När jag dök upp på jobbet i morse såg jag två stora buntar med visitkort. Visitkort med mitt namn på. Av någon underlig anledning blir jag så glad av det där. En liten papperslapp med namn, telefonnummer och mail kanske inte verkar så storslaget. Det är inte ens miljömärkt. Faktum är väl att de flesta har ett numera. Men, det har alltid varit en barndomsdröm. Javesst. Hur konstigt det än må vara, så minns jag när jag som liten satt flera timmar framför datorn och pillade med mitt "visitkort". Jag minns på datakunskapen i skolan hur förväntansfull jag kände mig inför att få ett på riktigt. Jag har alltid sagt att när jag är färdiutbildad, när jag väl har min fil.kand i kriminologi, då fan ska jag trycka egna visitkort. Bling-bling-visitkort. Nu behövs inte det, för nu ligger mina alldeles egna där och väntar på mig. Lycka.

Nu kan jag flasha mitt visitkort som alla kostymklädda affärsmän på lunch vid Stureplan med en tomat och basilika bruschetta i ena handen och ett glas med dompa i den andra. Vet inte om det ska kallas status... men det är väl åtminstone vuxenpoäng om nått?

Klockan är kvart i åtta och äntligen är jag hemma från jobbet. Herregud! Vems ide var det att gå till Tanto igår? Jag är glad att jag överlevde den här dagen. Ingenting fungerade riktigt idag, allt blir lite .... sämre? Så här seg har jag inte varit på länge.

Beviset för det? Ja.. när jag satt på bussen kom jag på att jag glömt ta mina mediciner. Inte bra. Inte bra alls. I princip en katastrof. Hoppade av bussen, tänkte va fan.... jag tar vilken buss som helst tillbaka. Bara jag slipper alla förskolebarn. Inte bra. Inte bra alls. Bussen svängde inte av vägen, nej nej, tvärtom. Detta resulterade i att jag hamnade ute i ödemarken, eller ja, vid Nacka Forum. Totalt fel håll. Kraftigt försenad till jobbet. 

Jag blir så trött på mig själv ibland.

Vet ni vad som hade varit guld just nu? Ett badkar. Bara kunna krypa ner, med mina jordgubbssaker från Body Shop, massa bubblor, lite vin...ja. Det hade inte känts dumt alls. Andra alternativet hade varit att E var här, så hade han kunnat massera mig lite. Det mina damer och herrar, hade verkligen inte heller varit fel. No,no,no.

Det närmaste jag kommer i den stilen är att laga mat till mig själv och försöka  pigga upp mig med mitt nya nagellack. Jag sitter vid datorn 24/7 och ser ner på mina tråkiga och ytterst ångestframkallande naglar. Är smått hoppfull och tror att det blir mycket roligare att jobba om jag istället har snygga naglar (i detta fall färg nr 123 från Depend, kraftigt rosa)....

Någon form av kraftig psykologisk effekt hoppas jag på.  Man kan väl alltid hoppas...

Cheers.

Åh....upp och jobba. Hur fan det här ska gå idag, har jag ingen aning om.

Vi kan ju lungt konstatera att mitt huvud inte hänger med alls idag. Inte på något sätt....

Jävla Heineken.