Jag blir så fylld av saknad ibland. Jag vet inte varför det uppstår, men just nu fylldes jag av en känsla av absolut tomhet. Jag kände av det när jag gick förbi blommorna jag fick av pappa. Jag saknar honom. Jag kände av det när jag tänkte tillbaka på det långa samtalet från min syster igår - jag saknar henne. Jag kände av det när jag gick förbi fotografiet av min katt - även om han har vandrat vidare sen ett år tillbaka, så saknar jag honom. Min mamma, jag saknar att ha henne i närheten.Jag saknar mina vänner. Dom riktiga vännerna jag har. Det är synd att M inte kunde följa med på den där inplanerade kryssningen - jag saknar henne nu när hon är i Umeå. Jag saknar Göteborg, staden och livet där.

Jag vet inte om jag passar in i Stockholm än. Jag känner mig fortfarande vilsen. Som tur är har jag E här. Det hade inte gått annars. Det hade det faktiskt inte. Vi har det bra här.

Men jag antar att man ibland bara fylls av känslan av tomhet.

Utan att riktigt veta varför. 

Och jag gillar det inte. 

Efter det att jag fått fast jobb så har pengarna (om jag ska vara ärlig) bara rullat in. Det är en ytterst märklig känsla. Att stiga upp på morgonen och veta att man faktiskt har pengar att röra sig med - och ett jobb. Okej, missförstå mig rätt - jag har inte varit fattig som en kyrkråtta innan heller, men studentlivet är ju som det är. Ytterst begränsande.

Söndagen har alltså ägnats åt shopping som en logisk följd av att jag har pengar. MEN ni som tror att jag slänger pengar omkring mig och shoppar non-stop, då kan jag upplysa er om att jag nog (utan överdrivt) är en av Sveriges mest ekonomiska person. På gränsen till extrem, även om jag inte längre ägnar söndagarna åt att räkna mina pengar i den blåa spargrisen. 

Följande saker har idag (väldigt spontant) införskaffats:

På grund av akut sängbrist (läs: söndrig säng) har jag och E införskaffat oss en ny säng. Det  är inte vilken säng som helst, utan en säng som är 180 bred, och som (antagligen) har blivit stoppade med små molntussar från himmelriket. Mhm. Jag längtar tills den där sängen anländer den nya lägenheten. Jag fick dessutom med mig en tröja att ha på jobbet imorgon, och (nämen!) helt nya smycken -både halsband och örhängen.

Note: Varför jag egentligen skriver det här meningslösa inlägget har jag ingen aning om - jag kände bara för att sprida min glädje över att jag har lite pengar, för en gångs skull. Jag blir så glad när jag kan få handla saker som jag verkligen behöver. Jag får dock lite dåligt samvete över att jag ägnar mig åt en förebehållningslös  hyllning till en sådan materiell sak som pengar och saker i största allmänhet. Jag gillar kärlek och relationer med. Så var det sagt.

Det är mycket jobb  med att få en ny lägenhet. Därför känns det som att minst 87% av mina tankar snurrar runt just detta. Inte så mycket andra intelliganta tankar med andra ord, och inga uppseendeväckande diskussioner. Att flytta till en ny lägenhet kräver mycket planering. Försäkring, adressändring, telefoni och bredband. Aggressiva diskussioner med hyresvärden. Det bästa är dock när man får köpa nya saker. En lägenhet på 67 kvadrat behöver lite annat innehåll än en skolåda på 22 kvadrat. Om man inte vill att lägenheten ska se ut som ett mentalsjukhus i Ryssland då.

Igår var en sådan dag som var fylld av planering. Efter en sista fika med pappa innan hans tåg gick hem till Göteborg (några kanelbullar och lite frukt-te på centralstationen) åkte vi till lägenheten i Husby för att mäta lite saker. Detta låg sedan till grund för utflykten till IKEA Barkarby. I några timmar sprang vi runt där och tittade på inredning. Man får ju grav damp av alla människor. Vad är problemet som gör att folk inte kan bete sig normalt? Familjebråk och barn som springer omkring och snorar. I det avseendet är IKEA skit. En sväng in på Outletområdet hann vi också med, och en tur till SIBA. Lite blandad kompott alltså. Skönt att få ordning på det sista.

För att fira att vi överlevt allt detta, blev den en kall öl på O'Learys. Det är en bra belöning. Lite fotboll på det också, så blir allt toppen.  

 Idag blir det samma visa igen -ut på stan för att testa en ny säng. Vore skönt att hitta en riktigt bra, för stackars E har sovit i ett halvår på en 80 cm bred resesäng som dessutom är sönder. Känns akut att åtgärda, faktiskt.

Min kille har en udda relation till kanelbullar. Eller, egentligen bullar överlag. Sällan har jag skådat så mycket bullar och kakor som när jag för första gången steg in i hans hem (eller hans föräldrars hem rättare sagt). Det var en smått bisarr upplevelse. Det var slät bulle till frukost, det var mellanmål efter skolan, det var kvällsfika efter middagen. Och hade man tur, även fika innan man la sig för att sova.

Idag är det Kanelbullens dag. Ni kan förstå vilken lyckodag det är för honom. Som en tidig julafton. Även om han inte bor hemma längre, och mängden bullar har minskat avsevärt - så är han ändå lite glad över denna dag. Han säger det inte till mig, men jag kan se det i hans ögon. Han såg sådär strålande lycklig ut imorse när han precis ätit klart två kanelbullar med extra mycket pärlsocker som vi köpte på centralstationen. Och alldeles precis nu, så blir det en bulle till.

Det är tur för mig och vårt (ev.) samliv att pojken är över 2 meter lång. Annars hade det blivit lite väl mycket barlast för min smak.