Eftersom jag i grund och botten är utbildad kriminolog (det är Leif GW och så jag) så bjuder jag som en motvikt till alla kalendrar med mode, vinster eller (halv)intelligenta frågor på en alldeles egen kriminologisk julkalender. Det blir mord, blod och seriemördare (om än väldigt lättsamt - jag orkar inte med någon avhandling änna).

LUCKA TVÅ: Brynhild Paulsdatter Størseth (aka Belle Gunness) (misstänkt seriemördare)

Norskan Brynhild Paulsdatter Størseth (aka Belle Gunness) blev känd som en av världens värsta seriemördare. Det sägs att hon tog livet av runt 20 personer – men ingenting är ännu bekräftat eftersom man aldrig fann henne i livet. Det hela började 1881 då Belle Gunness, runt 21 år gammal, lämnade Norge och sin hemby strax utanför Trondheim, reste tvärs över Atlanten och bosatte sig i USA. Den exakta platsen var La Porte, Indiana dit hon flyttade med sin man Mads Ditlev Anton Sorenson . Äktenskapet blev dock inte så långvarigt då hennes man dog hastigt i vad läkarna beskrev som en hjärtsjukdom (även om mycket pekade på att det egentligen var Belle som mördat honom med gift). Efter hennes makes död lämnades hon ensam på gården, men detta tillstånd varade inte länge. Efter två år gifte sig den populära Belle om sig med en ny man.

Konstigt nog blev inte heller detta äktenskap långlivat då maken tidigt dog i vad som beskrevs vara en olycka – han hade en dag fått en korvstoppningsmaskin (!) i huvudet tillsammans med ett fat med kokhett vatten. Många tvivlade på sanningshalten i det hela – men (återigen) gick ingenting att bevisa. Under de följande åren fick änkan Belle utbetalningar från sina båda mäns livförsäkringar – och detta lockade till sig ett stort antal nya friare. Friare kom i mängder till hennes gård, och många var lika välbärgade som henne. Vad som var gemensamt för alla var att inga friare någonsin återvände från gården. Alla försvann spårlöst.

En natt 1908 larmades brandkåren till gården. De möttes av en totalt övertänd gård. Gården brann ner till grunden och senare beskylldes en anställd som ansvarig. Det intressanta var att man i resterna av gården fann en kvinnokropp utan huvud. Utan möjlighet till att utföra korrekta DNA-prov ansågs kvinnan vara Belle Gunness – men många tvivlar på att det verkligen stämmer. Främst för att kvinnan ifråga var mycket mindre än den storväxta Belle. Efter flertalet utgrävningar av gården påträffade man ben från över 20 personer – personer som man misstänker var Belle:s friare och som alla mördats av Belle på diverse olika sätt.

Legenden lever vidare och den stora frågan är om Belle Gunnes verkligen dog i branden - eller om det finns fler lik någon annanstans.

Jodå, så hände det igen. Jag känner mig totalt sönderstressad. Det blir bara mer och mer saker att göra på jobbet, och tiden räcker inte till. Det pratas omstruktureringar som ska ske under mellandagarna (!), det pratas om nya rutiner, det pratas och det pratas och det pratas.

Jag hoppas bara någonting händer snart.

Under tiden stressar jag. Drar ner på kaffet för att inte gå sönder. Men tveksamt om Inside och te verkligen hjälper. Försöker koppla av, men det går inget vidare. Stress, stress, stress. Saker att göra hela tiden. Det är många på jobbet som har det så, så jag är inte ensam. Men det gör det inte enklare. Jag är 22 år och utbildad kirminolog. Om man ska vara krass så är det inte det här jag är utbildad för. Inte alls.

Jag trivs, visst - till och med riktigt bra. Men stressen känns riktigt jobbig just nu. Ibland undrar man om det är värt det.

Eftersom jag i grund och botten är utbildad kriminolog (det är Leif GW och så jag) så bjuder jag som en motvikt till alla kalendrar med mode, vinster eller (halv)intelligenta frågor på en alldeles egen kriminologisk julkalender. Det blir mord, blod och seriemördare (om än väldigt lättsamt - jag orkar inte med någon avhandling änna). Lucka ett öppnas något försenat idag.

LUCKA ETT: Atlasmordet a.k.a Vampyrmordet 1932 (Olöst mord)

Den 4 maj 1932 på valborgsmässoafton, hittades den 32-åriga prostituerade Lilly Lindeström brutalt mördad i sin etta på St Eriksplan 11 (Stockholm). Hon hade den aktuella dagen besök av sin väninna Mimmi. Omkring 18.30 på kvällen ringde hennes telefon. En främmande mansröst frågade om det var Lilly Lindeström som svarade? När hon svarade ja, berättade mannan att han ville komma upp och att han var alldeles i närheten. Lilly gick med på mötet och Mimmi gick ner till sig på bottenvåningen. Strax efter 19.00 kom Lilly ner till väninnan och ville låna en kondom. En stund senare kom hon ner igen och ville låna ytterligare en kondom. Mimmi såg att Lilly var helt naken under sin kappa. Det var den sista gången Mimmi såg Lilly i livet.

Klockan 21.00 ringde Mimmi på Lillys dörr för att fråga om hon skulle med till Djurgården. Ingen öppnade. Mimmi antog att väninnan gått med en kund i stället och tänkte inte mer på det. Den 4e maj hade Mimmi fortfarande inte fått tag på sin väninna och hon gick därför till Polisen. När Polisen tog sig in i lägenheten hittade de henne liggandes död på en ottoman. Hela lägenheten var pedantiskt städad, och även Lillys kläder var snyggt hopvikta på en stol. Ovanpå den döda kroppen låg soffkuddarna prydligt travade och under kroppen var överkastet snyggt pålagt. Lillys huvud var krossat av tre hårda slag.

I lägenheten hittade polisen en nerfläckad såsslev som troligen varit full med blod. Sleven var emellertid för lätt för att kunna ha använts som mordvapen.

Polisen var aldrig i närheten av att lösa mordet. Ingen ledtråd till vem som var mördare hittades, och inga fingeravtryck.

Fallet förblev olöst och preskriberades år 1957.