Vilken underbar start på en ny vecka. Ni vet den där eventuella vattenläckan jag skrev om i fredags? Den där konstiga lappen från Wallenstam. Den där otydbara lilla saken. Jo, det visade sig vara en riktigt jävla mega-läcka. Tjoho! Vatten har runnit ner från vår lägenhet, längs med väggen i grannens vardagsrum och gjort så att tapeten hos grannen släppt. Strålande. Det har i princip blivit en liten inomhuspool - fast med smutsvatten från diskmaskinen (som självklart var felinstallerad av tidigare hyresgäst). Ni kan ju tänka er vad som behöver göras: nya tapeter och eventuellt nytt golv hos oss. Jag hoppas verkligen att försäkringen täcker det där - och vi har en massa fina argument för vår sak, but still - det känns inte riktigt som om att man kan slappna av. Att bråka med hyresvärdar är inte direkt vad man vill ägna våren åt.

Det var så onödigt också, precis nu. Vi som var så nöjda med att ha betalt av alla räkningar och tänkte att vad fint, nu har vi en massa pengar över. Nänä- aldrig kan man vara nöjd.

Det kunde visserligen varit värre - det kunde varit vi som fick någon annans smutsiga diskvatten in i lägenheten. Frågan är om inte det hade varit sämre. Gamla räkskal och skit.

Satt och tittade igenom bilderna från Milano, vilket tog ett tag med tanke på att det är totalt 150 bilder tagna på två dagar. Måste vara någon form av ett rekord I think, med tanke på att kameran knappast har varit hög prioritet på tidigare resor. Ska ladda upp lite bilder senare (=läs imorgon), och någon form av text rörande resan lär väl bifogas. Det har ju varit knäpptyst på den fronten - mest för att återkomsten till jobbet var sådär - och man vill ju inte att folk ska tro att man fejkar. Nä, men minnen bör alltid förvaras i textformat också.

 Den här bilden får mig nästan att gråta av lycka. Den där panacottan var dödlig. Om någon vet var man kan finna en likvärdig här i Sverige, så är jag villig att göra i princip vad som helst för att få veta var. Feel free att namedroppa. Danke.

Nu smiter jag iväg in mot stan (eller centrum som det kanske kallas). Stockholm i alla fall. Eftersom frukosten här hemma består av en ytterst torr brödkant, beger vi oss in mot stan för att äta lite brunch (det är väl knappast försvarbart att kalla det frukost så här sent på dagen?). Ni ser; vi lyxar till det lite. Om jag känner mig själv och E rätt så tror jag vi drar oss mot vårt favoritställe vid Odenplan (Café SIRAP), för att sedan strosa runt och kolla i affärer. Lite inköp kan man väl tillåta denna lönehelg. Kanske biljard? Jag känner att det rycker i biljardfingret. Jag vill utkräva revansch. Blod och brutna ben och sådana grejer.

Vi får väl ser hur det blir.

GRATTIS SYRRAN, 19 år idag!

Det smärtar att jag inte kan fira det nere i Göteborg - men min present kommer på posten. Älskar dig, och vi ses ju snart!

/ Din storasyster på fel sida landet 

Sitter här lite smålycklig i soffan med ett leende som går från öra till öra (på gränsen till kramp). Har precis återvänt från Uppsala efter en fin dag med L. Det var länge sedan vi sågs (alltför länge, herregud) och det fanns mycket att ta igen. Skvaller och tjöt hela dagen. Det behövdes! Fick rensa huvudet lite, vrida och vända på problemen - hitta nya lösningar. Lite löst skvaller om allt och alla. Uppdatera sig lite. Sittandes vid det slitna köksbordet med en stor tekopp. Precis som under den månaden jag på heltid bodde på en luftmadrass där. Det hade aldrig gått utan dig L, tack för hjälpen! Du vet att jag är evigt tacksam.

på väg mot uppsala. sitter på tunnelbanan och hoppas jag hinner i tid. försov mig såklart.... ingen frukost. tror iofs att vi slänger ihop lite våfflor när jag kommer dit. wonderful.

Jag kan inte sova. Fanskap. Borde verkligen göra det med tanke på morgondagen (eller senare idag) men nejdå. Jag är pigg som en liten hamster på prozac. Kan det vara det där ovanan att vara utan E som spökar? Man blir ju lätt van vid att sova jämte en sådan snygging som han. Jag hoppas visserligen inte att det är det, det blir nämligen lite skrämmande om jag får ångest, skakningar, ryckningar och tramvred för att han är borta en natt. Speciellt när jag vet att han har jävligt roligt.

Herregud. Det kanske är rökningen av vattenpipan istället? Jag drog på rätt bra idag. Men det känns sorgligt att skylla på den. Den har gett mig fina stunder i Bulgarien. Kan det vara alla funderingar om jobbet? Ja, kanske det. Kan det vara så att jag är mentalt störd? Ja! så är det.

I vilket fall som helst så borde jag stänga ner datorn. Man borde lärt sig att det sällan kommer ut något vettigt vid den här tiden på dygnet. Jag lär antagligen radera skiten imorgon, skaka på huvudet och tänka: har vi inte sett det här förrut?

Jag bara kände mig tvungen att ta fram vattenpipan. E är ute och svirar på stan (eller svinar?) och trots att jag ska upp tidigt imorgon så kände jag att, fan - lite vattenpipa sitter ju aldrig fel. Det påminner mig om mina dagar i Sickla (back in the days) . Sen kryper man upp i soffan och ser på "Verkliga brottsutredningar" på Discovery. Ja, det är imorgon jag ska vara übersocial (det är ju Uppsala för satan!). Just nu kan jag bara ta det lungt. Sen hoppas jag att hyresvärden inte märker att jag röker vattenpipa här... Oops...

.