På fredag lämnar jag den andra lägenheten för gott. Efter att ha haft en och en halv månad med dubbla lägenheter känns det skönt att bli av med den. Den används ju inte direkt, står bara där och skrotar, änna. Dock är det ju det där obligatoriska momentet som alltid tillkommer när man lämnar en lägenhet: flyttstädning.

En flyttstädning som vi struntade i, i lördags. Lördagen ägnades istället åt fotbollsmatcher (läs: i plural) på tv:n och snuskigt mycket öl. Det är nu jag nästan skäms. Tänk er det här: en liten lägenhet med ett pentry, en liten toalett och en (minimal) klädkammare. Total area uppgår till ynka 22 kvadrat. Bara vita väggar gipsväggar - inget krångel. Vad gör vi?

Vi betalar för en flyttstädning.

För en tusenlapp kommer en stackars städtant och flyttstädar hela skiten. Då snackar vi riktig noga också. Hej-jag-tvättar-med-tandborste-style. 4 timmar minst. Det känns skönt, men samtidigt känner jag mig väldigt väldigt (läs: väääldigt) lat. 22 kvadrat, det hade man ju kunnat klara tycker man. Men för att döva mitt samvete så tänker jag såhär: jag (och företaget) hade förlorat ännu mer pengar om jag stannat hemma och städat istället för att gå och jobba.

Den tanken, tillsammans med förhoppningen om att DETTA händer just min städtant gör att det känns helt okej. För att fira det faktum att jag inte ligger på knä och städar, ska jag lägga mig i ett varmt bad. Med bubblor. Mhm.