Det känns som att denna veckan innehåller abnormt mycket saker att göra. Jag har vissa sådana veckor, där saker bara sker i ett. Man känner sig som en hackspett på speed. Sen har jag veckor när inte ett skit händer. Vad är det för jävla fördelning? Vad hände med mellanmjölks-lagom? Jämn fördelning, någon? Inte för att klaga, men ibland vet jag inte hur det är tänkt att jag ska andas. Men skitsamma, andas kan man göra när man är död.... som min mamma brukar säga.

Förrutom att jobba mellan 8.00 och 17.00 ska jag dessutom.... 

Måndag: Umgås med S och T (inte så jobbigt, but still)

Tisdag: Köpa nya kläder (akut!) 

Onsdag: 18.00 Lägenhetsvisning, Kista

Torsdag: Till ENKÖPING, Semifinal i Svenska Cupen IFK Göteborg 19.00-00.00

Fredag: 12.00 flyg till UMEÅ

Lördag: UMEÅ med M

Söndag: UMEÅ med M 

Känns som en bra vecka ändå. 

Jag är trött som ett as idag och det mesta gick fel på jobbet.  Surt att man måste jobba förresten, när ens syster väl är här. MEN, allt det där spelar egentligen ingen roll. Jag har min syster här och detta faktum känns underbart. Bara en sådan sak som att hon hade lagat middag idag, det lyser upp min gråa,tråkiga piss-dag. Så skönt att komma hem till en lägenhet som inte är tom. Hon kom i fredags och återvänder till framsidan imorgon - men 4 och en halv dag har hon och hennes pojkvän varit här. L-y-c-k-a. I helgen blev det Norrköping och igår en del shopping. Man får passa på när man har smakråd änna. Sen har det blivit en del film och tv-spelande dessa dagar också.

Det är skönt att få lite motvikt till alla stockholmare. Riktigt skönt.

Underbart att ha min lillasyster här - det blir nästan som det var när man var liten. När man låg där på den vita fluffiga mattan under glasbordet och tävlade om vem som hade mest godis kvar (okej, jag tävlade - hon åt). Lite den känslan. Att vi har varandra.

Sånt där ska man inte underskatta. 

Norrköping bjöd inte på så många happy moments. Bilderna nedan visar Norrköping från sin bästa sida - Norrköping for real.

Ingången  till staden. Till höger visas Grand Hotell, och den lika fina kopian - Strand Hotell. Hur tänkte man där? Vi kör på Strand, det är nääästan som Grand.

Huvudattraktionen i Norrköping: Ett tivoli. Visserligen ett tivoli där fulla 40-åringar sköter attraktionerna, but still.

Såhär ser det ut utanför arenan. Snyggt!

Inne på arenan. Mycket stimulerande arbetsmiljö. 

Söndagen är dagen efter. Dagen efter ångest och oro, dagen efter Norrköping. Tidigt på morgonen (nåja, vid 11.40) avgick tåget från stockholms centralstation mot Norrköping. Beväpnade med en Expressen och en kaffe (det går ju inte vakna annars) satte vi oss tillrätta för en två timmars resa mot Norrköping. Som vanligt var det banarbete (bravo SJ) och innan man anlände till Norrköping var det byte i Nyköping. Jag kände mig totalt vilse hela tiden, eftersom mitt lokalsinne inte är av denna värld. Vilken stad var jag i egentligen? I och för sig, den där ölen som slank ner på bussen gjorde det inte bättre heller....

Framme i Norrköping blev det lunch, och sen rundtur i staden. Det mest anmärkningsvärda var inte att hela staden var uppbyggd runt en enda lång gata (tänk Avenyn i Göteborg) utan att det just precis denna dag var ett evangemang kallat Agustifestivalen. Det var människor som lät som fåglar, det var dansande indianer, det var svartmålade människor med grönt hår, det var kringresande nöjesfält, det var fulla 40-åringar - ja allt fanns med. En små-stadsfestival alltså. Det var också en festival där man måste betala 10 spänn för att pissa i en bajamaja. Några pinnhål bättre än Lerumsdagarna var det dock. Kombination festival/blåvitsupportrar var lite oturlig, och gjorde att det var abnormt mycket poliser i staden. Vart man än gick så såg man en polis, och det försvårade mitt drickande av de sista ölen i systemetpåsen. Jag lyckades tillslut, när polisen valde att plocka in de lokala alkoholisterna istället.

Matchstart var 16.00, och då stod vi där på läktaren redo. Ganska många blåvitta var tillresta och det var hög stämning. 1-0 till blåvitt efter 50 sekunder, och 2-0 efter 13 minuter. Det är lycka.

Sen gick allt åt helvete, och dom där lyckliga minuterna kändes väldigt avlägsna. Inte ens pausunderhållningen i form av tre osynkade eldkastare (eller vad det nu var) kunde få en att skratta. Inte ens det faktum att min syster slapp betala för korv och kaffe (bara för att hon är snygg) kunde få en att må bättre. Allt var åt helvete .- och när domaren blåste av matchen stod det 2-2. 600 spänn åt helvete. Poff, borta.

På tre matcher har jag lagt ut 2000 kronor, och det har endast blivit en vinst. E-n vinst! Det är fan inte bra. Jag tänker inte kommentera matchen mer än så, jag har redan haft alltför långa diskussioner med folk om den. Vi kan sammanfatta det hela med att varken jag eller några andra blåvita är särskilt nöjda.

Efter matchen var vi tvugna att stanna kvar i Norrköping i två och en halv timma. Som tur var har Peking inga direkta supportrar, så det var inga ute på gatorna som gjorde ångesten värre. Skönt det. Efter lite mat och ett konstaterande att Max hamburgerresturang helt klart håller måttet, så tog vi tåget hem. Ännu ett nederlag för blåvitt.

Vi får bara hoppas att dom tar nya tag.

Men, vi får se hur sugen jag är på att åka iväg igen. Ärligt talat är lusten inte särskilt stor just nu....

Sitter på tåget på väg hem. Lite deppigt, men det har varit en fin dag ändå. Jävligt roligt att syrran är här. Nu tänker vi på annat. Hepp

I norrköping hela dagen. Rätt ok stad. Men 2-2 resultatet gör att man inte riktigt mår så bra. Tack för det blåvitt.

Äntligen lite folk här. Underbart. Just nu är vi 4 pers på 23 kvadrat. Hela rummet täcks av sängar eller väskor. Lika bra att se på film då...

Nu börjar snart helgen!