Fick klartecken av hyresvärden idag - det är bara att smacka in en ny diskmaskin. Eftersom jag är en så otroligt lat människa, med noll känsla för det romantiska i att stå och diska två ton smutsig och stinkande disk,  så begav vi oss (=jag och E) direkt till Barkarby efter jobbet. Det var väl lite av ett självmordsuppdrag i sig - utan mat, lång bussresa etc, - men om man väger det mot att springa hem och tok-diska, så blev valet ganska givet.

Efter en kvart var vi stolta ägare (inte till en hundvalp) utan till en ny diskmaskin. Ingen avbetalningsplan, smack-bom-pang här har ni pengarna, tack och bock. Hemkörning, montering, droppskydd -hela kittet. Ska man göra det, så ska det göras ordentligt. På väg hem, ett par tusen fattigare, så kom vi (i det här fallet jag) på den briljanta idén att vi kanske skulle kolla på ett nytt täcke (folk som kommer upp kanske inte riktigt känner för att dela på ett tunnt, nopprigt täcke liksom, och det kunde vara skönt att få något fräscht, nytt och fluffigt att sova i). Vi lämnade Jysk ett antal hundringar fattigare - och kom ut med inte mindre än två nya täcken, två mjuka kuddar och ett underlakan.

Saker och ting spårade liksom ur lite där mot slutet om man säger så....

Vi kan konstatera att  vi inte bör spontashoppa mer på ett tag.

Det känns som att det kanske, kanske räcker nu.

Sambo-livet börjar ta över på riktigt. Vem fan spontanshoppar en diskmaskin?

Somnade på soffan inatt. Det var inte planen, men efter fotbollen och ölen på O*Learys så orkade jag inte ta mig upp, sminka av mig, och ta ut linserna. Min lata sida tog över. Tänkte att jag säkert vaknar vid 03 och kan göra det då (någon form av dålig logik där). Det gjorde jag visserligen - absurt sugen på apelsinjucie- men tror ni jag orkade gå upp då?

Nej. Resultatet: ont i ryggen, ont i ögonen. Och ja, jag är fortfarande irriterad.

Jaja.  Måndag på det också. Strålande, strålande. Så sugen, så taggad. Eller inte. Men nu vet jag åtminstone att soffan fungerar att sova på. Man ska vara glad för det lilla.

Bio idag!

Vald film; The Wrestler. En liten belöning för att lägenheten ser fräsch och ren ut. Ska bli skönt att komma ut lite, det var ett tag sen man var på bio.

Underbart.

Abstinensen börjar bli påtaglig. Jag känner mig skakig, nervös och agressiv på samma gång. Jo, jag känner det nu - det är alldeles för långt till den 11:e April. Alldeles för långt. Absurt långt. Sinnessjukt långt. Jo, jag pratar Allsvenskan, jag pratar om IFK Göteborg, jag pratar om min abstinens efter en torrlagd försäsong. Inga träningsmatcher, inga träningar, ingenting- jag är ju på fel sida landet. Tortyr det är vad det där, värre än Guantánamo.

Det börjar bli jobbigt nu, att inte kunna deltaga så som man brukar.

Det är supersöndag idag, bra fotboll på tv:n, vi laddar upp med kall öl och snacks. Men det känns som att man inte riktigt bryr sig. Det känns som att man bara sitter där avundsjuk och tänker att okej, det är fotboll, men det är inte IFK Göteborg.

Abstinensen blev lite mindre i fredags dock. Det måste jag säga.

Klockan 17.30 kunde man via internet (denna underbara teknologiska uppfinning) se IFK spela. Livestreamad match för 50 pix.  Det var underbart.

Det är skönt att man kan lösa det på det sättet, men det smärtar ändå att man  befinner sig på fel sida landet.

 Well, det är inte så långt till 11:e April. Man ska ju vara optimist.

Blir inte bättre än såhär.... tyvärr.

