På den tiden när jag var flitig student så använde jag mig av min älskade kalender till i princip allting. Under lektioner i gymnasiet som var relativt sega och ointressanta (läs: engelska) så spenderade jag åtminstone en kvart åt att fylla i den där kalendern. Varje lektion. Det var olika pennor, olika stilar, och olika aktiviteter. Jag satt där i min lilla värld och antecknade (ganska pedantisk över att det skulle se snyggt ut också).

Jag minns att det tillslut nästan blev absurt. Varje dag var fullklottrat med aktiviteter - men det finns ju en viss begränsning gällande personliga noteringar, både gällande hur mycket man egentligen kan aktivera sig per dag, men kanske främst på grund av platsbrist. Sidorna har ju ett visst standardmått så att säga. Och jag nådde väl den där gränsen ganska snabbt. Varenda sak skrevs upp, minsta lilla. Aktiviteter i sin ära, men även småsaker som att ta vägen om bibiloteket på hemvägen. Det blev som en liten portabel dagbok.

Jag minns att det kunde ta ett par dagar att välja ut sin kalender, och man sprang frenetiskt förbi varenda bokhandel som fysiskt fanns placerad i Göteborg för att hitta the one. Den måste vara perfekt. Det var viktigt att den inte var för stor - en lagom storlek som får plats i väskan, men där man ändå får plats att anteckna allt väsentligt. Absolut inte med spiral på ena sidan. Herregud. Helst lite tjockare material på utsidan, som gärna tålde en del stryk (och bläckfläckar) utan att se alltför konstig ut, men absolut inga konstiga knark-mönster på framsidan. Inget fluffigt och velourigt heller. Inga jävla hästar. Helst ganska plain, men inte för tråkig. Inga onödiga "fun-facts" innuti, - ingen världskarta- utan bra och kraftiga sidor. Rejäla doningar. Plats för både alla veckodagar, samt lördag och söndag. Ingen mesig linjal, och adressbok var inte heller nödvändigt.

Det var ett tag sen jag hade en sådan kalender. Jag har inte haft behovet under hösten. Vad ska man fylla i att man gör på dagarna änna? Inga föreläsningar, ingenting. Bara jobb,jobb och jobb - och hur kul på en skala är det att fylla i?

MEN NU, precis nu- är tiden inne. Äntligen har jag tagit upp min barndomsaktivitet. Med tanke på allt som händer den här våren, så kände jag att det var lika bra att köra på ett beprövat kort. Tog det lika lång tid att välja ut den perfekta kalendern den här gången? Svaret är tveklöst ja. Den är röd, den har en textur av ormskinn, och den har silvriga kanter på bladen. Den är perfekt helt enkelt.

Och satan vad jag ska anteckna....

Edit: Jag har alltid varit hundra på att det heter almenacka egentligen, med ett e. Men nu är jag inte lika säker längre. Efter sökningar på internet så finner jag att det heter almanacka, med ett A? Det låter ju helt stört? Är det verkligen så? Min föreställning från barndomen är krossad.

Är detta ett tecken från en högre makt?

Titta vad man hittade i gårdagens Metro. 

Hela helgen har varit fylld av otroliga stunder av glädje och lycka (ja, ni vet ju redan att den har varit helt underbar) och för att fortsätta denna positiva trend och förlänga denna underbara känsla hela vägen in i kaklet (=läs över en lång jobbvecka och ända fram till fredag) så har jag ägnat mig åt grov spontanshopping. Jo, jag vet - lågkonjuktur. Men ser man smycken på rea så vet man ju redan innan att det krävs något kraftigare än så för att stoppa mig. En atombomb upphöjt i fyra, minst. Gud vad jag är förutsägbar. 

Rean på asos.com var alldeles för bra för att motstå (jag vågade inte ens försöka med tanke på vilka biverkningar man får; yrsel, illamående, kräkningar, malaria, gonorré), speciellt sedan jag ägnat åtskilliga timmar åt att sitta och dreggla framför alla dessa smycken. Nu när man har chansen att frossa, så ja.... klart att man tar den. För att unna mig själv lite glädje i tillvaron (=jobbet) så slog jag till på följande:

Tre ringar som allihop får mina knäskålar att dallra av lycka.

Ett halsband med en tärning på som får det att vattnas i ögonvrån.

Hej allihopa, jag har ett beroende.

Hej allihopa, jag har ett problem. 

Jag är inget fan av nyårslöften. Absolut inte. Jag har under alla mina år i livet (okej, jag är inte så gammal, but still) inte avgett ett enda nyårslöfte. Nada, zipp,zero, null. Anledningen är enkel mina vänner: för det första så tror jag inte på själva idén, och sen är det totalt überkorkat av mig att överhuvudtaget lova någonting som jag inte är helt hundra på att jag kan hålla. MEN, i år så bröt jag denna tysta överrenskommelse och slängde iväg, inte ett jäkla löfte: utan sex stycken! Som lite kompensation för tidigare år (nu kanske ni inte tycker det är särskilt svåra löften - men tro mig, ettan kommer att bli för jävlig!)

