Vi måste till IKEA. Det är ett faktum. Det finns liksom inget annat ställe i närheten där vi kan få tag i garderobskorgar och en flask-hylla till baren. Tyvärr. Vi måste alltså gå upp tidigt, tidigt en lördag för att åka till detta helveteshål. Okej, det där med tidigt var visserligen självförvållat - man tänker ju att barnfamiljer inte står utanför porten och knackar när det öppnar vid 10. Det kallas bra taktik. Men å andra sidan så är barn så jäkla morgonpigga. Nu när jag tänker efter så kanske det inte var en så bra ändå.

För ändamålet måste vi dessutom ha en hyrbil eftersom vi inte äger en egen.

Det känns som att hela det här projektet andas vuxenpoäng.

Jag behöver nog en öl i kväll för att motverka min totala förändring till att bli vuxen. ICA kort har jag ju redan.

Frågan är bara hur man ska överleva IKEA. Jag får beväpna mig på något sätt. Några träpåkar, ett knogjärn. Sen är vi redo att köra.

IKEA, nu kommer vi. Hej Kamprad!

Dagens räddning! Min belöning för en hård arbetsvecka.

Jo, jobbveckan är klar. Äntligen. De senaste tre dagarna har varit helvetiska. Stress upphöjt i tio. Kollegor sjuka, och hur mycket som helst att göra. Fakturor, offerter, transporter, budgetunderlag. Alla drar i en, "åh, viktigt,snabbt, skynda, heja,heja, är du klar snart? Jag måste ha det där nu, yada,yada". Jag har inte mer än två armar för satan.

Har kraschat i soffan just nu. Inte mycket till aktivitet.

Lika bra det kanske, det blir helvetesresa till IKEA imorgon - måste få färdigt baren och garderoben. Hyrbil klockan 9.30 Hej,hej vuxenliv. 

.....Och nej, jag ska inte dra i mig all glass själv. Men nästan. 

... blev jag allt efter brevet från Sahlgrenska sjukhuset. Rekommendation om provtagning eftersom du kanske blivit behandlad med smittat blod. Jaha, tack för den. "Tillhör riskgruppen eftersom du är för tidigt född".

Underbar natts sömn - eller inte.

Fasen. Måste ta tag i det där nu, måste ringa sjukhuset.

Trevlig start på dagen, verkligen.

Tjoho. 

Hemkommen från jobbet. Äntligen! Dagen har varit fylld av stress. Stress, stress, stress. Saker som måste göras hela tiden. Snabbare, snabbare. Slutade med att jag hade 12 post-it lappar som alla var lika akuta. Strålande. Känns som att det kommer bli en underbar dag imorgon. Hrm...

Sitter uppkrypen i soffan och tar det lungt. Ensam hemma. Lite kvalitetstid sådär. E är ute på afterwork med arbetskompisarna. Varför måste mina arbetskompisar vara så mycket äldre?! En afterwork eller två hade ju inte varit fel om man säger så!  För satan. Jaja. Ensam hemma betyder att jag kan äta vad jag vill, som fisk i folie i ugn. Vilket är precis vad jag gör. Haha! Revolt!

Fick just nu ett sug på glass. Ben & Jerrys. Känns som att jag borde testa det där igen. New York Super Fudge Chunk ser sinnessjukt god ut. Chokladglass med mörk choklad, valnötter, pecannötter och chokladdränkta mandlar. Damn it! Fick just ett sug för jordnötter (?) och pecannöt är ju en nöt, så close enough. Kan man muta sin pojkvän att ta med sig glassen hem? Eller har alla affärer stängt nu kanske?

Hur desperat är man på en skala? 

Bra fråga.

Och hur blev håret?

Jag har avvaktat att ge en recension eftersom jag ärligt talat inte vet vad jag tycker. Eller grundprincipen är att det är okej. Helt okej. Kapade bara en centimeter och fick därmed bort det slitna. Håret nedanför öronen och kantlinjen längs med kinderna (åh vilken bra förklaring!) är skitsnygg. Blev stor skillnad mot det tidigare. Ser mer välvårdat ut, änna. Håret faller mer naturligt och den där stilen med utväxt-kort-frisyr är i stort sett borta. Kanske lite kvar i nacken - men tanken är ju att det ska vara långt, så det är okej. Det enda problemet är luggen. Ja, luggen. Förstår inte varför det verkar vara ett problem att klippa snelugg? Många frisörer verkar ha svårt med det. Kanske är jag otydligt? Fast säger man snelugg och pekar lite så borde det la vara tydligt nog tycker man. Nu ser det hackigt ut. Hela luggen. Olika längd på fel ställen så att säga. Ser nästan ut som en full skoggshuggare varit framme (okej, där överdrev jag).

Som tur är känner jag mitt hår och min lugg och vet att den faktiskt brukar se ut så dagen efter klippning. Om vi väntar fem dagar så blir det tipp topp. Det är alltid skönt att veta. Att man är lite själv-reparerande. Så, helt okej med andra ord. Men inte mer. 370 spänn fattigare dock. Men hey, jag är lycklig ändå, för tro mig  - det kunde varit värre.

Det viktigaste är ändå att jag faktiskt vågade gå dit, och inte fegade ut.

Det räcker så. Det gör faktiskt det.

Jag ska klippa mig idag.

