Så var Allsvenskan över. För den här gången. Känns underligt att det var ett helt år sedan IFK tog guldet. Ett helt år sedan jag flög ner från Stockholm för att se matchen mot TFF på Ullevi. Ett helt år sedan jag stormade planen och i segerrus dansade runt med alla andra likasinnade. Ett helt år sedan jag absolut pisseblöt direkt efter matchen åt en guld-pytt på Pullmans med tillhörande öl. Ett helt år sedan jag dansade på guldfesten på Valand, drack champange och bara firade. Ett helt år sedan man mitt i natten (läs morgonen) gick genom Haga och sjöng/skrek av glädje. Ett helt år sedan. Ett år. Skrämmande att det som borde vara så långt borta fortfarande är så nära. Det är väl så fotboll ska vara, och det gör mig lycklig. Även om man ibland undrar hur frisk man egentligen är....

Årets segrare  av Allsvenskan blev Kalmar FF. Detta bonkegäng från landet. Dom som tar traktorn till jobbet. Det lustiga är att jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Nähepp. Jag behöver dessutom inte läsa om skiten eftersom ingen här uppe bryr sig. Underbart. Fucking underbart. (trots detta är jag ändå storsint nog att ge liiite credd till ett lag som vinner sitt första guld).

Om vi skall försöka summera Allsvenskan för IFK:s del, så måste jag säga att det har varit ett helt fantastiskt år. Jag minns resorna ner till Göteborg för att se Blåvitt lira live. Vem minns inte AIK hemma? Jag minns alla dessa bortamatcher; Gävle, Enköping, Norrköping. Hur många mil jag spenderat på en buss i år, det vet jag faktiskt inte. Stämningen på matcherna. Spelet. Det stundtals fina spelet, ja. Det värmde fint.  Vi minns Basel och kämparglöden (vi glömmer för ett tag domaren och det faktiska resultatet). Jag minns Alex. Denna Alex. Få har kämpat som han, få har visat sådan glädje. Det är bara att lyfta på hatten för den mannen. Tack Alex! Jag kommer att sakna dig nästa säsong. Att vi kommer trea i allsvenskan i år visar också att det finns kvalitet i laget. Det var inte bara en engångsföreteelse, en slump, att Blåvitt vann förra året. Det var inte det. Det ger mig hopp inför framtiden.

För jo, jag hoppas på nästa år. På den nya arenan. Eller gamla, beroende på hur man ser det. Den första matchen -då ska jag vara där, det är redan bestämt. Då börjar vi kampen igen.  Mot nästa Sm-guld. För det kommer.

Det känns surt att lämna fotbollen bakom sig nu. Det ger ångest. Inga mer samlingar på Kleins för att se blåvitt (även om det idag var såpass klent att en fucking hammarbyare förstörde hela kvällen), inga mer nervösa dagar innan match. Att säsongen är över betyder för mig samma sak som alltid - totalt mörker och abstinens. Nu är det osäkert hur det ens blir med Royal League. Det var annars min höjdpunkt under vintern.

Royal Leauge kom tillbaka och lindra min abstinens!

Snälla?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ytterligare en anledning att sakna Göteborg just nu. Lite, lite sugen är man på att ta en sista-minuten-biljett. När tänker dom spela här? När? Varför hittar jag ingen information? Panic.   ...

  Jag har inte särskilt många fördelar (utöver själva jobbsituationen) i mitt nuvarande jobb. Men förra veckan visade det sig att en samarbetspartner sponsrar Hammarby Bandy och att jag oväntat nog kunde lägga vantarna på två gratis biljetter (värde ...

Efter en lång (men underbar) helg, passar jag på att ta det duktigt lugnt. En bra bok, några kex med brieost (innan maten, ojoj), vindruvor och ett glas vin. Det känns skönt att man inte bor hemma och att man faktiskt kan bestämma över sig själv. Sön...

Hela helgen har spenderats med min kära pappi och P som kört hela vägen från Göteborg. Snart åker dom iväg igen, men fram tills dess så ska jag spendera så mycket tid m det bara fysiskt är möjligt med dom....

Vi slänger väl upp en låt - och startar denna fredag på ett ypperligt bra sätt....