Japp. För en gångs skull är jag dessutom hemma. Nej, jag har inte dissat min pojkvän de senaste två åren - men utav någon outgrundlig anledning så har jag varit först i Indien och sen i Thailand på alla hjärtans dag.  Det kallas ju extremt dålig tajming (det, eller så har mitt omedvetna något otalt med E).

Har varit en lugn dag idag- Läsa Aftonbladet i sängen änna, Förkylningen ligger där latent i bakgrunden och stör, men en promenad lyckades man orka med (klapp på huvudet). Har handlat på sig riktigt ordentligt med plockmat inför kvällen. Vi snackar mozarellaost, bak-potatis, skagenröra, röda vindruvor, brieost, kex, godis, yada yada... and so on in absurdum. Vinet är på kylning, vattenpipan är laddad. Hemmakväll med melodifestivalen är i sikte. Ja, eftersom det är alla hjärtans dag så ska jag väl mysa och pussa lite på E också. Han står ju ändå ut med mig 24/7.

Till alla andra jag älskar där borta i Göteborg/Uppsala/Umeå - ta hand om er! Ha en fin alla hjärtans dag.

Pöss.

Är det inte så det heter? Krasslig? Jo, precis så känner jag mig. Trevlig fredag änna. Huvudet är segt, kroppen är kall, ögonen rinner (nej - jag vet- linser är ingen bra idé at the moment), näsan rinner. Helt tjockt och täppt och jävligt överallt. Vattenfall deluxe. Jättetrevligt. Verkligen. Sexigt som fan.

Sitter uppkrupen i soffan och inser att jag  antagligen kommer vara ganska däckad imorgon. På alla hjärtans dag. Lär ju inte bli några mysiga stunder med E när man riskerar att smitta honom med någonting värre än resterna från Tjernobyl. Känner verkligen inte för det här. Jag har inte tid, vill inte. Ni förstår, jag känner för att göra något annat i helgen, gå ut ta några öl - dansa lite. Partey liksom. Testa på något nytt ställe. Ni vet, det där som man (läs jag) brukar fundera på när jag är krasslig, svag och ytterst sårbar.

 Det stavas förändring.

Men det kan jag väl glömma nu.

Jag återgår till att tycka synd om mig själv - för förkylningen lär eskalera.

Det är ju en sysselsättning jag är ganska bra på.

Vi kan väl lika gärna starta dagen på ett bra sätt?

Sitter här i soffan och drömmer mig bort. Ja, det är svårt att veta om jag är vaken eller inte. Jag är nästan säker på att jag andas dock, så det borde vara okej (tack ni som bryr er). Allmänt trött efter dagen dock, känner mig ungefär lika hängig som en av mina döda krukväxter här hemma. Inte så jäkla uppåt med andra ord. Har just kommit till den briljanta slutsatsen att jag tänker för mycket. Ja, det är ingen nyhet direkt. Men man tycker ju att man borde lära sig någon gång. Behovet av att överanalysera alllt känns just nu något tröttsamt. Man vill sparka på sig själv (ja, på ett känsligt ställe helst) så att man inte ältar saker och ting.

I vilket fall som helst (ja, jag har en poäng med det här), som kom jag fram till att tänk vad mycket saker man kunde gjort istället. Jag menar, jag kunde blivit avancerad FBI-agent i USA, eller spaningsledare på Scotland Yard. Istället sitter jag i Stockholm och håller på med något helt annat - men, jag har i alla fall tagit mig så långt. Flyttat till andra sidan landet. Det är ett rätt steg i rätt riktning för satan. Så poängen med det hela är: Jag borde göra en lista över saker jag önskar ha avklarat innan jag dör (ja, lite lagom dramatiskt sådär). Sen börjar man pricka av sakerna. Det går inte så bra, visserligen, men följande saker har jag gjort en mental notering om.

• Hoppa fallskärm (eller åtminstone åka luftballong)
• Återvända till Jamaica (Negril Beach)
•  Tatuera mig igen - IFK Göteborg
• Måla en tavla

• Skriva en bok

Känns ju inte särskilt ambitiöst. Men man kan väl försöka i alla fall.

Nu har jag ju en bra start.