Jag satt och slösurfade lite, i brist på annat. Så stöter jag plötsligt på den här artikeln. Kan inte hjälpa att den känns störande på något sätt. Jag blir lite smått irriterad. Det kliar i fingrarna.

"Det hade varit kul med en flicka till". Jaha. Kul? Roligt? Jag förstår inte det där. 11 barn totalt alltså? Jag kan förstå att man tycker det är roligt med två barn som springer omkring i lägenheten, jag kan förstå att det är roligt att få föda ett barn till världen om man försökt konstant i 45 år. Men 11?

 Liseberg är roligt

Att vinna pengar är roligt

Att skratta åt någon som ramlat är roligt

Att äta godis är roligt

Att resa iväg är roligt

Att ta hand om 11 barn - inte roligt.

Mannen upptäckte dessutom att barn är "jättehäftigt". Att pressa ut 10 små skrynkliga saker ur sin ni-vet-vad känns inte så jäkla häftigt. Deformerat är bara förnamnet.

Tydligen har det här bara hänt. Hepp hepp. 10 barn. Oj,oj, hon är allergisk mot hormonet i ppiller. Och då blir det tydligen barn. Nej. Barn blir det om man tar av sig kläderna och ligger/står naken tillsammans med en man (lite annan aktivitet krävs visserligen, men ni förstår nog själva). Jag vet inte hur gamla dom här människorna är, men det känns väl som att sexualundervisningen gått åt helvete om man tror att ppiller är den enda lösningen?

Nej, fy fan vad gnällig jag känner mig.

Känns vettigare att ventliera här än att slå sönder ett fönster.

Ännu en fördel med att vara verbalt utvecklad.

Extra jobbigt att komma upp idag.

Riktigt, riktigt segt. Herregud.

Har så mycket på jobbet idag, så det enklaste vore att återvända ner i sängen igen. Men det är ingen bra idé. Lika bra att få det gjort. Lika bra att gå till jobbet.

Nä, det var kanske inte en så bra idé att stanna uppe för att titta på Super Bowl. Ska upp ganska tidigt imorgon. Måndag liksom. Finns med andra ord hur många vettiga argument som helst till att verkligen inte stanna kvar., att bara ge upp och stänga av TV:n. 1) Jag gillar inte ens amerikansk fotboll 2) Jag förstår ingenting 3) Det är sent 4) Jag ska jobba imorgon... ja ni fattar. Vi kan hålla på ett bra tag till. Men, det känns så mysigt att sitta här i soffan ensam och knapra på lite godis. 

Egentligen vet jag varför jag inte går och lägger mig. Jag vill inte lägga mig, för då måste jag snart vakna igen. I och med denna logiska händelse - så måste jag också masa mig vidare till jobbet. Det är väl kanske där skon klämmer.

Även om jag inte riktigt vill erkänna det.