Sitter här lite smålycklig i soffan med ett leende som går från öra till öra (på gränsen till kramp). Har precis återvänt från Uppsala efter en fin dag med L. Det var länge sedan vi sågs (alltför länge, herregud) och det fanns mycket att ta igen. Skvaller och tjöt hela dagen. Det behövdes! Fick rensa huvudet lite, vrida och vända på problemen - hitta nya lösningar. Lite löst skvaller om allt och alla. Uppdatera sig lite. Sittandes vid det slitna köksbordet med en stor tekopp. Precis som under den månaden jag på heltid bodde på en luftmadrass där. Det hade aldrig gått utan dig L, tack för hjälpen! Du vet att jag är evigt tacksam.

på väg mot uppsala. sitter på tunnelbanan och hoppas jag hinner i tid. försov mig såklart.... ingen frukost. tror iofs att vi slänger ihop lite våfflor när jag kommer dit. wonderful.

Jag kan inte sova. Fanskap. Borde verkligen göra det med tanke på morgondagen (eller senare idag) men nejdå. Jag är pigg som en liten hamster på prozac. Kan det vara det där ovanan att vara utan E som spökar? Man blir ju lätt van vid att sova jämte en sådan snygging som han. Jag hoppas visserligen inte att det är det, det blir nämligen lite skrämmande om jag får ångest, skakningar, ryckningar och tramvred för att han är borta en natt. Speciellt när jag vet att han har jävligt roligt.

Herregud. Det kanske är rökningen av vattenpipan istället? Jag drog på rätt bra idag. Men det känns sorgligt att skylla på den. Den har gett mig fina stunder i Bulgarien. Kan det vara alla funderingar om jobbet? Ja, kanske det. Kan det vara så att jag är mentalt störd? Ja! så är det.

I vilket fall som helst så borde jag stänga ner datorn. Man borde lärt sig att det sällan kommer ut något vettigt vid den här tiden på dygnet. Jag lär antagligen radera skiten imorgon, skaka på huvudet och tänka: har vi inte sett det här förrut?

Jag bara kände mig tvungen att ta fram vattenpipan. E är ute och svirar på stan (eller svinar?) och trots att jag ska upp tidigt imorgon så kände jag att, fan - lite vattenpipa sitter ju aldrig fel. Det påminner mig om mina dagar i Sickla (back in the days) . Sen kryper man upp i soffan och ser på "Verkliga brottsutredningar" på Discovery. Ja, det är imorgon jag ska vara übersocial (det är ju Uppsala för satan!). Just nu kan jag bara ta det lungt. Sen hoppas jag att hyresvärden inte märker att jag röker vattenpipa här... Oops...

.

Har precis andats ut efter en jobbig vecka. Luften har gått ur ballongen så att säga. Dödsrycket var vändan på systemet, handlingen av mat och letandet efter en present till L (ska upp tidigt och röra mig mot fina Uppsala imorgon) - på samma dag som lönen kom. Nackskott på det egentligen, men måste man så. Man kommer hem och tänker att allt är frid och fröjd. Nänä. Där ligger en lapp från Wallenstam (Va?! finns dom?):

"Vi har varit inne i lägenheten, kollat på diskhon, det läcker in vatten till grannen, ring så bokar vi tid". Huh?

1) Hur kom dom in ?! Det första vi fick reda på av Wallenstam när vi flyttade in var att dom inte hade en huvudnyckel. Jag har missat minst 5 timmars arbete för att jag varit tvungen att vara hemma när dom tittat in med en jäkla dörrlist som skulle varit på plats redan från början.

2) Kan man använda sig av diskhon? Boka en tid, och ikryssandet av ruta två betyder att problemet kvarstår, men man kan ju inte ringa förrän på måndag. Kommer grannen att döda oss alternativt drunkna? Ingen information om det.

3) När dom faktiskt ändå var här - kunde dom inte ta med sig en fucking jävla namnskylt hit? Sedan vi flyttade in den 1 oktober så har vi tjatat om dels en namnskylt på dörren och dels en namnskylt i trappuppgången. Varje gång vi ringt har dom suckat och sagt att ja,ja det kommer. Hur tänkte dom nu?

Well, man slutar aldrig förvånas.

Fredag igen! Äntligen. Dags för helg.

Vi slänger la upp en låt, bara för att?

Ibland är det de där lilla som får en att verkligen förstå hur bra man kan ha det i ett förhållande - eller i livet i stort. Jag ska vara ärlig, jag har inte mycket i mitt liv just nu som kan klassas som käpprätt åt helvete. Faktum är att de problem jag tampas med främst kan klassas som småsaker. I princip bagateller. Tankar om framtiden som ständigt snurrar. Men vem har inte det, såhär i början på ett nytt år?

Visserligen tar dessa små saker på krafterna, och kan lätt förstoras upp till något större - men i nuläget är det ganska lungt.

Jag tror jag vet vad det beror på. Bortsett från det uppenbara, att jag har en fullkomligt underbar pojkvän och familj, så tror jag min nyfunna glädje i livet beror på förändrad inställning. Jodå. Jag har bott i Stockholm i ett år. Som inbiten Göteborgare var flytten till andra sidan landet allt annat än tummen upp. Som inbiten fotbollsfantast var det ångest upphöjt i tio. Jag har därför mest kännt ett agg mot staden till en början. Hardcore hat. Det har varit svårt att finna personer att prata med också det ska erkännas, och den där umgängeskretsen man sedan innan hade - ja, på grund av avstånd så krympte den något. Det där nya tillskotten som fanns fadade ut över sommaren.

Nu, så har jag ändrat inställning. Istället för att visa sin ovilja mot staden och vara allmänt negativ, så är det mycket smartare att faktiskt utnyttja de möjligheter som finns här. Testa vad staden har ett erbjuda. For real.

Så det är min stora plan. Umgängeskretsen kommer säkerligen öka också, om man ger det en chans.

Som ett led i detta har jag funnit att vad som gör vardagen lite roligare är alla dessa små saker som stavas vardagslyx. Som att smita iväg på bio den där lediga dagen, eller ha den där resan till Milano att se fram emot. Att slänga ihop den där goda frukosten på morgonen, eller ringa det där spontana telefonsamtalet. Eller, som idag, smita in på Stringfellows efter jobbet och ta sig en öl och tjöta med E. Ut och slappna av.

 Jag måste utnyttja det där lite mer tror jag.

 --------------------------------

Hm... jag tror det räcker med smarta reflektioner idag. Jag vet inte vad som flög i mig. Känner mig nästan som en mörkhårig Mia Törnblom.  Men jag antar att det är nyttig lite då och då, om man skippar knarket.

Satt och slötittade på Kvällsöppet. I brist på annat vettigt. Orkar liksom inte ta mig i kragen och gå mot sängen. Jag vill inte. Inte än.

Well, i vilket fall som helst så märkte jag att en av mina lärare i Kriminologi  medverkande. Han är härlig den där Henrik Tham. Hans avhandlingar var riktigt intressanta. Även om jag just nu är lite tveksam till hans inställning till alkohol och droger. Men jag har lärt mig att man ska ta Henrik Thams ord på allvar. För han vet vad han pratar om.