Ibland kommer det över mig - den där bittra känslan. Ja, jag sitter här trots min unga ålder och är lite bitter. Lite småcynisk sådär. Lite allmänt trött på tillvaron ibland, trots att den egentligen är relativt vacker. Jag har alltid fått för mig att det är ett genomgående personlighetsdrag (liknande det att jag är realtivt snygg). Men nu vet jag varför:

Den allra vanligaste betydelsen av mitt namn är i nutid "Ett hav av bitterhet". Förstår ni? Ett-hav-av-bitterhet. Jag är alltså inte lite småbitter, utan jag är fan en hel ocean full!

Detta är något som påpekas ofta här hemma. Sen att namnet också kan betyda mer trevliga saker som "den perfekta", "älskad av Gud", "den vackra" och "den som härskar" det talas det tyst om.

Nej, det är det där havet av bitterhet som dominerar. Låter ju jäkligt upplyftande....

Har precis vaknat till liv. Eller, egentligen vaknade jag för ett tag sedan, men har sedan dess suttigt uppkrypen i soffan under mitt täcke och käkat lyxfrukost och sett på skidor. Helt perfekt när dagens ambition endast består i att ta det lungt och bota sin förkylning med tillhörande huvudvärk.  Göra MM. Alltså minsta möjliga.

Får se hur lång tid det går innan jag tröttnar.