Nu, ÄNTLIGEN har vi en diskmaskin som fungerar!

Den fungerar.

Fan vad skönt....

Just hemkommen från träning, middag ute, och en kväll på O' Learys med öl och fotboll. Började helt plötsligt minnas en gammal fin tradition jag hade på den tiden jag var bosatt i Göteborg.

För ungefär två år sedan, när jag precis träffat E, så hade vi en fin vana.  Varje tisdag/onsdag som det var Chmapions League (oavsett lag som spelade...) så handlade vi på oss några påsar chips och placerade en hel del öl i kylen. Vi parkerade våra bakdelar i E:s stora säng och lät festen börja. Självklart alltid ackompanjerade av Em. Det var dessa vardagskvällar som förgyllde mitt liv. 20.45 var den heliga tidpunkten, den tid då världen runt omkring stannade upp.

Jag kom på idag, efter ett telefonsamtal, att faen vad jag saknar den traditionen! Visserligen blev det O' Learys  idag, med fotboll och öl, men det känns inte riktigt detsamma. Det blir inte lika roligt som de där dagarna i Göteborg när livet kändes både enkelt och underbart.

 En chipspåse, lite öl, sjukt bra sällskap och en säng.

Det är väl det livet handlar om, i korthet.

Jag har ju en del smycken hemma, så att säga. Det fylls ju dessutom ständigt på. Antalet bara ökar och ökar, lite som en lavin. Problemet har stavats förvaring. Hur sjutton förvarar man dom på ett bra sätt? De ska ju helst synas eftersom de är så God damn vackra, men man vill ju inte ha dom slängda högt och lågt. Tidigare lösning har stavats sunkiga plastpåsar. Men nu när den stora klädkammaren är utrensad så har jag hittat ett perfekt ställe. En liten egen hörna med skor, väskor- och ja, smycken!

Det blir som min egna lilla oas. Det hänger smycken högt och lågt. 

Varje gång jag känner mig nere så ställer jag mig bara mitt i allt och mår lite lite bättre....

Som jag ser så ansträngde jag mig lite och gjorde ett collage.

Som ni kanske vidare noterar, så ja.... den blåa ringen längst ner till vänster är sprillrans nu.

Oops. 

Så var helgen över. Det gick fort. Ångest-måndag imorgon, trevligt trevligt.

Har varit en extremt lugn helg. Planerna blev ju ändrade när Paris inte blev av. Sjukdomen gjorde väl sitt också. Fortfarande snor (haha) förkyld. Illa, illa.

Har slutat med whiskey-kuren (= whiskey hjälper mot förkylning) nu, känns inte som det hjälper sådär som jag hoppades. Tänker inte skylla misslyckandet på själva kvaliten på whiskey, eller mängden, men jag tror inte det är särskilt verksamt när köket ser ut som ett bombnedslag och det flyger damm överallt.

Åtgärdades dock idag. Det tappra försöket att göra städningen lite mer glamoröst genom att använda Ajax med liljekonvaljlukt (och smak?) fungerade. Skönt att  veta att man fortfarande kan lura sig själv.

Jaja. Jag sprudlar inte direkt av energi som ni kanske märker.

Får hoppas det bara är en förkylning.

Försöker bota mig med hjälp av lite smycken. Kolla på lite bilder för att pigga upp mig. Det fungerar förvånadsvärt bra. Men sen när blir jag inte lycklig av ett fräsigt halsband?

Sinnessjuka människa.

Antagligen har det undgått många av mina få läsare att jag nyligen startat upp ett nytt projekt. Eller, det är visserlingen inget projekt ännu - eftersom jag inte vet exakt hur det skall utformas - men tanken är att jag snart ska sparka igång. Så snart jag/ni har bestämt vad projketet skall innehålla vill säga. Som ni ser till höger finns en omröstning. Okej, fine? Tanken är att man skall kunna rösta på exakt vad mitt projekt skall innehålla. Det är inte svårare än så. Antingen klickar man i "skriva en bok" eller "odla en jordnötsplanta".

Sen är jag för alltid tvingad att fullfölja det. Exakt vad för straff som jag bör mottaga om jag bryter avtalet och inte fullföljer projektet - det kan man fritt spekulera i. Jag föredrar själv någon form av fysisk bestraffning (typ stupstock) snarare än psykisk terror, om jag nu får välja.

Förresten: om några av er där ute känner medkänsla med mig och tror att valet av "odla en jordnötsplanta" är betydligt humanare än att skriva en bok -så vill jag bara påpeka att för mig är det exakt lika svårt. Oavsett vad ni väljer så kommer det bli ett jävla slit för mig.

I nuläget visar resultatet på 50/50. Jag låter omröstningen rulla ett tag, så kanske ni kan ta det beslut jag inte kan.

Redan vid 9 smög jag upp ur sängen. Kröp upp i soffan med en filt och bara vaknade till liv. Det blir en fortsatt lugn lördagsmorgon. Risgrynsgröt med kanel, en stor kopp kaffe och apelsinjuice. Skidskytte VM på tv, hela morgonen - precis som när man var liten. Allmänt mys.

E är tvugen att jobba hela lördagen. Lite egentid blir det idag med andra ord. Har laddat upp med massa avsnitt med Dexter och The Mentalist, en påse med godis. Det blir bra fotboll på tv:n lite senare. Känns som att man borde överleva den här dagen också. Tror att den där förkylningen som gör mig så sänkt, kanske kanske kan försvinna idag.  Detär min förhoppning om inte annat. Från och med nästa helg, har jag inte tid att vara sjuk.

Helt galen vecka. Uppstart av nya rutiner på jobbet och en krasslig hals på det. Den ultimata kombinationen- verkligen. En strulig diskmaskin som toppen på allt (nope, den fungerar fortfarande inte). Skönt att det äntligen är helg, med andra ord! Den kunde inte starta bättre heller. Blev avsläppt av en kollega utanför Bishop, där jag hamnade efter en snabb visit in i en närliggande affär för att köpa Aftonbladet. En stor stark och en lugn stund läsandes tidningen. E jobbade över till halv sju, men det var skönt att se att han trots det inte var alltför sliten. Efter ett glas vin var det dags att röra sig hemmåt.

Blev visserligen ingen storslagen middag idag. 6 smörgåsrån (tänkte skriva "i samma klass som en anorektiker - men insåg att även jag har min gräns gällande subtil humor). Fördelen med att inte bo hemma - man kan vara onyttig ibland. Skönt att jag har lärt mig det efter typ 2 år.

Under mina glasdagar (visserligen lite patetiskt att kalla 14 års-åldern för sin ultimata glansålder kanske...) så var jag ganska ofta VIP. Ja, på alla de resor man gjorde varje år som inkluderade 1) min mamma, 2) resa till ett Friidrottsevent (EM/VM), så blev man behandlad som en riktig VIP. Accrediteringskorten gav dig extra fördelar - gratis dricka, egen chaufför, snittar, tilltugg, träffar med världsstjärnor (var där och fick autograf när Klüft blev vann Junior-VM på Jamaica, sprang fram till Ludmilla när hon just vunnit guld i häckloppet i Athen,- ända fram till prispodiet-, för att ge några lysande exempel). På Jamaica blev man inte bara VIP, utan VVIP. En grad upp. Vi snackar top of the fucking line.

Numera är det sorgligt att konstatera att enda gången jag är VIP är på Adlibris bokrea. Ni hör ju hur det låter.

Adlibris BOKREA. Herregud.

Det känns som att allt bara gått utför från 14-års ålder. Verkligen.