Har haft en underbar helg. Jo jag vet, jag missbrukar ordet: men hell yeah, det finns inget annat ord för att beskriva saken (om man inte går in på Ne.se och söker - och det känns väl kanske lite för ambitiöst just nu). Denna helg var oväntad, rolig och fullkomligt underbar! Det var helgen som kom till enbart baserat på spontanitet. Att vara impulsiv var ledordet. I-m-p-u-l-s-i-v. En kompis till E skulle komma upp men var tvungen att ställa in - så helgens tidigare planer blev ändrade. Sitter man hemma och hänger läpp, tar fram självmordssnaran och skrider till verket? Nejfan. Såklart att man inte gör...

Det började redan på fredagen.

Efter jobbet och en lång (men inte särskilt hård...) jobbvecka så var det dags att koppla av. Mötte därför upp E på Bishop Arms vid hans jobb. Strålande planerat att ha en bar där förresten. Utmärkt planlösning. Efter lite öl och ett glas vin kändes det som att kvällen hade börjat strålande. Bra start helt enkelt. Skönt att bara sitta ner, ta det lungt - och andas. Det är som sagt en massa olika saker (mer eller mindre tunga) som snurrar i skallen just nu och som behöver redas ut - framtiden, jobb, semesterplaner, ja you name it. Bishops är för det ändamålet perfekt- ett utmärkt ställe att koppla av på, för där är det kvalitét både på ölen och på whiskeyn, och det tillsammans med finfint sällskap är väl i princip allt som behövs för att lösa alla världens samlade problem.

När man började bli hungrig insåg man att det kanske var dags att röra på sig. Som vanligt var vi dock lite väl ambitiösa i planerna, för istället för en matbit så hamnade vi på ytterligare ett ställe - för att ta en öl till. Den där vägen har man ju gått förrut änna. Stället i fråga var dock inte vilket ställe som helst - utan vad som jag redan nu kan säga kommer att bli min framtida oas i Stockholm- nämligen Peppar. För tillfället var hela stället (och då menar jag hela) pyntat med julpynt. Och då menar jag inte heller lite halv-mesigt svenskt pynt med någon sketen tomte och lite glitter i något hörn - nä, här har man pyntat helt insane. Let's go fucking mental. Som om en tomte har sprängt sig själv i luften här inne. Helt underbart!

Jag lyckades förresten smygfota á la paparazzi-style (men kvaliten är la sådär):

När man till och med har anstängt sig med att pynta toaletten på ett sådant sätt att man egentligen aldrig vill gå därifrån, då kan man klassa det som ett lyckat försök till julpynt.

Att baren dessutom har ölen Red Stripe på programmet - ja då kan det inte bli annat än kärlek vid första ögonkastet. Red Stripe mina vänner - autentiskt Jamaicanskt öl (ingen vidare smak egentligen, som Heineken typ). Det ger mig fina minnen från min resa dit dock. Herregud. Efter att ha sänkt (och njutit) av denna öl, började dock frånvaron av mat göra sig påmind, så det var ett absolut måste att ta sig in mot stan för en bit mat. Oavsett om man var påverkad eller ej (fast här var man då just påverkad) så är O'Learys alltid ett bra val. Deras nachotallrik blev således den mat som åkte ner i magen. För en gång skull höll dom där chipsen god kvalitet, men att blanda guacamole och vitt vin är dock inte någon bra ide (så för er som känner ett stort sug efter att testa: tänk om!).

Kvällen avslutades sent på - ja just det - Bishop Arms vid centralen. Sedär: cirkeln är sluten! Strålande. En fin kväll, var över - men exakt hur tunnelbaneresan hem till Husby skedde, det har jag ingen aning om. Jag vet dock att vi lyckades ta oss på tunnelbanevagnen, och jag har dessutom ett svagt minne av att någon i vår vagn gjorde det delikata misstaget att pissa på sig. Om jag inte minns fel satte sig sedan en småbarnsmamma i skiten. Lite humor sådär sent på natten.

Även om det egentligen mest känns tragiskt.

Hur fortsatte nyår egentligen?

Ja, det är en riktigt bra fråga. Men det är nu dags att reda ut minnena, så att man kan njuta av dom om ett år eller så när man återvänder för att se vad som hände den där nyårsaftonen år 2008.

