Vi slänger väl upp en låt - och startar denna fredag på ett ypperligt bra sätt.

Jag har varit totalt sänkt idag.

Snurrig, illamående och ont i magen

Nu sitter jag och funderar lite: börjar jag bli sjuk? på riktigt? Har den hemska förkylningen  spritt sig till magen? Jag mår ju bara sämre och sämre här borta. Panik.

Eller, är det helt enkelt så att jag (trots att jag inte direkt hinkade i mig igår) är bakis?

Svår fråga. Indeed.

Min arbetssituation är antagligen inte särskilt unik. Ni vet hur det är. Det snackas fotboll både högt och lågt- gärna internationell sådan. Eftersom jag för ungefär ett år sedan satte mig på ett flygplan över det där havet som ligger placerat mellan Sverige och England för att se på fotboll - så blev det så att det lag jag hejar på när vi pratar engelsk fotboll är Chelsea. Mycket mer engagemang än så kan jag inte uppbåda, - det krävs således inte så mycket för att jag ska ta till mig ett lag med andra ord. All kraft går ju liksom till Blåvitt här på hemmaplan.

Nu i tider av Champions League så går snacket ännu varmare. 

 Det visade sig ganska snabbt att jag och min chef inte riktigt hade samma åsikter om vilket lag som egentligen var värt att heja på.

Det visade sig också, efter lite mer granskning av lottningen, att just "våra" lag skulle mötas i åttondelsfinalen. 

Efter några veckor av pyskningar och antydningar spelades matchen äntligen igår. Problemet? Idag hade jag lönesamtal.

Ni kan ju tänka er vad det innebär. Vinst för mitt lag =  en deppad chef, med noll intresse för att höja min lön. Vinst för hans lag - större chanser för högre lön, men en skitsituation rent sportsligt.

Dagens Lärdom: utmana INTE din chef dagen innan ett planerat lönesamtal.

Ytterligare en kväll på O'Learys. Ytterligare lite öl och ett glas med vin. Det hör liksom fotbollen till. Well, kanske inte vinet visserligen, men tvingas man nu betala överpris för en jävla skitöl som spendrups- så är det smart att byta taktik. 

Fin fotboll idag. Det måste jag säga. Chelsea-Juventus.

Fin dag överlag faktiskt. Kan vara diskmaskinens förtjänst. Det, eller lönen. Det gjorde ju sitt måste man säga. Har redan betalat av alla räkningar, så nu kan man spendera pengarna lite hur man vill. Trevligt, trevligt.

Borde väl kanske inte skriva just nu, känner att hjärnverksamheten är sådär.

Det bli knappast ett inlägg i nobelpris-klass.

Ville mest säga hej.

Nu, ÄNTLIGEN har vi en diskmaskin som fungerar!

Den fungerar.

Fan vad skönt....

Just hemkommen från träning, middag ute, och en kväll på O' Learys med öl och fotboll. Började helt plötsligt minnas en gammal fin tradition jag hade på den tiden jag var bosatt i Göteborg.

För ungefär två år sedan, när jag precis träffat E, så hade vi en fin vana.  Varje tisdag/onsdag som det var Chmapions League (oavsett lag som spelade...) så handlade vi på oss några påsar chips och placerade en hel del öl i kylen. Vi parkerade våra bakdelar i E:s stora säng och lät festen börja. Självklart alltid ackompanjerade av Em. Det var dessa vardagskvällar som förgyllde mitt liv. 20.45 var den heliga tidpunkten, den tid då världen runt omkring stannade upp.

Jag kom på idag, efter ett telefonsamtal, att faen vad jag saknar den traditionen! Visserligen blev det O' Learys  idag, med fotboll och öl, men det känns inte riktigt detsamma. Det blir inte lika roligt som de där dagarna i Göteborg när livet kändes både enkelt och underbart.

 En chipspåse, lite öl, sjukt bra sällskap och en säng.

Det är väl det livet handlar om, i korthet.

Jag har ju en del smycken hemma, så att säga. Det fylls ju dessutom ständigt på. Antalet bara ökar och ökar, lite som en lavin. Problemet har stavats förvaring. Hur sjutton förvarar man dom på ett bra sätt? De ska ju helst synas eftersom de är så God damn vackra, men man vill ju inte ha dom slängda högt och lågt. Tidigare lösning har stavats sunkiga plastpåsar. Men nu när den stora klädkammaren är utrensad så har jag hittat ett perfekt ställe. En liten egen hörna med skor, väskor- och ja, smycken!

Det blir som min egna lilla oas. Det hänger smycken högt och lågt. 

Varje gång jag känner mig nere så ställer jag mig bara mitt i allt och mår lite lite bättre....

Som jag ser så ansträngde jag mig lite och gjorde ett collage.

Som ni kanske vidare noterar, så ja.... den blåa ringen längst ner till vänster är sprillrans nu.

Oops. 

Så var helgen över. Det gick fort. Ångest-måndag imorgon, trevligt trevligt.

Har varit en extremt lugn helg. Planerna blev ju ändrade när Paris inte blev av. Sjukdomen gjorde väl sitt också. Fortfarande snor (haha) förkyld. Illa, illa.

Har slutat med whiskey-kuren (= whiskey hjälper mot förkylning) nu, känns inte som det hjälper sådär som jag hoppades. Tänker inte skylla misslyckandet på själva kvaliten på whiskey, eller mängden, men jag tror inte det är särskilt verksamt när köket ser ut som ett bombnedslag och det flyger damm överallt.

Åtgärdades dock idag. Det tappra försöket att göra städningen lite mer glamoröst genom att använda Ajax med liljekonvaljlukt (och smak?) fungerade. Skönt att  veta att man fortfarande kan lura sig själv.

Jaja. Jag sprudlar inte direkt av energi som ni kanske märker.

Får hoppas det bara är en förkylning.

Försöker bota mig med hjälp av lite smycken. Kolla på lite bilder för att pigga upp mig. Det fungerar förvånadsvärt bra. Men sen när blir jag inte lycklig av ett fräsigt halsband?

Sinnessjuka människa.