På mitt jobb har vi en dresscode. Eller, egentligen har vi kanske inte det- ingen formell sådan så att säga. Ingen som är skrivet i sten med en bloddrypande pensen gjord av gethår. Men ungefär 70% av personerna på mitt jobb går omkring i kavaj och skjorta, slips och snygga italienska (antar jag) skor. Så kommer jag där inglidandes i mina vita (relativt smutsiga) sneakers. Fake Addidas. Inte okej. Jag måste säga att det är  ytterst påfrestande att hela tiden tänka på att klä sig snyggt. Inte för att jag ofta brukar klä mig fult (inte medvetet i alla fall), det är bara det att den där mysiga stickade tröjan kanske inte alltid passar särskilt bra in tillsammans med högdjurens outfit. Favoritsneakersen gör sig inte lika bra på ett stramt budgetmöte så att säga.

Därför har jag den senaste tiden varit på jakt efter kläder som åtminstone signalerar att jag har hyfsat koll på vad som händer. Att jag verkligen har koll på läget och alla siffror. Miss budget-kalkyl. I helgen lyckades jag , till  min glädje, äntligen hitta skor. Inte ett par, utan TVÅ. Två högre varianter av stövlar dessutom. Ett par bruna, låga stövlar i skinn. Lite tajta snygga, ja ni vet. Ett par svarta höga med klack. Tummen upp på det. (även om min förklaring inte var så jäkla bra) No more sneaker (alltså - inte på jobbet, annars hänger dom med rätt ofta). Happy me.

Idag lyckades jag dessutom norpa åt mig en skjorta. En blå sak med smala vita ränder. Eftersom jag oturligt nog har lagt på mig ett kilo, så kände jag inte för att ha den tajt á la amerikansk high-scool strippa - så jag tänkte att hey, jag stoppar ner den i jeansen. Det blev fan bra. Till det  (för att komplettera denna strålande och nyskapande outfit) ett flätat brunt skärp. Poff! På med de bruna dojsen and I'm good to go. Så passande att jag råkar ha ett viktigt möte imorgon. Haha!

Ja, ja. Jag vet - ni undrar om jag köpte ett smycke till. Klart att jag gjorde det. Ett stort, blått (=turkost) armband av solid plast smyckat med en påfågelfjäder. Jag kunde inte behärska mig (ifall ni inte förstod det).

Så, allt är som vanligt.

Jag antar att i det här fallet så måste jag klassas som kille....

Jag satt och slösurfade lite, i brist på annat. Så stöter jag plötsligt på den här artikeln. Kan inte hjälpa att den känns störande på något sätt. Jag blir lite smått irriterad. Det kliar i fingrarna.

"Det hade varit kul med en flicka till". Jaha. Kul? Roligt? Jag förstår inte det där. 11 barn totalt alltså? Jag kan förstå att man tycker det är roligt med två barn som springer omkring i lägenheten, jag kan förstå att det är roligt att få föda ett barn till världen om man försökt konstant i 45 år. Men 11?

 Liseberg är roligt

Att vinna pengar är roligt

Att skratta åt någon som ramlat är roligt

Att äta godis är roligt

Att resa iväg är roligt

Att ta hand om 11 barn - inte roligt.

Mannen upptäckte dessutom att barn är "jättehäftigt". Att pressa ut 10 små skrynkliga saker ur sin ni-vet-vad känns inte så jäkla häftigt. Deformerat är bara förnamnet.

Tydligen har det här bara hänt. Hepp hepp. 10 barn. Oj,oj, hon är allergisk mot hormonet i ppiller. Och då blir det tydligen barn. Nej. Barn blir det om man tar av sig kläderna och ligger/står naken tillsammans med en man (lite annan aktivitet krävs visserligen, men ni förstår nog själva). Jag vet inte hur gamla dom här människorna är, men det känns väl som att sexualundervisningen gått åt helvete om man tror att ppiller är den enda lösningen?

Nej, fy fan vad gnällig jag känner mig.

Känns vettigare att ventliera här än att slå sönder ett fönster.

Ännu en fördel med att vara verbalt utvecklad.

Extra jobbigt att komma upp idag.

Riktigt, riktigt segt. Herregud.

Har så mycket på jobbet idag, så det enklaste vore att återvända ner i sängen igen. Men det är ingen bra idé. Lika bra att få det gjort. Lika bra att gå till jobbet.

Nä, det var kanske inte en så bra idé att stanna uppe för att titta på Super Bowl. Ska upp ganska tidigt imorgon. Måndag liksom. Finns med andra ord hur många vettiga argument som helst till att verkligen inte stanna kvar., att bara ge upp och stänga av TV:n. 1) Jag gillar inte ens amerikansk fotboll 2) Jag förstår ingenting 3) Det är sent 4) Jag ska jobba imorgon... ja ni fattar. Vi kan hålla på ett bra tag till. Men, det känns så mysigt att sitta här i soffan ensam och knapra på lite godis. 

Egentligen vet jag varför jag inte går och lägger mig. Jag vill inte lägga mig, för då måste jag snart vakna igen. I och med denna logiska händelse - så måste jag också masa mig vidare till jobbet. Det är väl kanske där skon klämmer.

Även om jag inte riktigt vill erkänna det.

Förnedrad. Det är det rätta ordet. Jag känner mig förnedrad. Här lämnar man lägenheten runt 17, efter en dag hemma beståendes av att ta det lugn och plocka iordning lite. Inte särskilt ansträngande. Man beger sig mot Fridhemsplan och äter en god middag på en Indisk resturang. Kyckling och mango. Lyxar till det lite.

Spatserar vidare mot Biljardpalatset för att utmana E i biljard.

För nervens skull sätter man en 20 spänn på att man ska vinna (först till fem). Hur tror ni att det går? Förlust med 4-2.  Illa. Visserligen var mitt spel fint idag, fick till några riktigt bra stötar. Men ändå. 4-2. Nästan tennissiffror. Inte ens den där ölen hjälpte, och då känns det lite illa (sen att jag spillde ute ungefär halva, det kan vi glömma). Jaha, nu kommer man få höra detta hela veckan. Strålande.

Men, det var i alla fall skönt att komma ut lite och spela lite biljard. 

Borde göra det till en söndags-vana.

Nej, nu är det dags att röra på sig. Den här helgen har vi ägnat alldeles på tok för mycket tid åt städning, och IKEA och andra duktiga saker.

Nu smiter vi iväg för biljard och kanske en tillhörande öl.

Är det vad som krävs för att få E ut balans och göra mig till vinnare, så struntar jag i eventuella konsekvenser imorgon.

Ibland måste man göra uppoffringar.

Jag överlevde. Eller - vi överlevde. Jag fick med mig E hem igen också, vilket känns ganska positivt. Är helt slut! Först IKEA gånger två, en vända in i diverse andra affärer, storhandling på Willys, och tillsist lämna tillbaka den där hyrbilen. Men nu behöver man inte anstränga sig på ett tag i alla fall. Skönt det.  Ibland måste man vara lite duktig också...

Hade planer på att smita ut ikväll, ta några öl och spela lite biljard. Vette sjutton om man orkar med det dock. Känns väldigt tveksamt just nu.

Känns mer som att man ska klappa sig själv på huvudet, krypa upp i soffan, leta upp den där glassen och bara ta det jäkligt lungt.