För lite mer än en vecka sedan fick jag tillgång till tjänsten Spotify. Tjänsten där gratis musik streamas direkt till din dator. Du söker efter en låt - du hittar låten i fråga- du vänsterklickar-du lyssnar (- du tar en öl - du blir full - du dansar uselt - du välter datorn - datorn dör). Pang, bom, tjoff. End of story.

I en hel vecka har jag alltså testat den här tjänsten - för att se om den håller måttet. Och, indeed det gör den. För min (ibland) begränsade musiksmak borde rimligtvis sätta den på prov - men sedär, där har vi den svenska hiphopen. Pst/q, MBMA, Looptroop, Promoe, Svenska Akademien (de tidiga låtarna) and it goes on and on, and on...

Det finns musik för alla, det är bara att konstatera. Happy me.

Efter den här veckan börjar jag dock få ett problem. Vad i helvete ska jag lyssna på? Förrut när man använde sig av (underbara) PB så tog det åtminstone en liten stund att ladda ner låtarna, och då fick man åtminstone tid att tänka ut nya. Nu tar det fem sekunder - om man är old och har parkinsson, samt en lapp för ena ögat. Kanske en kapad arm som moset på kakan. Det skapar fanimej stress. Stress, press och psykiska sjukdomar.

Jag inser att det börjar gå för långt nu. Alldeles för långt. Det börjar gå så långt att jag känner mig helt tom i huvudet varje gång jag klickar på genvägen till Spotify och skall logga in. För hur ska man annars förklara att jag i slutet av dagen började lyssna på S  Club 7, och Cue bara för att jag inte kom på något vettigare. Sköna 90-tal. Bodompido - men jag börjar bli orolig. På riktigt.

Det kan väl inte vara hälsosamt?

Jag tror att det är det som kallas för Spotify-syndromet. 

Det kändes som en jättebra idé igår kväll....

Men nu vet jag inte riktigt.

Det var nog ingen vidare start på veckan.

Jag vet att jag kanske är lite ostadig nu på grund av (alldeles) för många öl (på en fucking söndag- va fan?!) men jag har funderat ett tag på det där med en andra tatuering. Tanken har egentligen legat och pyrt i mig sedan jag gjorde min första i Thailand någon gång i februari  år 2006. Ja, fem minuter efter det att jag var klar så hade jag känslan av att "fan, jag vill göra en till". Smärtan var nämligen obefintlig. Om det beror på extremt hög smärttröskel (vilket är mest troligt eftersom jag är seg som en björk) eller på grund av placering (utsida ankel) det låter jag vara osagt - men sugen på en till, det blev jag.

 Jag  vet redan vad jag vill göra. Det var tänkt att bli min första - men som sagt, en Thailandsresa kom imellan. Det klart att jag vill tatuera in "IFK Göteborg" någonstans. Det är ju mest logiskt. Det är ju det som är mitt liv, för faen  (bortsett från pojkvänen som är med på ett litet hörn). Undersidan av vänster arm skulle sitta perfekt, och tanken var att det skulle ske i mellandagarna. Men, nu när jag surfar runt så känner jag att; fan, hade man bara varit lite modigare så hade man gjort en sådan här:

Med tanke på hur förtjust jag är i allehanda bling-bling, så ja fan, varför inte? Det är sjukt fina tatueringar det där. Den där Dan Gold kan sina grejer, för finare färgsättning det får man leta efter.

 Sen att jag inte direkt är förtjust i robotar, det är en annan sak....

Åh helvete! Ä-n-t-l-i-g-e-n är jag hemma. Och ja, det är ett rent under att jag har överlevt, jag inser det. Jag borde ligga inlåst i en maddrasserad cell med tvångströja, kraftig anti-depressiv medicinering, och ofrivilliga skakningar, men som sagt jag har faktiskt överlevt julklappshandlandet idag. Men det var på könshåret.

Julshoppandet startade tidigt imorse med att vi tog en buss ut i ödemarken. Eller, det var mot köpcentret Stinsen (vad är det för jävla namn anyway?) i Sollentuna. Självklart så fungerar inte SL:s tjänst på nätet alternativt så körde anslutningsbussen för tidigt - för vi fick stå en halvtimma i kalla jävla piss Sollentuna och frysa bakdelen av sig. Eftersom jag var extremt effektiv så utnyttjade jag dock tiden till max genom att köpa mig ett par nya handskar - på bara fem (!) minuter (ni som vet min tidigare historik av beslutsångest kan bara ställa er upp, buga lite lätt, och samtidigt applådera).

Köpcentret Stinsen ska ha credd för att det faktiskt inte var så mycket folk där. Det tror jag beror på bristande (läs: usel) marknadsföring, men det kändes jävligt skönt att slippa alltför många stressade idioter och framförallt efterblivna skrikande barn. Hallelujah! Det bidrog starkt till att jag lyckades lösa de sista av julklapparna (de som jag har ansvar för då - eftersom jag var så otroligt smart att jag delar ett par julklappar med syrran). Utan att outa alltför mycket så kan jag säga att det blev lite flygande helikoptrar, en USB-kylare (för öl såklart), lite tranbärsglögg... ja, och en massa annan skit. Det hade visserligen aldrig gått utan energi-boosten av kaffe och lussebulle innan. Men ni ser, jag känner mig själv.

Resultatet av dagens julshopping betyder följande resultat i jakten på julklappar 2008:

Det ser fanimej jävligt bra ut....

Cheers!

"For men of sense must own it is better,

to live on malt than to starve on water"

...... verkligen att jag var i Göteborg just nu.

Av en enda enkel anledning:

Godmorgon!

Idag är det Lucia, men i vår lägenhet märks det inte det minsta. Inga tomtar, inga adventsljus, inga lussebullar. Empty room. Tomtarna och ljusen kan man kanske vara utan, men lussebullarna -  det var en jäkla miss, det erkänner jag! Jag har visserligen en skvätt blåbärsglögg jag kan undvara, men det känns lite low-life-gais-varning att dra i sig det nu.

Man får väl fira så gott man kan ändå. Det är ju skidor på tv, och visst kan vi äta en stor frukost med risgrynsgröt och äggsmörgås.

Sen blir det väl mission impossible (MI) - det vill säga bege sig ut på stan och leta julklappar. Får se hur länge vi överlever innan ett depåstopp i form av kaffe och bulle krävs. Jag sätter 100 spänn på att gränsen går vid 47 minuter. 34 minuter om vi väljer Kista Galleria..... 

Jag lever, jodå. Det är bara det att jag njuter av det faktum att det är fredag och denna plötsliga insikt fick mig att lite halft mentalt kollapsa. Jag är bara extremt trött - och det kommer väl av en hård arbetsvecka. Så det blev godis och film i soffan, vilket känns ytterst skönt.  Några timmar till så tillåter jag mig att göra ingenting.

Imorgon kommer jag vara alldeles för rastlös för det.