Det känns som om jag är på rätt väg igen. Jag vet inte, men den senaste veckan har jag varit extremt off. Som om livet går på tomgång. Runt, runt i ett jävla hamsterhjul. Fast jag inners inne vet att det inte alls är så. Att allt det där tänket bara är bullshit. Tror det beror på allt som har med flytten att göra. Det känns ändå. Vi flyttar inom Stockholm, det är inte så att vi flyttar till Göteborg. Mina hemtrakter saknas här borta- dom gör ju det. Det har varit extremt mycket att göra också. Sen jobbet på det. Fan, det blir bara mer och mer stressigt. Dom där stresssymptomen som (antagligen) gjorde att jag hamnade på sjukhuset i en vecka för ett år sedan börjar komma tillbaka. Jag måste säga stopp. Men hur lätt är det när man bara är 22 år och ingen jävel riktigt lyssnar på en?

Well. Som sagt, det är på gång nu. Känns som att förkylningen är på väg bort också. Det hade väl sin del i det hela. Blir så patetisk och ynklig då.

Känns skönt att kanske äntligen sluta gnälla, jag tycker inte om mig själv när jag är på det sättet. 

Skönt att ha lite folk här borta med. Syrran kom förra helgen, igår och idag träffade jag en barndomskompis (underbart!). På torsdag kommer N och vi ska till Finland. Och nästa helg kommer mamma upp.

Va fan, klart man ska vara uppåt! 

Nä, nu går jag och lägger mig. Hela kvällen har ägnats åt barndomsminnen med L. Fuckin' underbart. Det här behövde jag efter allt på jobbet...