Japp. För en gångs skull är jag dessutom hemma. Nej, jag har inte dissat min pojkvän de senaste två åren - men utav någon outgrundlig anledning så har jag varit först i Indien och sen i Thailand på alla hjärtans dag.  Det kallas ju extremt dålig tajming (det, eller så har mitt omedvetna något otalt med E).

Har varit en lugn dag idag- Läsa Aftonbladet i sängen änna, Förkylningen ligger där latent i bakgrunden och stör, men en promenad lyckades man orka med (klapp på huvudet). Har handlat på sig riktigt ordentligt med plockmat inför kvällen. Vi snackar mozarellaost, bak-potatis, skagenröra, röda vindruvor, brieost, kex, godis, yada yada... and so on in absurdum. Vinet är på kylning, vattenpipan är laddad. Hemmakväll med melodifestivalen är i sikte. Ja, eftersom det är alla hjärtans dag så ska jag väl mysa och pussa lite på E också. Han står ju ändå ut med mig 24/7.

Till alla andra jag älskar där borta i Göteborg/Uppsala/Umeå - ta hand om er! Ha en fin alla hjärtans dag.

Pöss.

Är det inte så det heter? Krasslig? Jo, precis så känner jag mig. Trevlig fredag änna. Huvudet är segt, kroppen är kall, ögonen rinner (nej - jag vet- linser är ingen bra idé at the moment), näsan rinner. Helt tjockt och täppt och jävligt överallt. Vattenfall deluxe. Jättetrevligt. Verkligen. Sexigt som fan.

Sitter uppkrupen i soffan och inser att jag  antagligen kommer vara ganska däckad imorgon. På alla hjärtans dag. Lär ju inte bli några mysiga stunder med E när man riskerar att smitta honom med någonting värre än resterna från Tjernobyl. Känner verkligen inte för det här. Jag har inte tid, vill inte. Ni förstår, jag känner för att göra något annat i helgen, gå ut ta några öl - dansa lite. Partey liksom. Testa på något nytt ställe. Ni vet, det där som man (läs jag) brukar fundera på när jag är krasslig, svag och ytterst sårbar.

 Det stavas förändring.

Men det kan jag väl glömma nu.

Jag återgår till att tycka synd om mig själv - för förkylningen lär eskalera.

Det är ju en sysselsättning jag är ganska bra på.

Vi kan väl lika gärna starta dagen på ett bra sätt?

Sitter här i soffan och drömmer mig bort. Ja, det är svårt att veta om jag är vaken eller inte. Jag är nästan säker på att jag andas dock, så det borde vara okej (tack ni som bryr er). Allmänt trött efter dagen dock, känner mig ungefär lika hängig som en av mina döda krukväxter här hemma. Inte så jäkla uppåt med andra ord. Har just kommit till den briljanta slutsatsen att jag tänker för mycket. Ja, det är ingen nyhet direkt. Men man tycker ju att man borde lära sig någon gång. Behovet av att överanalysera alllt känns just nu något tröttsamt. Man vill sparka på sig själv (ja, på ett känsligt ställe helst) så att man inte ältar saker och ting.

I vilket fall som helst (ja, jag har en poäng med det här), som kom jag fram till att tänk vad mycket saker man kunde gjort istället. Jag menar, jag kunde blivit avancerad FBI-agent i USA, eller spaningsledare på Scotland Yard. Istället sitter jag i Stockholm och håller på med något helt annat - men, jag har i alla fall tagit mig så långt. Flyttat till andra sidan landet. Det är ett rätt steg i rätt riktning för satan. Så poängen med det hela är: Jag borde göra en lista över saker jag önskar ha avklarat innan jag dör (ja, lite lagom dramatiskt sådär). Sen börjar man pricka av sakerna. Det går inte så bra, visserligen, men följande saker har jag gjort en mental notering om.

• Hoppa fallskärm (eller åtminstone åka luftballong)
• Återvända till Jamaica (Negril Beach)
•  Tatuera mig igen - IFK Göteborg
• Måla en tavla

• Skriva en bok

Känns ju inte särskilt ambitiöst. Men man kan väl försöka i alla fall.

Nu har jag ju en bra start.

 

Ibland börjar jag bara tappa tron på  mänskligheten. Jag vet inte varför, men kanske kan det bero på bilden ovan. Ja, jag vet - det handlar om en cd-skiva för barn. No big deal. Men det stör mig så jävligt. Ärligt talat. Om jag hade matat mina barn med den här musiken, så finner jag det inte föga otroligt att de, om ett par år eller så, springer runt och drar bort morrhår från stackars försvarslösa djur. Smarta lär dom inte bli:

 

"Jag går och handlar,du får gärna följa med. Köper bananer, men det gör ju du med.
Går hem och skalar, du får gärna skala med. Jag äter upp dom
men jag delar gärna med. Så kom igen nu allihopa. Nu gör vi det tillsammans. Aaaah!"

