Just hemkommen från träning, middag ute, och en kväll på O' Learys med öl och fotboll. Började helt plötsligt minnas en gammal fin tradition jag hade på den tiden jag var bosatt i Göteborg.

För ungefär två år sedan, när jag precis träffat E, så hade vi en fin vana.  Varje tisdag/onsdag som det var Chmapions League (oavsett lag som spelade...) så handlade vi på oss några påsar chips och placerade en hel del öl i kylen. Vi parkerade våra bakdelar i E:s stora säng och lät festen börja. Självklart alltid ackompanjerade av Em. Det var dessa vardagskvällar som förgyllde mitt liv. 20.45 var den heliga tidpunkten, den tid då världen runt omkring stannade upp.

Jag kom på idag, efter ett telefonsamtal, att faen vad jag saknar den traditionen! Visserligen blev det O' Learys  idag, med fotboll och öl, men det känns inte riktigt detsamma. Det blir inte lika roligt som de där dagarna i Göteborg när livet kändes både enkelt och underbart.

 En chipspåse, lite öl, sjukt bra sällskap och en säng.

Det är väl det livet handlar om, i korthet.