Jag måste bara få klappa mig själv på axeln lite och skriva att jag är en synnerligt omtänksam flickvän (det är väl lika bra att vara lite självgod). Jag har just överraskat min pojkvän. I tider av flytt och extemt mycket planering kände jag för att hitta på något skoj (eller sköj som jag alltför ofta säger). Visserligen har det den senaste tiden blivit både bio och Gröna Lund, men va fan - jag började bli lite rastlös. Dessutom kände jag mig lite smått nyrik. Lika bra att spendera, änna.

Alla som har följt bloggen, eller åtminstone läser några inlägg lite då och då (man ska inte ha för höga tankar om sig själv), vet min absoluta hängivenhet för fotboll. Ibland frodas det dock lite  andra tankar här hemma. Några gånger per år händer det nämligen att en annan sport gör sig påmind. Visserligen högst selektivt, det vill säga när det närmar sig slutspel, men likväl ligger den där latent och kliar. Vi pratar om ishockey. Som av en slump visade det sig också att (aporna....eh...)Djurgården tar emot glada goa Frölunda Indians på Hovet nu på lördag. Eftersom jag vet att min kille (av någon anledning) dessutom följer Frölundas resultat nästan slaviskt men aldrig sett på en ishockeymatch live- tänkte jag att det kunde vara en finfin överraskning.

Som den goda flickvän jag är har jag just överlämnat två biljetter till DIF-Frölunda på lördag klockan 16.00 Självklart ska jag själv med. Självklart på sittplatser reserverade för bortasupportrar. Självklart hinner vi i god tid hem till fotbollsmatchen Sverige-Portugal. Vem har sagt att jag inte tänker?

Jag tror nog att jag kan få till frukost på sängen imorgon....

Jag har mina knep. 

Jag har tidigare konstaterat att denna stad inte är särskilt full med kändisar. Eller, det är den kanske - men jag är antaligen för blind, döv och korkad för att upptäcka någon. Sen finns det väl bättre saker att koncentrera sig på också. MEN. Som av en slump stötte jag idag på Lolo Carter på Konsum Östermalmstorg. Jag förundrades över att en vettig människa överhuvudtraget handlar 5 kassar mat på Konsum (för det är rena rånet!) - och så ser jag att det är självaste Lolo tillsammans en man med långt blont hår (tänk Charlie Hunnam med långt bakåtkammat hår och lite skägg). Intressant att hon köpte så mycket. Såg inte allt vad det var, men.... två krukor med blommor såg jag allt. Trodde allt var hemmaodlat hemma hos Lolo, jag menar Äntligen Hemma och allt.

Om vi lägger Lolo till listan kan vi konstatera att jag under ett år sett tre kändisar: Musse, Lolo och Mona Sahlin. Det är inga A-list direkt.

Om det ens var Lolo jag såg. Jag stirrade på henne i ett par minuter, för att försäkra mig. Och, nästan säker är jag allt.

Men..... sen är jag som sagt inte särskilt bra på kändisar.

Jag har just kommit fram till att jag är ganska lättflörtad. Det är inte så svårt för mig att få en bra start på dagen. Det är relativt simpelt att göra mig lycklig på morgonen - det är bara att duka upp en lyxig frukost. Jo, jag vet. Jag känner mig lite tjock när jag läser dom där raderna, men det är ett faktum.

Dagen började med ett riktigt gott bröd med salami. Det fanns också apelsinjuice och flingor (!) till filen. Det är fan som att bo på hotell. Som en liten mini-buffe här hemma.  Att man kan bli så lycklig för så lite....