Jag är för materiell av mig. Jodå, vi kan nog konstatera det. Jag sitter nämnligen här helt överlycklig över att jag faktiskt lyckades hitta en jacka idag. Inte vilken jacka som helst heller - utan en jacka som är helt fucking perfekt. Jo jag vet, man ska inte svära och sådär, men fan, den är perfekt. Det finns inget annat ord. P-e-r-f-e-k-t. Perfekt längd, perfekta fickor, perfekt foder. Min lilla svarta sak från Esprit skänker mig redan glädje. Bort med den korta skinnjackan, nu jäklar kan det komma snö.

Lycka kan köpas. Jodå. Det var välinvesterade 1300 kronor.

Det är bara att konstatera.

Min syster är på väg upp med tåg. Så jag sitter här i spänd förväntan. Jag roas också av historierna från hennes resa. Bara några meter bort sitter Markus Fagervall. Ni vet han idol-vinnaren. Skridskostjärnan, lördagsunderhållningen. Man undrar lite varför han var i Göteborg. Han bor väl ändå inte där? Kanske en dold flickvänn?

Spännande, spännande.

Det mest spännande är dock att han luktar Cocos. Riktigt mycket cocos. Som om han sprungit in i en palm och dunkat den där nöten i huvudet. Känns som ett ganska dåligt val om man tänker på hans image. Motorolja hade varit förståeligt. Men cocos? Den där stylisten och pr-människan han anlitar borde få sparken. Ska se om inte syrran kan framföra detta när hon är på väg mot gratis-kaffet i första klass. Klart Markus inte åker något annat.

För tre, fyra år sedan skrev jag en avhandling om medias syn på brottslingar och kriminella. Jag studerade tidningsartiklar skrivna under ett och ett halvt år - artiklarna hämtades från Aftonbladet och (om jag nu inte minns helt fel) även Göteborgs Posten. Slutsatsen av avhandlingen var exakt likdan som den Ester Pollack framförde i Kvällsöppet på TV4 idag.

Det är intressant att se att jag är ibland ligger före i tiden.

Jag är inte så ointelligent ändå....

...och jag måste säga att den insikten är ytterst behaglig.

..... För hur annars kan man förklara att han just nu sitter klistrad framför Öppna Kanalens tv-program "Schackklubben Akrobaten: Mitt i Schack".

Det är helt seriöst ett program som i 30 minuter b-a-r-a handlar om schack. Just nu är det en stor helskärmsbild av ett schackbräde där olika schackdrag gås igenom grafiskt. Det är också en ytterst pedagogisk röst som på gnäll-stockholmska förklarar dragen. Det kommer fina kommentarer som "ja, för den oinvigda kan detta drag se bra ut...men...höhöhö, för den som vet så ser man att man att det givna draget istället är".

Oh my.

 Jag vet inte om jag bör oroa mig.

Huvudskillnaden mellan mig och min pojkvän: Jag försöker åtminstone vara lite nyttig.... 

Jag fryser hemma, jag fryser på väg till jobbet, och jag fryser på jobbet.

Det är svinkallt helt enkelt. Jag måste komma på något smart att göra och att investera i ett bärbart element känns inte vidare kostnadseffektivt.

Dagens uppgift: att hitta en jävla vinterjacka. Den ska vara snygg, den ska vara hållbar - men det viktigaste av allt, den ska vara VARM.

Då slipper ni dessutom höra mig klaga mer.... 

"Det är en sådan där dag idag" tänker man när man slår lilltån i sänggaveln och man huttrar av kyla för att Wallenstam ännu inte har satt igång värmen i lägenheten efter 24 dagar.  Det är en sådär dag när toalettsitsen är djävulsk kall, där man håller på att drunkna i badkaret och där russinen till filen är slut. Man kommer försent till jobbet, och det är kallt som fan ute. De tre första mailen när man slår igång jobbdatorn är olycksbådande - och gör att magknipet blir än värre. Stressen blir påträngande och pulsen högre. Det är sådan där dag när man får köpa lunchen ute, bara för att upptäcka att det är en ofräsch variant av pasta och köttfärssås man äter. Det är en sådan där dag då post-itlapparna ständigt växer till antalet. Det är en sådan där dag då man misslyckas med lasange. Där man bara vill krypa upp i soffan och slötitta på tv - för att upptäcka att man fortfarande bara har skogstv.

Det är en sådan där dag, ja. Underbart. Nu tänker jag skita i det här. Jag ger upp. Jag hoppas på morgondagen.

Jag tycker inte om att göra bort mig. Eller skämma ut mig, men jag har en svag aning om att det var exakt det som skedde idag. Visserligen kan jag inte till 100 procent skylla på mig själv - hade O'Learys i Kista visat Blåvitt-Elfsborg (förstår fortfarande inte deras vägran, det var ju huvudmatchen på Canal +) idag, och hade den blåvita stammisbaren Kleins dels öppnat tidigare, och dels serverat någon form av tyngre mat - så hade det nog kunnat undvikas.

Saken var den att jag och E stegade in på The Temple Bar i Gamla Stan, Stockholm. Där har dom nämligen relativt schyssta hamburgare, en fin tallrik med bra tillbehör. Vi hade innan en svag aning om att rätt många elfsborgare brukade samlas där, och således kunde man även se matchen och i lugn och ro och dra i sig lite mat och några öl. På grund av de få elfsborgarna kände vi ändå att det kanske var smart att inte sitta och sjunga hets-sånger innan matchen. Så vi höll en lugn profil. Tills matchen kom igång. Sen gjorde elfsborg mål och alla blev glada. Sen gjorde Blåvitt mål och all...eh...bara jag och E blev glada. Som brukligt skrek jag något i stil med "fan vad gött gubbar, bra!" och klappade lite i händerna. Inget mer med det. Då kom the moment of skämma ut sig. En servitris (tror jag) knackade mig på axeln och levererade världens salva. Det var något i stil med att det här var elfsborgs borg och tempel, vi fick inte ens vara där - skulle vi vara där så fick vi under inga som helst omständigheter säga något, utan vi skulle sitta absolut tysta och stirra, yada yada. Tydligen hade dom stört sig över min gladhet över målet (som inte var särskilt überextremt, egentligen).

Inte vidare smart av mig, visst. Det håller jag med om. Men om jag på något sätt hade vetat att det där var elfsborgarnas officiella bar och vattenhål, då hade jag ju för helvete inte ens gått in där. Inga flaggor, inga sånger, inte ens mycket med folk - vittnade om att det var elfsborg man hejade på. Visst att folk blev glada och jublar vid elfsborgs lednigsmål, och visst att majoriteten var elfsborgare - men så ser det ut på alla pubbar i stan, som blåvit är man alltid i underläge, inget konstigt med det.

Lite synd bara att dom reagerade så starkt - det kändes konstigt att någon sa att man egentligen inte får vara där, för jag trodde vi på västkusten skulle hålla ihop, och elfsborgare brukar man sällan ha några hard feelings mot.

Men, nu vet man det i fortsättningen och jag tänker för all framtid undvika stället. Synd bara att man sponsrade det med 400 spänn. Riktigt surt.

Andra halvlek såg man på Kleins. Efter skiten på Temple så kändes det skönt att komma hem. Finfin stämning. Att det sen blev 5-2 kändes riktigt skönt (mitt tips på 5-1 var ytterst nära att slå in). Extra, extra skönt kändes det sedan att gå förbi Temple Bar och sjunga "ska ni gå hem nu". Visserligen lite småtyst för sig själv, men det kändes ändå som en revansch.

Det om något visar väl hur småsint jag egentligen är.....