Nej jag vet inte.

Det känns som om att jag inte är säker på vad jag vill längre.

Det finns fördelar och nackdelar med allt, det gäller bara att bestämma sig för åt vilket håll man skall gå.

Det är väl lite det som är problemet. 

På den tiden när jag var flitig student så använde jag mig av min älskade kalender till i princip allting. Under lektioner i gymnasiet som var relativt sega och ointressanta (läs: engelska) så spenderade jag åtminstone en kvart åt att fylla i den där kalendern. Varje lektion. Det var olika pennor, olika stilar, och olika aktiviteter. Jag satt där i min lilla värld och antecknade (ganska pedantisk över att det skulle se snyggt ut också).

Jag minns att det tillslut nästan blev absurt. Varje dag var fullklottrat med aktiviteter - men det finns ju en viss begränsning gällande personliga noteringar, både gällande hur mycket man egentligen kan aktivera sig per dag, men kanske främst på grund av platsbrist. Sidorna har ju ett visst standardmått så att säga. Och jag nådde väl den där gränsen ganska snabbt. Varenda sak skrevs upp, minsta lilla. Aktiviteter i sin ära, men även småsaker som att ta vägen om bibiloteket på hemvägen. Det blev som en liten portabel dagbok.

Jag minns att det kunde ta ett par dagar att välja ut sin kalender, och man sprang frenetiskt förbi varenda bokhandel som fysiskt fanns placerad i Göteborg för att hitta the one. Den måste vara perfekt. Det var viktigt att den inte var för stor - en lagom storlek som får plats i väskan, men där man ändå får plats att anteckna allt väsentligt. Absolut inte med spiral på ena sidan. Herregud. Helst lite tjockare material på utsidan, som gärna tålde en del stryk (och bläckfläckar) utan att se alltför konstig ut, men absolut inga konstiga knark-mönster på framsidan. Inget fluffigt och velourigt heller. Inga jävla hästar. Helst ganska plain, men inte för tråkig. Inga onödiga "fun-facts" innuti, - ingen världskarta- utan bra och kraftiga sidor. Rejäla doningar. Plats för både alla veckodagar, samt lördag och söndag. Ingen mesig linjal, och adressbok var inte heller nödvändigt.

Det var ett tag sen jag hade en sådan kalender. Jag har inte haft behovet under hösten. Vad ska man fylla i att man gör på dagarna änna? Inga föreläsningar, ingenting. Bara jobb,jobb och jobb - och hur kul på en skala är det att fylla i?

MEN NU, precis nu- är tiden inne. Äntligen har jag tagit upp min barndomsaktivitet. Med tanke på allt som händer den här våren, så kände jag att det var lika bra att köra på ett beprövat kort. Tog det lika lång tid att välja ut den perfekta kalendern den här gången? Svaret är tveklöst ja. Den är röd, den har en textur av ormskinn, och den har silvriga kanter på bladen. Den är perfekt helt enkelt.

Och satan vad jag ska anteckna....

Edit: Jag har alltid varit hundra på att det heter almenacka egentligen, med ett e. Men nu är jag inte lika säker längre. Efter sökningar på internet så finner jag att det heter almanacka, med ett A? Det låter ju helt stört? Är det verkligen så? Min föreställning från barndomen är krossad.

Är detta ett tecken från en högre makt?

Titta vad man hittade i gårdagens Metro.