(och ja: jag överlevde jobbet. Men det var på könshåret. Nu njuter jag bara av att ha kvällen fri!) 

Det är mycket negativa tankar just nu. Det riktigt flödar ur en, som ett litet konstgjort vattenfall som står och läcker. Jag antar att det är så det blir när man vaknar tidigt på morgonen med en stor klump i magen för att man inte vill gå till jobbet. Jag antar att det är så det blir när man går runt hela morgonen och har det tungt att andas.

Det är den här stressen. Ständigt mer och mer att göra. Jag har redan nu minst 6 viktiga punkter som alla M-Å-S-T-E vara klara innan 12.00 En av punkterna vet jag redan nu tar minst två och en halv timma (eftersom det är kvartalsbudget-underlaget). Det känns som att folk inte förstår hur mycket kraft det tar att försöka hinna färdig - för att sedan få något nytt slängt på sig som "har högsta prioritet". Egentligen är det inte bara själva arbetsbördan som tynger mig - det som känns värst är att man inte direkt får någon uppskattning för det man gör. Jag begär inte att folk ska buga och strö ut fucking palmblad när jag går, men en liten klapp på axeln hade inte skadad. Visserligen får man ett "bra" och "tack" ibland av mellanchefen (via msn), och vissa medarbetare har tackat på mötet - men det är den där gnagande känslan man har av att inte räcka till som känns jobbigt. Det är säkert inbillning till stor del (man kan ju hoppas i alla fall) men när högsta chefen inte riktigt vet vad man gör, och blirhelt bestört när det visar sig att jag och en kollega på samma "avdelning" inte har en arbetsuppgift för att vi inte vet hur man ska göra och vi inte fått någon som helst utbildning för det - då känns det som att folk inte bryr sig.

Jag är 22 år och jobbar med någonting som jag inte har en utbildning för. Jag är kriminolog i grunden. Jag sitter med hela flödet in och ut för fakturor på flera hundratusen, jag sitter och sköter bokningar för transporter, fixar allt det praktiska runt omkring, jag gör budgetunderlag tilla alla möten och har koll på statistiken - för in den i vårt statistikprogram.

Det känns bara lite tungt ibland.

Speciellt när magen är sönderstressad.

Jaja, det är en ny dag idag. Strålande.