Avslutar söndagen med ett glas kallt vitt vin (eller två, snarare). Slötittar lite på tvn, begrundar det faktum att det här var den absolut sista helgen i min lilla lägenhet. Min lilla skolåda på 22 kvadrat. Den lägenhet som har varit min borg under ett år. Exakt ett år på torsdag faktiskt.

Jag haft underbara stunder här, och inte fullt så underbara. Fina helger och vardagar. Mycket skratt, men också mycket plugg. Den var ju den här lägenheten som var mitt absoluta centum under c-uppsatsen i kriminologi. Många stunder i mysbyxor och raggsockor från Estland, och med papper och överstykningspennor spridda över hela lägenheten. Många mysiga studer då E. kom upp från Göteborg. Det där förhållandet fungerade ju utmärkt även på distans. Sena hemkomster i natten, inramlandes genom dörren.

Ja.... det finns många minnen här, samlade i dom vita (fula) väggarna.

Det är med blandade känslor jag lämnar stället. Flyttar ihop till tvåsamheten på riktigt. Både lättnad över att få lite större plats, men också vemod över att lämna mitt första egna riktiga hem. Mitt hem som gjorde att jag blev vuxen på riktigt. Men, nu siktar vi framåt. Nu börjar den sista veckan.

Den absolut sista veckan.

Underbart!

Jag bjuder på lite bilder från gårdagens hockey. Allt blir så mycket mer intressant när man har lite bildbevis....

Klart att man måste ha godis när man ska se på hockey!

Bilar är en all-time klassiker.

Hovet, Stockholm. En tät arena. Absolut.

Vi hamnade mitt i Frölundaklacken. Inte för att den direkt var extemt stor, men ändå. Notera medelåldern....

Såhär fränt är det att se på hockey. Massa cool disko-rök á la lågstadiedisco.

Jäkligt bra platser. Om man zoomar in lite, alltså.

Såhär töntigt blir det när Djurgården gör mål. Uppblåsbara fladder grejer? Är det där verkligen seriöst?!

Självklart en riktigt kall starköl! Perfekt i periodpausen.

Titta på kvinnan i vit matchtröja (mitten av klacken). Exakt så tänker jag mig den stereotypa frölundaiten. Notera den röda kepsen på huvudet. Notera också den lilla,lilla ryggsäcken i skinn. Det är en klassiker.

Självkart måste man ta ett kort på den där stora saken i mitten. Speciellt när det står att Frölunda vann med 5-1.

Den där målvakten kallad Honken, var faktiskt riktigt bra. Det kan bli nått, det här.

Medgångssupportrar, ja det är medgångssupportrar..... 

Igår var jag på ishockey, Djurgården mot Frölunda. En ytterst spännande upplevelse (nåja). Det kändes riktigt udda att gå på en sporttillställning, utan att känna varse sig laddning eller nervositet. Utan att riktigt bry sig. Befriande på något sätt, måste jag skamfyllt erkänna.

Finfina platser fick vi - och man förundras verkligen av hur liten arenan egentligen är - tv:n får det absolut att se större ut än vad det är i verkligheten. Våra platser var i det område som var reserverat för Frölundasupportrar vilket medförde att jag till en början kände mig som de individer på klackläktaren jag vanligtvis så intensivt hatar - det vill säga folk som inte kan ett skit om laget och som inte vet några sånger. Men hey, det löste sig ganska snabbt när man märkte att de flesta sångerna är varianter av IFK-sånger.

Om klacken kan man (sammanfattningsvis) konstatera följande:

1) Alla småkillar hade spretiga frisyrer med riktigt mycket hårgele (tänk er en sisodär 4 burkar hard wax).

2) De flesta personerna (bortsett från just dessa småkillar) var i ålderspannet 34-50 år. Dock riktigt energiska (ytterst förvånadsvärt).

3) Som konstaterat ovan: de flesta sångerna är varianter av IFK-låtar

4) Det är verkligen Goa gubbar- "bara älska, aldrig hata" (vilket är grymt irriterande ibland). 

Jag lärde mig också att man när man tittar på ishockey måste man klappa händerna överdrivet mycket- och ofta. Agressioner finns dock även på ishockeyläktaren men är lite mer verbalt utvecklade än inom fotbollen. Några huliganer sågs förrsten inte till.´Folköl serveras i kioskerna på arenan (och starköl i baren) - vilket är en uppgradering från fotbollens lättöl/pissvatten. Nationalsången (fy fan vad töntigt!) fick man också höra. För övrigt var det en allt igenom trevlig upplevelse. Ja, trevligt är ledordet. Om det beror på att jag (som vanligt) levde mig in i allt som hände på ishockeyplanen, och skrek åt spelarna - eller om det var det faktum att det blev storvinst - det vet jag inte. Jag vet bara att 5-1 mot Djurgården är underbart (oavsett sport). Det gav mig lite mersmak, så det kan hända att det blir mer ishockey framöver.

I alla fall nu i vinter, i väntan på att Allsvenskan (eller Royal League) drar igång..... 

.....kommer att ta jävligt lång tid. För här finns hur mycket saker som helst. Hur mycket skit kan man få in på 22 fucking kvadrat egentligen? Det är en spännande fråga. Där har ni min aktivitet, för större delen av dagen. Plocka, städa, diska, packa, packa,packa. Vi har bara idag på oss att packa ner hela lägenheter i bananlådor. Det måste se kliniskt rent ut senast klockan 21.00 idag. Deadline. Oj vilken otroligt upphetsande aktivitet.

Eller inte. 

Hittade den här bilden på färjan mellan Söder och Hammarby Sjöstad.

Jag tycker den säger allt om samhällets egentliga människosyn.