Satt häromdagen och letade lite nostalgiskt i iTunes. Scrollade runt. Lite allmänt planlöst sådär. Kom att tänka på alla de låtar man lyssnade på som mindre. På hög volym, och på repeat. På den tiden då voxpop var kult. Back in the days.Då man sjöng med sådär hyfsat falskt som bara jag kan. Kom på att jag faktiskt har en hel bunt med CD-skivor liggandes längst ner i en låda. Jag vet inte varför jag sparat de skivorna, kanske för att påminna mig själv om min usla musiksmak? Kanske för att jag är lite nostalgisk?

I vilket fall som helst så finns det vissar låtar som alltid frambringar vissa minnen. Som alltid kommer att påminna mig om det fina 90-talet, då man låg under glasbordet i vardagsrummet på den fluffiga mattan och tävlade med syrran om vem som hade mest fotbollsklistermärken som fanns i tuggimiförpackningarna från Godisboden....

Nej, jag har inte dött efter helgens festligheter i Göteborg. Nej, nej. Jag är i allra högsta grad (tyvärr) väldigt levande. Fast i den trista verkligheten här i Stockholm. Sitter med ångest och panik inför tentan imorgon som man såklart inte pluggat på i göteborg (varför plugga när man kan l-e-v-a? ), och önskar att dagarna innehöll fler än 24 timmar. Tyvärr tror jag inte önskningar kommer att hjälpa mig i detta läget. Tyvärr. Jag pluggar, och pluggar, och pluggar så att jag känner mig alldeles Gone baby gone. Jag längtar bara tills tentan är över, för jag vet att bortom den ligger Bulgarien med fest och sol.

Antar att  det är så man ska tänka....för att motivera sig.

Jag kan dock erkänna att det inte går något vidare. Host.