-------------------------------------------------------------------------

Efter middagen, tog vi oss på höga klackar upp för Linnégatan i jakt på ett vettigt och fräscht ställe att dricka en öl/shot eller två på (läs, kanske några fler - det är ju nyår för faen...). Tillslut kom vi fram till att Linné sällan är platsen för ett sådant ohyfsat beteende (läs: sjöslag), och att vi istället borde bege oss mot Avenyn. Göteborgs hjärta, änna. Färden gick därför på något vingliga steg genom Haga och förbi ett antal fina ställen som alla ratades. Det var pissigt kallt ute by the way och kullerstenar och klackar är sällan en bra kombo- men den där finfina cigarren gjorde att det var värt att gå ändå. Jag är väl ganska lättövertalad så att säga, och damn vad den där cigarren gjorde min dag. Fy faen. Mhm.

När vi kommit så långt som till Vasaplatsen och vi skrattat och rökt hela vägen dit, så såg vi Chez Amis. Eftersom dom har grymt billig öl och shots där och musiken brukar vara damn okej- så tänkte vi att fan, klart man ska börja festen där! Varför inte liksom? Avenyn kunde dessutom vara en sämre slutdestination av två anledningar. 1) Det kostar anus att komma in när man inte orkat skriva upp sig på en gästlista och det är nyår, och 2) Det är svårt att komma in på ett ställe som inte är white-trash (läs Bryggeriet, Valand, Hard Rock, Park Lane etc.) när man har folk i släptåg som är 20 år. Well, I blame it all on them...

Chez Amis var platsen alltså. Hyfsat med folk, pumpande musik - och fan, nu börjar festen. Det var öl i massor. Det var flera olika sorters whiskey. Det var tequila-shots, det var färgglada drinkar med äppelsmak, white russian, flera andra sorters shots - kort sagt, spriten och ölen bara fortsatte komma in. Wonderful. Vi njöt fullt ut av den sista dagen på året, helt enkelt. 2008 skall firas ut ordentligt, hell yeah! Vi pratar sittdans, vi pratar skratt och tjöt, vi pratar sång till "Infinity", vi pratar det klassiska partymovet "granen" - och sen helt plötsligt så var det tio minuter till klockan slog nytt år. Herrejävlar? Hur gick det till minns jag att man tänkte. Var fan tog tiden vägen?! Nu när klockan var såpass mycket, så finns det ju inte en chans i helvete att man lyckas ta sig någon annanstans - så det var lika bra att bara köra på. All the way.

När klockan slog 00.00 var vi redo med champangen. Jodå, klart att Em beställer in en stor jävla ishink med champange! Gott nytt år för satan! Skål och grattis. Välkommen år 2009!

När klockan var 02.00 var cigarren i princip slut, och nyårsraketerna uppskjutna. När lamporna i taket tändes så insåg man att , jaha nu stänger skiten. Vi rullade ut och drog oss mot Avenyn, som var packat med glada människor. Slutdestinationen var Burger King för att stilla magen med lite fin fyllemat. Visserligen var suget efter hamburgare inte mitt största problem - och årets första hälsobrott var inte heller pommes med dippsås. Nej, det var den där välförtjänta cigarretten jag drog i mig. Fan! Hejdå nyårslöfte. Hade det inte varit så lätt för mig att bli beroende, och hade jag inte varit så snål - så hade en karriär som rökare kanske passat mig? Vem vet. Inte för att jag tänder på att lukta anus, men ändå. Det känns lite som att jag har en thing för det där. Eller så är det kanske ölen som gör det.

Årets första chock stog dock E för när han försökte sig på konststycket att på fyllan dra i sig en Angus med 7 hamburgare (!) i. Vem kommer ens på tanken? 7 fucking hamburgare. Som tur var överlevde han taxiresan hem, och det blev en underbar avslutning på kvällen.

Nyår 2008. Kanske inte låter så mycket för alla andra - men ni som var där vet. Det var chill, hörrni.

Nu är det bara ett år kvar tills nästa gång.

Jag hittade de två enda bilderna (från min sida alltså) från Nyår 2008.

Jag tycker de sammarfattar kvällen ganska bra....

Men jag hoppas innerligt att någon annan har lite mer informativa bilder från kvällen.

Bild 1

Bild 2: (Vad föreställer det här anyway?)

