Har precis andats ut efter en jobbig vecka. Luften har gått ur ballongen så att säga. Dödsrycket var vändan på systemet, handlingen av mat och letandet efter en present till L (ska upp tidigt och röra mig mot fina Uppsala imorgon) - på samma dag som lönen kom. Nackskott på det egentligen, men måste man så. Man kommer hem och tänker att allt är frid och fröjd. Nänä. Där ligger en lapp från Wallenstam (Va?! finns dom?):

"Vi har varit inne i lägenheten, kollat på diskhon, det läcker in vatten till grannen, ring så bokar vi tid". Huh?

1) Hur kom dom in ?! Det första vi fick reda på av Wallenstam när vi flyttade in var att dom inte hade en huvudnyckel. Jag har missat minst 5 timmars arbete för att jag varit tvungen att vara hemma när dom tittat in med en jäkla dörrlist som skulle varit på plats redan från början.

2) Kan man använda sig av diskhon? Boka en tid, och ikryssandet av ruta två betyder att problemet kvarstår, men man kan ju inte ringa förrän på måndag. Kommer grannen att döda oss alternativt drunkna? Ingen information om det.

3) När dom faktiskt ändå var här - kunde dom inte ta med sig en fucking jävla namnskylt hit? Sedan vi flyttade in den 1 oktober så har vi tjatat om dels en namnskylt på dörren och dels en namnskylt i trappuppgången. Varje gång vi ringt har dom suckat och sagt att ja,ja det kommer. Hur tänkte dom nu?

Well, man slutar aldrig förvånas.

Fredag igen! Äntligen. Dags för helg.

Vi slänger la upp en låt, bara för att?

Ibland är det de där lilla som får en att verkligen förstå hur bra man kan ha det i ett förhållande - eller i livet i stort. Jag ska vara ärlig, jag har inte mycket i mitt liv just nu som kan klassas som käpprätt åt helvete. Faktum är att de problem jag tampas med främst kan klassas som småsaker. I princip bagateller. Tankar om framtiden som ständigt snurrar. Men vem har inte det, såhär i början på ett nytt år?

Visserligen tar dessa små saker på krafterna, och kan lätt förstoras upp till något större - men i nuläget är det ganska lungt.

Jag tror jag vet vad det beror på. Bortsett från det uppenbara, att jag har en fullkomligt underbar pojkvän och familj, så tror jag min nyfunna glädje i livet beror på förändrad inställning. Jodå. Jag har bott i Stockholm i ett år. Som inbiten Göteborgare var flytten till andra sidan landet allt annat än tummen upp. Som inbiten fotbollsfantast var det ångest upphöjt i tio. Jag har därför mest kännt ett agg mot staden till en början. Hardcore hat. Det har varit svårt att finna personer att prata med också det ska erkännas, och den där umgängeskretsen man sedan innan hade - ja, på grund av avstånd så krympte den något. Det där nya tillskotten som fanns fadade ut över sommaren.

Nu, så har jag ändrat inställning. Istället för att visa sin ovilja mot staden och vara allmänt negativ, så är det mycket smartare att faktiskt utnyttja de möjligheter som finns här. Testa vad staden har ett erbjuda. For real.

Så det är min stora plan. Umgängeskretsen kommer säkerligen öka också, om man ger det en chans.

Som ett led i detta har jag funnit att vad som gör vardagen lite roligare är alla dessa små saker som stavas vardagslyx. Som att smita iväg på bio den där lediga dagen, eller ha den där resan till Milano att se fram emot. Att slänga ihop den där goda frukosten på morgonen, eller ringa det där spontana telefonsamtalet. Eller, som idag, smita in på Stringfellows efter jobbet och ta sig en öl och tjöta med E. Ut och slappna av.

 Jag måste utnyttja det där lite mer tror jag.

 --------------------------------

Hm... jag tror det räcker med smarta reflektioner idag. Jag vet inte vad som flög i mig. Känner mig nästan som en mörkhårig Mia Törnblom.  Men jag antar att det är nyttig lite då och då, om man skippar knarket.

Satt och slötittade på Kvällsöppet. I brist på annat vettigt. Orkar liksom inte ta mig i kragen och gå mot sängen. Jag vill inte. Inte än.

Well, i vilket fall som helst så märkte jag att en av mina lärare i Kriminologi  medverkande. Han är härlig den där Henrik Tham. Hans avhandlingar var riktigt intressanta. Även om jag just nu är lite tveksam till hans inställning till alkohol och droger. Men jag har lärt mig att man ska ta Henrik Thams ord på allvar. För han vet vad han pratar om.

Titta vad som slank med ner i väskan hem från Italien. Nämen sedär, Vogue Italia. Inte för att jag direkt gör anspråk på att vara en mode-nisse á la...eh...någon modebloggs queen - men hey, är man i Italien och stöter på Vogue så bangar man inte.  Lyxigt, änna. Fint prassligt papper, och lukten av en ny tidning. Härligt. Sen att den faktiskt råkar vara bra - det är en underbar liten bonus. Riktigt finfin att bläddra i - och när man sen ser alla de där fantastiska kreationerna från modeshowen, då blir man lite sugen på att spontanshoppa.

Men ja, det är sen när man går in på kontot och verkligen kollar på sitt saldo, som man förstår att det där bara bör stanna vid en flyktig tanke....

4 timmars sömn inatt.

Uouhh....

Som en levande död - och jag som är så klen.

Det var det värt, herregud MILANO! - men fan, jag stänger butiken nu.

 Det kommer ändå inget vettigt härifrån idag.

4 timmar. Fy faen.

Jag gillar polisiära saker, det vet ni.  Kanske inte själva Polisen i sig (vilket är olyckligt med tanke på mitt framtida kariärval) men allt det där rörande bekämpning av kriminella är kul. Trots mitt nuvarande jobb försöker jag ändå hålla mig up to date med nya studier inom ämnet - läser en del rapporter från BRÅ och så. På TV:n väljer jag helst Criminal Minds eller Mord i Sinnet. Jag lånar alla avsnitt av Dexter från nätet. Bläddrar igenom kriminaltidningen Misstänkt. Jag försöker bejaka mitt kall, mina vänner.

 och nu har jag funnit ett nytt tillskott till min samling;

Crimenews.

.... Herregud, varför kom inte jag på det här?!

Jag har legat och stört mig på en sak i natt (ja, jag har gått upp en halvtimma tidigare vilket är abnormt tidigt så jag är fortfarande lite groggy). Såg att Frölunda Indians supporterklubb Goa Gubbar kämpar för ståplats i Scandinavium för att få lite mer fart på stämningen och för att det allmänt är bra för supporterkulturen.

 Bosse Djupström (Evenemangsledare på Got Event) säger att "- Jag har inte hört talas om detta men är intresset stort får vi självklart ta det i beaktning. Ståplats är ju en stämningshöjare".

Stämningshöjare?!

Nämen vad trevligt. Så låter det ju inte på andra håll...

"SvFF ska vinna tillbaka publiken - genom ståplatsavveckling

Trodde inte det var skillnad på ståplats och ståplats. Mig veterligt så sker det mycket våld relaterat till ishockey också. AIK, och DIF's firmor har ju historik inom just detta område. Ishockeyklubbarna Linköping HC och Södertälje SK har väl sin svans av huliganer. Och hey, visst kastas det in mynt på rinken också.

Men som sagt; hockey är inte fotboll.