Ja jag vet, no big deal tänker ni. Men betänk då att jag (som innan brukar klippa mig minst var 6:e vecka för att behålla min fina korta frisyr) nu ska klippa mig för första gången sedan augusti. Inte bara det att jag ska klippa mig, jag ska gå till en frisör som jag aldrig tidigare gått till. Bara det gör mig nojjig.

Jag kommer fortfarande ihåg hur det gick när jag klippte mig i Uppsala. Såg ut som om något full person med motorsåg bara rasslat fram i mitt annars så perfekta hår. Det var ångest på hög nivå. På riktigt.

Mitt hår ger mig nästan alltid ångest förresten, det är viktigt att det ser bra ut liksom. Därför har jag undvikit frisören. Tänkte att de inte behövs när man bara ska spara ut till långt hår. Men nu har det blivit så långt att det börjar se mer ut som en utväxt frisyr modell deluxe än....hrm....något snyggt - så det är dags att åtgärdas.

Klockan 17.00, då sitter jag där och svettas.

Hoppas fan att det blir bra.....

Lördagen den 17 januari till måndagen den 19onde januari åkte jag och E på weekend i Milano. Det var dags för den julklapp (tillika 3-årspresent) som jag (mot all förmodan)faktiskt lyckats hålla hemlig sen i oktober. En resa till Italien, och fotbollsmatchen Milan-Fiorentina. Stormatch med andra ord.

Nedan återberättas resan (för framtida minnen) i högst komprimerad form. Ni som tycker det är tråkigt att läsa kan stänga ner datorn, springa ett varv runt huset och gå och lägga er.

------------------------

Flyget lyfte 10.10 på lördagen från Skavsta flygplats och anländer Orio al Serio Airport några timmar senare efter en lugn flygtur över alperna (eller några andra berg - geografi var aldrig mitt starka ämne direkt). Att hitta till flygbussarna mot Milano var inte särskilt svårt eftersom man valde den buss som var absolut färggrannast (smart taktik). Efter ett konstaterande att vår medhavda karta var (1) oduglig och i fel skala, och (2) att Milanos stadsplanerare hade en bisarr förkärlek till små, små gator i rutnätsmönster, så lyckades vi ändå lokalisera vårt hotell. Hotell Canova (***), som låg på samma gata som 17 andra hotell, och var 9 våningar högt.

Till vår glädje hamnade vi just på den 9onde våningen - etagevåningen (om man vill vara lyx), och den enda våning där rummet hade balkong (vi hade två balkonger för övrigt). Om jag langar upp en bild så förstår ni bättre hur det ser ut.

Vi snackar Italiensk finess; dubbla handfatt, blått kakel, och jaccuzzibadkar med avancerade jetstrålar. En stor och skön dubbelsäng. Tummen upp på det. Man behöver alltid lite extra lyx i vardagen.

När man fräschat till sig och slängt i sig en pasta (=Italien) på en mindre resturang (med fotbollströjor på alla väggarna) var det dags att röra sig mot San Siro. Det var för matchen klockan 20.30 vi var här. När man närmade sig San Siro så steg pulsen till abnorma höjder - och när arenan var inom synhåll kände jag hur armhåren började resa sig. Vi är här. På riktigt. Ofattbart. Eftersom vi var ute vid arenan 2 timmar innan matchstart hade vi gott om tid att inspektera området. Det var fullt liv. Tröjor, mat och öl. Klart man köpte både tröja och halsduk. Om ni vill veta exakt vilken tröja jag köpte, så kan jag avslöja att det var Pato (vilket visade sig vara ett smart drag, eftersom det var han som gjorde matchens enda måli 7e minuten). Efter en öl (vad annars?) utanför arenan så var det dags att leta upp platserna inne på arenan.

Efter att ha gått upp innuti dom där pelarna som utgör San Siros hörn, så såg man tillslut planen. Vilken syn! Helt sjukt, och helt obeskrivbart.O-b-e-s-k-r-i-v-b-a-r-t. När klacken satte igång, så var det ärligt talat svårt att inte bli lite mentalt skör. Vilken akustik!

Under hela matchen satt man där och funderade på det verkligen var sant, och ja - med tanke på alla bilder man kom hem med, så kan man konstatera att så var fallet. Fy fan vilken arena!

Resterande delar av helgen i Milano (söndag-måndag) gick mest till att strosa runt. Koppla av från jobbet. Sova länge på morgonen när man har en extra dag ledig. Smita in på ett café och ta en italiensk kaffe (världens bästa kaffe), eller en smörgås med italiensk skinka. Titta på lite kyrkor, slott och andra sevärdheter. Sitta länge på morgonen och välja ut det bästa från frukostbuffén. Gå runt i lite affärer. Mysa lite med E. Unna sig det där långa badet, tillsammans med ett glas mousserande vin. Smuggla upp den där baguetten med italiensk ost på rummet.

Gå på resturang och äta äkta italiensk mat i flera timmar. Prata om allt och inget.Smälla i sig väldens bästa rissotto, tillsammans med den där underbara panacottan.

Den där weekendresan till Milano, herregud - det var underbart. Det går verkligen inte att beskriva det på annat sätt.

Fotbollen, maten, shoppingen.....

Ah, kan man inte åka dit snart igen?

Är det för tidigt om tre veckor?