Daah?

Jag börjar tro att det dessutom finns något dolt där i sångerna under ytan. En dold agenda så att säga. Titta här på delar av låtlistan.

 

(1).Jobba som en apa (vill att vi ska dör i förtid pga stress/utbrändhet. Menar att pengar styr allt.)
(2).Apa efter ( Hyllar jantelagen - ingen får sticka ut)
(3).Det låter apa (en tribute till folkkära Carola)
(4).Fuskpäls (Glasklart! Behöver inte säga mer än så)
(5).Kan du va handduk ( ?? Say what? Grova sexuella anspelningar)
(7).Apväder  (Hatar det svenska vädret)
(8).En stund för mig själv (Återigen sexuella anspelningar)
(10). Apa / Människa (Ett inlägg i religionsdebatten)
(11).Totte i paketet (Ännu mera sex!)

Ska vi mata våra barn med detta?

....Eller så är det bara jag som har på tok för mycket fritid, som ens orkar bry mig om det här. För säkerhets skull så måste jag ändå fortsätta stödja de där Piraterna. Just in case. Då kan en sådan har cd-skiva aldrig sälja guld. Det är en liten vinst i alla fall.

Jag ont, lite överallt. Jag har nämligen utsatt mig själv för tortyr. Eller okej, jag tränade på gymmet (same same). Den där roddmaskinen och jag hatar varandra just nu. Nu är det officiellt. Jag ångrar att jag trodde att jag kunde besegra den. Det går inte. Just nu gör det bara ont.  Det blir värre imorgon- ja jag vet, tack för det. 

Just nu tar jag det därför bara lugnt. Man ska inte överanstränga sig som mormor säger. Jag känner att jag bör leva efter det mottot just nu. Slötittar på fotboll, kanske ta sig en öl till det. Försöker planera något vettigt att göra när Parisresan nu blev inställd. Går sådär.  Ja, mest för att jag har svårt att göra två saker samtidigt.

Hjärnan känns nollställd.

Fan vad mycket energi jag sprider. Eller inte.

Idag har varit en sådan där dag när allt gått fel.  En riktigt jävla pissdag. En spark i ansiktet, ett knivhugg i ryggen. Inte en enda sak fungerade som förväntat. När det väl har börjat, så rullar det dessutom bara på. Inga förmildrande omständigheter alls. Att saker och ting redan har gått snett en gång, är liksom ingen garanti för att det inte skall fortsätta på samma sätt - tydligen. Följande saker kan idag läggas på minuskontot:

 (1) Fastan var totalt onödig.

Tydligen behövde man inte fasta för de blodprov jag skulle ta. Nämen, den svenska sjukvården briljerar igen! Kanske skulle det varit smart att ta bort den informationen från remissen? Bara tryckt på delete. Man blir ju inte direkt trevlig (som en lärka) av en försenad frukost, och inget kaffe. Man blir ju inte direkt glad när  man stuntat i den där smörgåsen man suktade efter igår kväll - helt i onödan.

(2) Em kommer inte upp i helgen

Det blir inget partey med Em i helgen. Han kunde inte. Strålande. Jobbet gav han inte ledigt. Strålande. Ingen shots-tävling. Strålande. Ingen vattenpipa. Strålande. Vi visste väl att jobbet skulle krångla, men lite tråkigt är det fan.

(3) Jobbresan nästa helg (Paris) ställdes plötsligt in.

Med en och en halv vecka kvar, så kom beskedet. Inget Paris. Hepp.

Jag som avbokat saker för att kunna följa med. 3 dagar i Paris var ju så jävla lockande. Men nä. Kanske senare under våren. Visserligen; det är inte mina pengar som ryker - men liten besviken blir man. Hade varit skönt att sticka mot varmare breddgrader. Få lite vårkänslor i Frankrike liksom.

Tack för det. Verkligen. En fin tisdag.

Satan. Jag är hungrig. Har vaknat ett par gånger i natt och kännt att "nämen, en liten smörgås skulle sitta fint". Nä,nä. Det går ju inte.

En halvtimma kvar tills dess att jag är på väg mot vårdcentralen.

Längtar tills dess att jag kan äta min frukost.

Jäklar att mitt humör skall påverkas så av mat.

 En kaffe skulle sitta fint förresten.