.... när man minst anar det, så dyker det upp: en trevlig dag.

När tidigare veckor mest har bestått av övertid och krångel på jobbet, och denna veckan började på samma sätt: då är det mysigt att en sådan här dag dyker upp. Det finns fler anledningar till att dagen känns bra. Det har ingenting med jobbet att göra (nähä?) - utan det är andra saker som klaffar.

- Mobilen blev upphittad av en fin själ (TACK!)

- Jag fick ett fint samtal från min syster angående julen (oh my vad skönt att slippa den där skiten med pappas sambo!)

- Jag har i princip  hittat mig själv ett par nya vinterskor

- Jag har haft en underbar kväll med E, lite tid för allmänt tjöt och mys

- Vi åt en otroligt god indisk middag ute (skönt att slippa laga mat)

Allt det där sammanfallar och bildar: en trevlig dag. 

Det förtjänas att uppmärksammas.

Man ska inte alltid vara negativ! 

 Titta här!

Ser ni vad som har återvänt?!

Där fick alla som inte trodde på mig. Där fick alla som skrattade åt mig. Lappen med de underbara orden "du har gods att hämta på SL:s hittegodsavdelning" gav mig lite mer lycka i tillvaron.

Ser ni? Nämen....

Där är den ju! Min älskade jobbmobil, min champangefärgade lilla sak. Med den där underbara lilla pekpinnen. Lycka.

Jag är mest förvånad över att det faktiskt finns ärliga människor i Stockholm- det trodde man fan inte. Skönt att veta att det även här sipprar in lite medmänsklighet och mänsklig värme ibland. 

Min fina mobil! Som den högst materialistiska människa jag är så har jag faktiskt saknat dig (vilket känns hyfsat skrämmande om man tänker efter noga). Den usla telefonen jag haft som ersättning kan aldrig mäta sig med dig min fina G700. 

 Den där Aschan är en ganska rolig prick. Jag hyser någon form av hatkärlek till den där mannen som kallar sig Robert Aschberg. Det är som oskyddat sex i kombination med sprit - ganska trevligt tills dagen efter då ångesten och HIV kommer (om man vill ha en mer målande bild).

För det mesta tycker jag mest att han är jobbig. Lite skrikig och störande. Mest hetsig och alldeles för "på". Ja, jag blir nästan lite irriterad här hemma i tv-soffan. Han står där med sin kala skalle och korta armar och blinkar frenetiskt.

Det är Robert Aschberg och Janne Josefsson med andra ord. Same, same.

Jag brukar alltid tänka på det när jag ser Janne - det där reportaget han gjorde ute i Bergsjön om Acar. Det är lika roligt varje gång. Hamnar på min topp-tio-lista. Det känns bara så .... fel. Fel, men underhållande.

Man måste dock ge credd till gubbarna. Det är tur att någon tar lite plats i Sverige. Aschan ska man dessutom inte sparka på för mycket.

Han har ju gjort rösten till den elaka styvsystern i den svenska dubbningen av Shrek  2- och samtidigt lyckats behålla lite av sin trovärdighet som journalist. Det är bra gjort.

Jag är så brutalt nyttig idag. Jag är Anna Skipper delux. Ni anar inte. Både träning och nyttig mat, oh my. Jag vet inte om det egentligen fungerar att köra en dag av nyttighet när man har sunkat sig i två veckor - men det är värt ett försök. Jag tror på toppform fram till nyår, absolut.

Det var riktigt skönt att träna idag. 30 minuter hård träning , det känns i kroppen nu, det är bara att konstatera.  Skönt att ta sig en lång dusch efteråt och bara känna sig sådär duktig. Klappa sig själv på huvudet mentalt. Att WorldClass här i Kista är så jäkla fresh det skadar ju inte. Blir en bra helhetsupplevelse helt enkelt. Smaragdgröna kakelplattor, silvriga duschar, tända ljus, avslappnande musik - you name it.

Sen en stor och lyxig sallad till middag, sådana där alfalfa...eh...saker och solroskärnor och grejs. Det stavas n-y-t-t-i-g-t. 

Det är ändå skönt att man kan bli glad för det lilla ibland.

(och ja: jag överlevde jobbet. Men det var på könshåret. Nu njuter jag bara av att ha kvällen fri!) 

Det är mycket negativa tankar just nu. Det riktigt flödar ur en, som ett litet konstgjort vattenfall som står och läcker. Jag antar att det är så det blir när man vaknar tidigt på morgonen med en stor klump i magen för att man inte vill gå till jobbet. Jag antar att det är så det blir när man går runt hela morgonen och har det tungt att andas.

Det är den här stressen. Ständigt mer och mer att göra. Jag har redan nu minst 6 viktiga punkter som alla M-Å-S-T-E vara klara innan 12.00 En av punkterna vet jag redan nu tar minst två och en halv timma (eftersom det är kvartalsbudget-underlaget). Det känns som att folk inte förstår hur mycket kraft det tar att försöka hinna färdig - för att sedan få något nytt slängt på sig som "har högsta prioritet". Egentligen är det inte bara själva arbetsbördan som tynger mig - det som känns värst är att man inte direkt får någon uppskattning för det man gör. Jag begär inte att folk ska buga och strö ut fucking palmblad när jag går, men en liten klapp på axeln hade inte skadad. Visserligen får man ett "bra" och "tack" ibland av mellanchefen (via msn), och vissa medarbetare har tackat på mötet - men det är den där gnagande känslan man har av att inte räcka till som känns jobbigt. Det är säkert inbillning till stor del (man kan ju hoppas i alla fall) men när högsta chefen inte riktigt vet vad man gör, och blirhelt bestört när det visar sig att jag och en kollega på samma "avdelning" inte har en arbetsuppgift för att vi inte vet hur man ska göra och vi inte fått någon som helst utbildning för det - då känns det som att folk inte bryr sig.

Jag är 22 år och jobbar med någonting som jag inte har en utbildning för. Jag är kriminolog i grunden. Jag sitter med hela flödet in och ut för fakturor på flera hundratusen, jag sitter och sköter bokningar för transporter, fixar allt det praktiska runt omkring, jag gör budgetunderlag tilla alla möten och har koll på statistiken - för in den i vårt statistikprogram.

Det känns bara lite tungt ibland.

Speciellt när magen är sönderstressad.

Jaja, det är en ny dag idag. Strålande.

 Bara 15 dagar kvar. Satan, jag längtar hem.

Min allra bästa vän för tillfälllet.

Jag älskar ranitidin.

Det får mig att må lite bättre.

----------------------------------

Jag vet inte hur mycket mer jag orkar med jobbet. Det känns som att det räcker snart. Faktiskt.