Jag försöker verkligen att glömma Bulgarien, jag gör det. Förtränga det lite grand, på ett lagom hälsosamt sätt. Det blir inte enklare av att jag jobbar 24/7 här hemma, medan jag vet att Em och Ma är kvar där nere (det är en lång historia, men den gör mig fortfarande lite irriterad...)

I vilket fall som helst, jag hade 7 riktigt underbara dagar där nere. Det är obeskrivligt och det värmer mig varje gång jag tänker på det. Bara för att det känns lite småtungt att vara hemma och inte kvar där nere med allt det underbara, så hoppades jag att vädret skulle vara lite dåligt där i Golden Sands. Skadeglädje ni vet....

Tyvärr kunde jag inte haft mer fel.

Det är sådana här bilder som får mig att längta tillbaka. Hallå, det ska vara sommar här i Sverige? Varför märks det inte? Hallå växthuseffekt, golfströmmen och 26 grader sol, var är ni?

Nej, jag vill tillbaka...verkligen. Vill,vill,vill.

Dag tre i Bulgerien kommer att återberättas (host...tyvärr för min egen del...) men imorgon. Jag lär bara lipa om jag gör det nu....

CryBaby! 

Hur man vet att man har lyckats med sin image som Göteborgare i Stockholm: När en kyl-och frysreparatör högt utbrister: "Här ses det verkligen att det bor Göteborgare!".

Det är skönt att få ett bevis ibland.

För övrigt tycker jag fortfarande inte att Tyskland spelar bra fotboll detta EM. Jag hade nog hellre sett Turkiet som finalister. Eller ja...kanske då.

Jag bor i en liten studentlya, eller en studentetta tror jag att den officiellt kallas. Min tillvaro där har varit behaglig men stundtals ganska seg. Det blir lätt så, lite klaustrofobiskt. Väggarna kommer lite för nära. Numera trivs jag ypperligt. Främst för att E har kommit upp och numera samboar med mig på riktigt. Vuxenpoäng om nått.

Well, det var inte om min nyfunna lycka i min lilla skolåda det här innlägget skulle handla om (även om det egentliga ämnet är tätt relaterat).

Jag har länge trott att man inte kan köpa lycka. Nej nej, inte sådär riktig lycka - überlycka. Det gör jag inte nu heller, men jag måste säga att vissa saker klart kan förhöja det gråa trista vardags-Sverige till något lite mer behagligt. Näst efter levande människor finns det saker som ändock kan höja livskvaliten. Om vi bortser från  det väsentliga såsom mat och vatten (vilket är beklagligt att inte alla har,eller ja - rent ut sagt helt jävla insane!) så har jag nog hittat maximal lycka just nu.

Just nu, just idag. I denna stund sitter jag med en 42 tums LCD TV från Philips (42PFL5522). Ett rent jävla spontanköp från min och E's sida. Eller, nåja...så spontant det nu kan vara för oss. 9200 pix. Det är lite trångt i min lägenhet på 23 kvadrat, men hey...jag tycker vi har kommit på en bra lösning efter ett tags teteris-ommöblering. För en sekund, just nu tror jag verkligen att det går att köpa lycka, Åtminstone för en liten liten stund.... 

Jag älskar min TV!

1) Mat framför TV:n, precis som när man var nyinflyttad, 2) TV:n! Ser ni hur bra det blir eller? Notera IFK-Flaggan....precis som det ska vara...