Oh my. Sedär. Genom att outa skiten här, så finns det dessutom inte en en enda chans att jag kan smita undan heller. Om ni fortfarande hänger med i slutet av året; så please, ställ mig till svars för den här oansvariga listan. Låt mig inte komma undan. Jag kommer säkert muta er med godis (eller ännu värre saker) men var starka och stå emot. Jag är en manipulativ jävel ibland...

Nej, nu är det dags att röra på sig. Mot träningslokalen. Får se vad jag känner för idag, men kondition känns som en smart idé. Det var ett tag sedan, så lika bra att komma igång på riktigt. Beach 2009 änna. Ska bli skönt att röra på sig.

Lika bra att börja veckan på ett bra sätt....

 Lördagen den 10 januari 2009. Projekt New Sthlm 2009 har officiellt startat. The game is on. Vad är det kan ni undra? Jo, såhär är det mina vänner: jag tänker att om man ändå måste bo i staden som Gud glömde (=Stockholm), så kan man lika gärna passa på att utnyttja tiden maximalt. Jag känner att jag nog inte har utforskat den här staden tillräckligt under det föregående året, men nu fasen är det dags att börja. Vidga sina vyer, änna. Maxa lite. När de tidiga planerna för helgen blev ändrade, och ett besök från Göteborg blev inställt, så beslutade jag och E att vi helt random skulle testa att gå någonstans i Stockholm som vi aldrig gått förrut - bara för att testa läget så att säga. Lördagen var en perfekt dag för detta.

Eftersom vi vaknade så sent (läs: klockan 12.40) efter fredagens tidigare bravader (host) så enades vi om att vårt första ställe borde innehålla någon form av mat - gärna ganska mycket sådan. Efter en stunds letande så bestämde vi oss för att röra oss mot Surbrunnsgatan, där vi lokaliserat stopp nummer ett Café Sirap (1).

Tydligen skulle dom ha en helt sagolik brunch där - och dagen efter lite öl och sprit, så sitter ju en riktigt fin och stadig brunch aldrig fel. Cafét gjorde ingen besviken. Tvärtom. Herregud, ett ställe som serverar så fantastiska amerikanska pannkakor får alla guldstjärnor som man kan få!  Att ha en brunchmeny beståender av scrambled eggs, bacon, toast och blåbärspannkakor med lönnsirap, det gör vem som helst glad. Att sen kunna mysa där i en timma med Aftonbladet och en cola gjorde knappast dagen värre. En perfekt start, och en utmärkt brunch: det där stället rekomenderas varmt.  Amerikanska pannkakor med banan, choklad och pecannötter eller äpple och kanel, det garanterar många besök. Oh ja.

När brunchen var intagen var det dags att spela lite biljard, för hell yeah, det var längesedan. Jodå, det blev Biljardpalatset (2) på Fridhemsplan. Hur många bord som helst, och vi stannade där i över två timmar. Det blev jämna matcher (riktigt jämna) - och mitt spel stämde till 100 procent idag (eller 97% i alla fall). En öl innan satte standarden och sen fortsatte ölen att komma in. Det känns som att det gick lite bättre när man väl fått några öl innanför västen (fast det där kan lika gärna vara inbillning), åtminstone så stannade resultatet vid 4-3 till E, vilket jag känner mig nöjd med, med tanke på hans tidigare biljard-historik (the master of chalmers). Biljardpalatsets bar testades ytterligare med fler öl efter det att vi spelat klart, och black-jack-bordet fick sig också en omgång. Det håller fin kvalitet mina vänner. Det måste jag säga.

När matchen var spelad så kände man att det var dags att dra vidare mot den nya favoriten: jodå, klart att vi tog svängen om Peppar (3). Jag kunde inte riktigt släppa det faktum att de faktiskt serverade Red Stripe där - så självklart bör man hedra detta faktum genom att beställa in en. För att inte ölen skulle ta överhand så passade vi på att äta där också. Till alla er som påstår att maten är skit och/eller halvbra: Fuck you! Det där skaldjurspastan var underbar, och serivitrisen får fem M för extremt trevligt bemötande. Detta trots det faktum att klockan var närmare 21. Hey, Peppar - klart att jag kommer tillbaka!

Efter en lång, lång stund på Peppar var det dags för vårt sista stopp denna lördag. Vi tänkte (inte särskilt logiskt på grund av öl) att det åtminstone borde finnas ett ställe i denna stad som  har billig öl, á la Chez Amis.