Vissa stunder i livet är sådana som man vill skall vara för evigt. Den här veckan i Göteborg har varit full av sådana stunder. För att tala klarspråk: hela jävla veckan har varit ett enda långt happy moment för mig. Så underbart att det gör ont i mig. På riktigt. Även om det är svårt att se tillbaka på allt det där (för då minns man också hur jävla mycket man har att förlora när man återvänder till Stockholm imorgon) så är vissa stunder alldeles för bra för att inte bli ihågkomna i skriftlig form. En sådan stund var Nyår 2008. Fy FAN vad bra det var gubbs!! Fuckin' wonderful (jo, jag svär för att visa hur glad jag är).

-------------------------------------------------------------

Nyår 2008. Nådens år, och allt sådant. Efter intensiva dagar var allt förberett. Kläder var inhandlade, smink fixat - ja you name it. När en jävligt svår förkylning nästan blivit botad genom intensiv vila några timmar på förmiddagen - ja då kunde upplägget för kvällen inte bli förstört. The game is on baby! Efter något luddiga planer med "kompisar" till E som "glömmer" vad man lovat (host), och andra bekanta som valt att chilla hemma så lyckades vi ändå utarbeta en bombsäker (om ändock spontan) plan för kvällen. Klockan 18.00 startade förberedelserna.

För er som kanske följt bloggens tidiga dagar och minns min ångest för strumpbyxor (jag vill helst inte gå in på problemet fler gånger, okej? men vi kan sammanfatta det hela med att ångesten är total) så vill jag bara meddela att jag dagen till ära tog jag mitt förnuft till fånga och satsade på ett jävligt otippat kort: Det blev en svart tajt klänning med låg rygg och urringning, snygga svarta nylonstrumpor, och högra klackar (åh mina fina skor med stenar på). Till detta (självklart) nya smycken i form av ett långt halsband, och långa silvriga örhängen (när jag hittar ett bra kort hörrni, så ska jag visa hela outfiten med den fina partyväskan och allt- men jag kan säga er en sak tills dess: fy fan vad sexigt det blev....).

När sminket var på plats, och de första nyårsraketerna blivit beskådade från berget utanför huset (smart sätt att se det stora fyverkeriet över Göteborg utan att anstränga sig alltför mycket) blev det champange hemma hos E tillsammans med Em och Ma. Riktigt fin champange i form av Moët & Chandon och kvällen börjar väl sådär lagom lyxigt... Som om det inte vore nog så röker vi cigarr - nyår änna, klart det ska firas! Cigarren i sig visade sig dock vara riktig jävla fin. Em hade slagit på stort och betalat 350 (!) spänn - vi snackar havanna, vi snackar riktigt fint rullad, vi snackar årgång 1988. Helvete vad den smakade. Som sex i form av en cigarr, oh ja. Det var det bästa jag någonsin rökt.

När klockan närmade sig åtta tog vi Taxi in mot Linnégatan (fan, att man inte åker taxi mer förresten, det är så sjukt underbart att bara glida in i taxin och sätta sig). Målet för kvällen var nämligen Resturang VinoPasta där vi bokat bord för fem personer klockan 20.30 Deras pasta är min absoluta favorit i Göteborg (hey, hey smygreklam) - så att vi skulle äta nyårsmiddag där var ingenting jag direkt ångrade. Hell no!

Vid resturangen mötte vi dessutom upp Mar, som joinade oss andra ( love you, det är alldeles för långt upp till Umeå!). Det blev mycket tjöt (man är la göteborgare änna) och mycket skratt (sorry personalen, men det är bara nyår 2008 en enda gång). Maten smakade underbart oavsett om man åt pepparstek eller pasta med lax (solklar favorit från min sida dock), och den där flaskan med vitt vin försvann iväg hyfsat snabbt, trots att det bara var jag och Mar som var skyldiga. (sen att vinet egentligen inte smakade så jävla gott - det får jag ta på mig. Låtsas man göra en avsmakning av vinet i början - vicka på glaset, lukta etc - fasten man inte har någon jävla aning om vad man gör , då får man fan skylla sig själv).

När maten och efträtten var slut, kändes det som att man behövde ut och testa den där cigarren igen. Liksom för att försäkra sig om att den höll måttet (host) - och satte standarden för kvällen. När man stod där och puffade och njöt av starten på en lång (och spårad) kväll, så började man fundera på vad som skulle ske sen...

....vad det var som egentligen hände?

Well, det skriver jag väl i nästa inlägg. Ni vet, lite cliffhanger sådär.

(Men mest för att jag själv måste få lite tid på mig att sortera ut minnena...)

Tills dess: Cheers för faen!