Jag hade hoppats på att det där med ny lägenhet skulle vara en riktig solskenshistoria. Flytta våra saker, köpa nya - ja starta ett liv på riktigt. På något sätt känns inte 22 kvadrat skolåda särskilt livfullt. Mer som att livet går lite på stand-by. Att flytta till en riktig lägenhet som är både min och E:s, det var något vi båda såg fram emot. Vår egna gemensamma lägenhet.

Tyvärr är det inte så enkelt.

Av någon anledning anser Wallenstam, som äger den byggnad  lägenheten befinner sig i, att 22 år gamla tapeter inte är någonting att byta ut. Dessa tapeter hamnade på väggarna när jag föddes. Dessa tapeter är nu fulla av märken efter den tidigare hyresgästens tavlor, den är fylld av solblekta fläckar, och gula nikotinfläckar (eftersom den tidigare hyresgästen dessutom rökt inomhus). Det luktar as. Av någon anledning är det dessutom stora rost-bruna fläckar på tapeterna. I alla fucking rum. Tyvärr kommer detta inte åtgärdas. Wallenstam har klassat tapeterna som en 2:a på skalan ("godkänt"). Problemet? Besiktningen av lägenheten gjordes när möblerna och tavlorna var kvar. Inte en chans att man ser hur tapeterna ser ut då.

Det sorgliga är att vi kommer få vänta i runt ett år. Ett år utan att kunna använda (främst) vardagsrummet. Om det nu ens blir åtgärdat.

Va fan, vi kan måla själva, eller hyra någon som gör det - det är inga problem. Vi kan lägga ut pengarna, bara man vet att vi får tillbaka dom.

Konsumentskyddsverket är tydliga, men Wallenstam verkar vara sluga jävlar. Har egna specialregler. Börjar prata om att vi ska ta det rättsligt (fine, jag har en advokat).  

Jag i alla fall tjatat till mig en ombesiktning. Men det tog tid.

Det gör mig bara så ledsen. Ledsen att Wallenstam är så pengakåta. Ledsen att pengar ska styra i den utsträckning som det faktiskt gör. Ledsen att man tycker det är konstigt att byta ut 22 år gamla, och skadade tapeter. Ledsen att det överskuggar det roliga i att flytta.

 Vi är väl vuxna människor?

Första dagen med ny lägenhet. Jajamensan. Direkt efter jobbet sprang vi mot Wallenstam för att hämta ut nycklarna. 2 minuter innan stället stängde fick vi nycklarna i handen. Det är väl det som kallas tajming antar jag (eller bara jävligt mycket tur). Nervösa åkte vi ut mot Husby för att titta närmare på lägenheten. Vilken lycka det var att öppna dörren för första gången. Den såg så otroligt mycket större ut när det inte fanns saker på väggarna, herregud! Jag tror fortfarande att jag är i lite av ett chocktillstånd, för pulsen rusar bara jag skriver om det. Ögonen tåras lite också.

Nu längtar man bara tills den 18onde oktober (Till vår fina lilla lägenhet på Tönsbergsgatan) då vi verkligen flyttar in på riktigt. Är det inte så att man ska hoppa över dom närsmaste veckorna och gå direkt på den 18onde? Det är väl något nytt sådant system som Moderaterna har hittat på? Eller? ,

Fördelarna med lägenheten är många:

- 67 kvadrat. Inte 23, inte 45 utan 67. Det är otroligt stort i jämförelse med min nuvarande lilla skolåda. Som om man byter ut en Volvo mot en Ferrari (fast utan den massiva ökningen i pris).

- Det finns badkar (även om jag gillar dusch bäst (hardcore-fan), så är det ändå mysigt att kunna bada ibland).

- Det finns både egen diskmaskin (det är väl visserligen sällan man delar en sådan med någon) och egen tvättmaskin.

-  Det finns absurt mycket skåp. Ett snabbt överslag säger 10 småskåp och 5 stora garderober (och då räknar jag inte i klädkammaren).

- Det finns världens största klädkammare tillika walk-in-closet. Jag har mätt och den är två (!) gånger så stor som mitt nuvarande badrum. Oh my. Det finns plats för hur mycket saker som helst! Hallelujah.

- Det är gångavstånd till Kista Centrum. Gångavstånd. Max 10 om man är snabb. Och Kista, där finns det absurt mycket affärer. Fuck Sickla Köpcentrum, änna.

Och nackdelar?

- Finns bara en egentlig: tappeterna ser ut som om femton herrelösa hundar har pissat på dom. I en gemensam hämndaktion. Dom har märken efter alla tavlor, och skiftar från mörkare blått till solblekt turkost, samt att det överallt finns rostbruna fläckar och det luktar svagt av rökt. Fy fan vad fräscht. Men sen är dom också 22 år gamla. Aldrig utbytta. Ska ringa värden imorgon. Man kan ju dö av det där....(well, nästan).

Nä fan, nu ska jag njuta av min lilla säng här borta. Snart byts den mot en 120-säng. Snart börjar det nya livet i den nya lägenheten. Bara 17 dagar kvar! 17 dagar kvar tills paradiset öppnas igen.

Ibland är man bara sådär härligt lycklig.

Idag får vi nycklarna till den nya lägenheten! UNDERBART! Klockan 17.00 är dom våra! Jag längtar....

67 jävla kvadrat. 

Jag har en ganska komplicerad realation med min pappa. Eller, det komplicerade i situationen är väl egentligen inte min pappa i sig - utan hans realation med en ny kvinna. Under de senaste åren har min och hennes relation (om man ens kan kalla det för en relation) förvärrats - från att vara okej till att vara sådär. Det var bland annat därför jag flyttade ifrån min pappa för ett och ett halvt år sedan - och det gjorde även min lillasyster. Att inte bo där har gjort att saknaden efter pappa stundtals varit stor (han är ju min pappa som jag älskar). Nu när man har flyttat till fel sida landet blir den (logiskt sett) ännu större.

Därför är jag otroligt glad över att pappa idag (just nu faktiskt) är på väg upp till Stockholm. Han kommer att bo här hos mig under de tre dagarna som Stockholms säkerhetsmässa pågår. Åh, jag längtar redan till klockan halv fem. Enda problemet: 3 personer och 3 sängar på 22 kvadrat. Det kan bli lite ont om utrymme.....