Vi strosade vidare och hittade haket Theodora (4). Sedär, både billig öl och billiga shots. Antar att det är det som krävs när personalen är allmänt oengagerad och dörrvakten bara seg (du behöver inte kolla extra noga på mitt legg när det är 18-årsgräns och jag visar upp ett Körkort.... herregud! Desssutom är jag fuckin 22). Några sista öl, ett glas vin och en fin Whiskey avrundade ändå kvällen på ett bra sätt. Och vi konstaterade att känner vi för att förfesta billigt någongång, så är det ändå ett helt okej ställe att ta med exempelvis Em på. Vi vet ju alla att han älskar sånt. Haha. Passar som hand i hanske änna.

Sammanfattningsvis, så har vi under lördagen testat på 3 helt nya ställen (4 om man vill vara generös och ta med Peppar på listan). Ni ser, vi ska nog jobba oss igenom Stockholm. Inte för att projektet är särskilt seriöst  (= inte seriöst alls), men satan vilken rolig helg det gav.

Det var underbart mina vänner.

Riktigt underbart.

U-n-d-e-r-b-a-r-t. 

Har haft en underbar helg. Jo jag vet, jag missbrukar ordet: men hell yeah, det finns inget annat ord för att beskriva saken (om man inte går in på Ne.se och söker - och det känns väl kanske lite för ambitiöst just nu). Denna helg var oväntad, rolig och fullkomligt underbar! Det var helgen som kom till enbart baserat på spontanitet. Att vara impulsiv var ledordet. I-m-p-u-l-s-i-v. En kompis till E skulle komma upp men var tvungen att ställa in - så helgens tidigare planer blev ändrade. Sitter man hemma och hänger läpp, tar fram självmordssnaran och skrider till verket? Nejfan. Såklart att man inte gör...

Det började redan på fredagen.

Efter jobbet och en lång (men inte särskilt hård...) jobbvecka så var det dags att koppla av. Mötte därför upp E på Bishop Arms vid hans jobb. Strålande planerat att ha en bar där förresten. Utmärkt planlösning. Efter lite öl och ett glas vin kändes det som att kvällen hade börjat strålande. Bra start helt enkelt. Skönt att bara sitta ner, ta det lungt - och andas. Det är som sagt en massa olika saker (mer eller mindre tunga) som snurrar i skallen just nu och som behöver redas ut - framtiden, jobb, semesterplaner, ja you name it. Bishops är för det ändamålet perfekt- ett utmärkt ställe att koppla av på, för där är det kvalitét både på ölen och på whiskeyn, och det tillsammans med finfint sällskap är väl i princip allt som behövs för att lösa alla världens samlade problem.

När man började bli hungrig insåg man att det kanske var dags att röra på sig. Som vanligt var vi dock lite väl ambitiösa i planerna, för istället för en matbit så hamnade vi på ytterligare ett ställe - för att ta en öl till. Den där vägen har man ju gått förrut änna. Stället i fråga var dock inte vilket ställe som helst - utan vad som jag redan nu kan säga kommer att bli min framtida oas i Stockholm- nämligen Peppar. För tillfället var hela stället (och då menar jag hela) pyntat med julpynt. Och då menar jag inte heller lite halv-mesigt svenskt pynt med någon sketen tomte och lite glitter i något hörn - nä, här har man pyntat helt insane. Let's go fucking mental. Som om en tomte har sprängt sig själv i luften här inne. Helt underbart!

Jag lyckades förresten smygfota á la paparazzi-style (men kvaliten är la sådär):

När man till och med har anstängt sig med att pynta toaletten på ett sådant sätt att man egentligen aldrig vill gå därifrån, då kan man klassa det som ett lyckat försök till julpynt.

Att baren dessutom har ölen Red Stripe på programmet - ja då kan det inte bli annat än kärlek vid första ögonkastet. Red Stripe mina vänner - autentiskt Jamaicanskt öl (ingen vidare smak egentligen, som Heineken typ). Det ger mig fina minnen från min resa dit dock. Herregud. Efter att ha sänkt (och njutit) av denna öl, började dock frånvaron av mat göra sig påmind, så det var ett absolut måste att ta sig in mot stan för en bit mat. Oavsett om man var påverkad eller ej (fast här var man då just påverkad) så är O'Learys alltid ett bra val. Deras nachotallrik blev således den mat som åkte ner i magen. För en gång skull höll dom där chipsen god kvalitet, men att blanda guacamole och vitt vin är dock inte någon bra ide (så för er som känner ett stort sug efter att testa: tänk om!).

Kvällen avslutades sent på - ja just det - Bishop Arms vid centralen. Sedär: cirkeln är sluten! Strålande. En fin kväll, var över - men exakt hur tunnelbaneresan hem till Husby skedde, det har jag ingen aning om. Jag vet dock att vi lyckades ta oss på tunnelbanevagnen, och jag har dessutom ett svagt minne av att någon i vår vagn gjorde det delikata misstaget att pissa på sig. Om jag inte minns fel satte sig sedan en småbarnsmamma i skiten. Lite humor sådär sent på natten.

Även om det egentligen mest känns tragiskt.