Idag kommer mamma och H upp från Göteborg! Fy fan vad jag har längtat.

Längtat efter mamma, längtat efter sällskap, längtat efter Göteborg!

Bara några timmar kvar... 

Är det bara jag, eller känns det här inte väldigt....hrm...fel?

Okej, vi åkte till Finland på kryssning. Som alltid har man en del fördomar gentemot resemålet. Det kan vara att tyskar är fula eller att finnar är bleka, ja ni förstår. Absolut ingen känsla för nyanser. Men den största fördomen jag har gentemot vårt grannland i öst är inte deras påtagliga brist på den chokladfärgade nyansen och inte heller det faktum att jag inte kan hålla mig allvarlig för en sekund när dom pratar finlandssvenska med mig, nej den främsta fördomen ligger i deras totala förkärlek för Mumin. Visst, jag gillade Mumin som barn. Eller, jag hyste inget avsky mot honom i alla fall. Sagorna var ganska trevliga. Så mycket love vettefan om det var egentligen.

Poängen är i det hela är att min fördom gentemot finnar är att de hela tiden omger sig av saker som har en direkt koppling till Mumin himself. Dom gillar den där varelsen. Han är deras maskott. Representant för ett helt land. Efter en hel dag i Finland måste jag säga att: nog fan stämmer det rätt så bra....

Han finns som godis....

.... som schampoo....

... självklart som dricka...

och i en hel jävla affär....

Såhär kan det se ut på Finlandsfärjan. Det är en liten lek som man kan kalla "jakten på en jägershot". Nästan som lyckohjulet, fast betydligt trevligare om man träffar rätt (och lyckas sno någon annans jäger, för gratis är gott). Och, självfallet, betydligt otrevligare om det skiter sig (om man omärkt snor någons jäger som någon annan i sin tur har droppat en  eller två rohypnoltabletter i.)

Den är leken är såklart inget som var förbeställt sedan innan, men på grund av för mycket alkohol och tidigare missöden med just Jäger  i huvudrollen (vi minns en tysklandsfärja, jäger, öl och ett kallt toalettgolv) så tänkte vi att vi spontant skulle övervaka vad som hände med den där shoten av jäger -  när vi väl lämnat den åt sitt öde.

Bild 1:

Här står Jäger'n i trevligt sällskap. Tillsammans med en öl. Än så länge har ingen annan än köparen själv gjort anspråk på den.

Bild två:

Efter två timmar står den ensam kvar.  Ingen har brytt sig om att ta den fasten den är helt full. Stackars Jäger.

En stund senare ser vi dock en märkbart berusad tjej komma närmare och närmare. Snegla misstänksamt på den. Tittar sig över axeln.

Bild tre:

Exakt fyra minuter senare är den borta. Jägern har blivit stulen.

Om du känner igen dig själv som en lång tjej med mörkt lockigt hår och en klänning med paljetter och som i lördags drog i dig en ljummen två timmar old jäger på Finlandsfärjan. Så hör av dig.

Du kan omöjligt ha mått bra av den....

En kryssning med Finlandsfärjan kan vara tråkig, white-trash, och allmänt äcklig. Eller så är det helt fucking underbart! Denna helg var det alternativ två som gällde. Stenhårt! Efter en lång vecka med skit på jobbet (var det någonting som egentligen gick rätt?) så steg man i fredags ombord på färjan Gabriella. Nu börjar friheten. Inget mer jobb, inga problem i världen. Det var ledorden för kvällen och hela helgen- och vi körde på det fullt ut.

Första rundan intogs direkt efter det att vi kom ombord på båten, två riktigt stora och kalla öl. För en kort sekund kändes det som om man var tillbaka i London igen... En runda förbi tax-free och vi fick med oss lite godis och Blåbärsglögg (jobbet har hjärntvättat mig - jag ger det en chans ffs). Jag måste för övrigt säga att öl och polly ändå är ganska fin kombination- en liten rekomendation från min sida sådär i förbifarten. Lite celebrity-spotting skedde också (såklart att man stöter på kändisar när man inte är i Stockholm). Martin Lindbergs fasta rumpa delade stol med E:s (inte fullt så fasta men ändock bedårande)bootie. Inte samtidigt skall tilläggas, men ändå.

Maten på båten är definitivt komponerad för en modell size zero (vilket i och för sig inte gjorde något eftersom man var så påverkad att mer mat omöjligt hade kunnat försvinna ner utan att ...ja komma upp) det är bara att konstatera. Tur då att drickan är bra, och spelbordet bättre. Jodå, om ni inte har förtstått det så var det öl, whiskey och Black Jack som gällde framöver. All night long. Black Jack, och whiskey. Musik som dunkar. Black Jack och öl. Ja, ni förstår mönstret... Vi kan väl, utan att avslöja för mycket, säga att pengarna rullade iväg - även om mina mest spenderades på högklassig whiskey (Black Jack lirandet överläts till E och N, dom som klarar av lite mer logiskt tänkande på fyllan).

På morgonen vaknade vi (läs: försökte vakna) och var i Finland. Eller okej, åtminstone på finskt vatten. Den där buffén dom har på morgonen - Oh my. Det är som om Gud tittade ner och delade med sig av maten som finns där uppe (inte för att jag direkt tror på Gud, men jag har bra fantasi och jag antar att han äter om han nu finns). Finland och Helsingfors kan för övrigt sammanfattas med två ord: pissregn och svindyrt. 'nuff said.

Sista natten på båten var egentligen bara en fortsättning på den innan. Same style, diffrent day, änna. Enda skillnaden var att mängden whiskey faktiskt ökade. Jag antar att det är så det brukar vara på de där båtarna, att spritmängden ökar på hemresan. Avkopplande om inte annat - utan att lägga in några andra moraliska aspekter i det där.

Jodå, det blev ännu mer Black Jack också.

Resan kan sammanfattas i följande ord:

UNDERBART!

Det må vara hur sunkigt som helst det där med Finlandskryssning- men för mig gav den här helgen den ro jag inte har kunnat hitta på länge.

Fy fan vad jag längtar tillbaka....

Efter en underbar helg med kryssning och fest, känns det allt annat än skoj att vakna upp idag. Huvudvärk, med grov ångest över allt man måste göra på jobbet, stress över budgetmötet...

Jag försöker hitta en låt som kan hjälpa mig starta dagen. Men inte ens det fungerar. Till råga på allt försov jag mig också. 

Så... vi börjar veckan med en gammal goding.  Det blir enklast så.

Hur jag överlevde denna dag -  dagen efter kryssningen:

1) Polly

2) En bok

3) Julmust

4) Panodil (min vän)

Så typiskt jävla Sverige!