Ska strax ta mitt pick och pack och röra mig in mot stan, eller centrum kanske det heter? Det var så man sa när man bodde på Västkusten i alla fall. "Jag ska dra in till centrum", men jag tror inte man säger så längre. Eller? Det kanske beror på att jag kommer från en mindre stad.  Det känns som att man i Stockholm hela tiden anser att man ÄR i centrum redan - Sveriges mitt punkt yada yada. Således ska man inte in till centrum, man förflyttar sig mellan stadsdelarna. Från Husby till Östermalm. Från Slussen till... eh...någon annastans (okej, jag kan inga mer stadsdelar!). 

Well... man blir seg av att bara sitta här, och dessutom kommer E hem från Göteborg. Dags att röra på sig. Har inte sett han sen i onsdags, men rykten gör gällande att han har spontanshoppat lite saker i sann hej-jag-är-sambo-anda. En sodastream och en dammsugare. Det är skrämmande ibland att se åt vilket håll vårt förhållande är på väg. Haha....

En liten fika hinner man nog med också, lite julklappsshopping kanske.

Har ju en sista schleten julklapp kvar. 

Jag har spenderat min morgon med följande man:

Säsong 3 baby, - och äntligen har jag tid att titta! 

Fasen vad jag har saknat den här serien.... 

Jag borde sova....

Men sen tog mitt beroende över. Igen!

Jodå, jag lever. Jag orkar bara inte anstränga mig, inte alls.

Sitter och myser med en filt och några glas vin. Slötittar på Discovery Channel. Segar lite. Har inte så mycket att engagera mig i just nu, saknar hemstaden mest. Det är inte många dagar kvar nu, och det känns i huvudet. Tankarna vandrar ner till Göteborg så lätt. Man minns hur det var för ett år sen.

Visserligen är inte så många kompisar kvar där nere nu, så saker och ting kanske inte hade varit så annorlunda ändå, men ibland kan man inte hjälpa att man drömmer lite. Funderar på hur det hade varit om man var där istället. För sanningen är att även om jag trivs okej här uppe, så känner jag mig aldrig riktigt hemma. Inte sådär på riktigt. Hade det varit annorlunda i Göteborg? Ibland börjar man tro det. Hade det varit annorlunda om man valt på ett annat sätt, om man inte varit klar med sin utbildning nu, om man träffat andra människor? Klart som korvspad att det hade varit det - men det är ingenting som säger att det hade varit bättre.

Det är där mycket av mitt problem ligger - jag har svårt att njuta av det jag har, av den situation jag befinner mig i. Gräset är alltid grönare ni vet.... åtminstone är det den känslan jag ibland får. Det kunde varit på ett annat sätt, yada yada. Svårt att acceptera att vissa val man gjort, utesluter andra möjligheter. Svårt att komma bort från tankarna om vad man "borde" göra, vad man "ska" göra. Ni vet. Svårt att känna mig nöjd. Det är väl det där havet av bitterhet som väller upp igen....

..... Vilket i och för sig är ganska tragiskt med tanke på min ålder.

Det här blev ju väldigt deprimerat hörrni, inte alls min tanke.

Faktiskt ganska obehagligt. Jag är inte så deprimerad egentligen, bara lite fundersam. Det är väl så det blir när det vankas nytt år. Tid att reflektera lite.

Det är väl för det mesta bara hälsosamt.