Såhär avslutas dagen.

Jag går mot ljuset. 

Okej, let's settle this. Det här är ingen modeblogg. Absolut inte. Det innebär följande tre saker:

1) Jag kommer aldrig att lägga upp bilder på "dagens" outfit, eftersom jag inte äger någonting som kan kallas för stil och således inte kan matcha klädesplagg på ett korrekt sätt.

2) Jag kommer aldrig att använda bokstaven Z (förrutom i ordet Zoo, eftersom det är det enda sättet att beskriva fotbollslaget Elfsborg)

3) Jag kommer aldrig säga att mitt nyköpta klädesplagg "endast kostade 3500 SEK", eftersom jag inte anser det kan klassas under kategorin "endast". Det är ungefär två årskort till IFK, eller 70 stora stark, med andra ord jävligt mycket pengar att spendera på kläder.

MEN, då och då kommer jag posta bilder på det jag köpt. Av den enkla anledning att jag tror att folk med snålt med cash kanske känner för att inhandla samma saker som jag. Enkelt va? Inte för att skryta, inte för att försöka vara modeguru utan endast av den enkla anledningen. Just nu lägger jag upp det jag köpte i onsdags - främst för att jag är så jävla nöjd över att jag lyckades hitta något. Så jävla nöjd. Det gick så snabbt. Snap-snap sa det, och tre timmar senare var jag klart. Bara det måste vara något form av ett rekord.

I mina kassar finner man följande saker:

A) Ett par vita sneakers.

OBS! Absolut inte vad jag skulle köpa.Men, ja...jag är suckers för vita sneakes så. Har redan fyra par. Dessutom, ser ni att de är lika den klassiska skon Adidas Superstar white/black? Wonderful. Kostnad (endast) 120 pix!

B) Ett par snyggare sandaler.

Att ha på jobbet. Okej, det är snart vinter, men jag tror att det kan fungera. Speciellt eftersom jag är anti-high-heel. Kostnad 120 kronor.

C) Ett rosa/aprikosfärgat linne

Av snyggare sort. Tänkt att ha på jobbet. Det blir uppklätt, men inte för mycket. Lite roligare att ha än en vanlig skjorta och inte lika tajt. Ser ni hur snyggt rynkat det är eller? Kostnad 149 pix.

D) Ett grått linne av omlott-sort.

Också tänkt att ha på jobbet. Sedär, jag tänker. Ovanligt. Kostnad 149 pix.

E) Tillsist, ett nytt halsband.

Var det någon som allvarligt trodde att jag inte skulle komma hem med ett nytt smycke? Inte en chans.

Well, det var dagens ytliga inlägg. Känns skönt att rycka upp sig lite, ta sig upp ur det svarta hål man har hamnat i. Ni får njuta av detta oseriösa inlägg, för ett tag framöver kommer jag vara bitter och elak.

Cheers!

Jodå, jag lever. Om än knappt. Det känns att man går på sparlåga idag. Om det beror på depression/posttraumatiskt stressymptom eller skitvädret utanför fönstret låter jag dock vara osagt. Förmodligen en kombination av allt ovan. Mestadelen av dagen har således spenderats i lägenheten, och under täcket. Känns okej att ha en depp-dag, det händer ju inte så ofta. Nästan så att man måste passa på. Kan ta tillfället i akt och använda dagen till att ladda upp inför helgen också, kan nog gå vilt till då. 

En del projekt har jag dock hunnit starta upp, än så länge hemliga. Det blir mer spännande så. Kan säga att det fungerar bra att arbeta när man har tvn och OS-sändningarna på. Har alltid jobbat som bäst då. Synd bara att dessa sändningar är så sällan, vet inte om det är riktigt acceptabelt att peaka bara vart fjärde år.....

Måste säga att det är skönt att SVT har hand om sändningarna. Dels för att man slipper reklam, men främst för att kommentatorerna spelar i en annan liga än de från TV4. Jag menar Glenn Strömberg v.s Robert Perlskog . Det säger väl allt. Riktigt bra fotboll har presterats också. Särskilt Elfenbenskusten - Argentina. Känns skönt att ångesten inte är alltför stor när man ser fotboll, även om perioden mellan 82-84 minuten just nu är ett tillfälle där handen osökt söker sig till fjärrkontrollen.....

Jag vaknade tidigt idag med en stor klump i magen. En klump som inte ville försvinna. Jag slog darrande på text-tv i hopp om att det skulle stå FC Basel - IFK Göteborg 1-2, (slut). Istället blinkade siffrorna ilsket åt mig: 4-2. Det var alldeles för påtagligt, så i förtvivlan vände jag mig bort från tvn. Jag orkar inte se. Det finns inga ord för mina känslor just nu. Jag känner en stor tomhet, och det mörker som igår var becksvart har växt till en djup avgrund.

Jag har inbillat mig att jag kan ta en förlust ganska bra. Om vi spelar dålig, om vi hade blivit totalt utspelade. Så var det inte igår. Basel var ett överkomligt motstånd, och när IFK gjorde första målet bekräftades den teorin. Att sen ett misstag gör att det blir 1-1 är bara irriterande, men allt försvann när blåvitt gjorde 1-2. Ett mål som bevisade att vi kan komma igen, att det är möjligt att klara av det här. Basels kvittering i 70 var väntad, men jag tänkte att det kan vägen ändå. 2-2 i 82 minuten, nu är det inte långt kvar. Minuterna tickar snabbt. Så hoppar Hjalle upp för att nicka. Som många andra använder han sig av armarna för att få kraft i upphoppet, men blir lite sen. En knuff av en Baselspelare, och sen ljuder pipan. Domaren har blåst straff. Det är i det läget jag bryter ihop. Totalt. Det får inte hända. Basel sätter straffen och det är över. Reprisen visar att bollen tar klockrent i Hjalles bakhuvud. Det är inte straff. Jag upprepar igen: Det är inte straff.

Jag kan skriva hur mycket som helst om det, men mestadelen av orden är svordomar så jag besparar er den läsningen. Det är mänskligt att fela, men att en domare avgör kvalet till CL i 82 minuten, det känns bara absurt.

Jag undrar bara en sak: Var finns rättvisan?

En skotte kommer in och tar över mitt liv på detta sätt, på ett sätt som han inte har rätt att göra. Som han inte borde ha gjort. Det är det som är så bittert. Jag kan konstatera en sak: Fotboll handlar om passion och känslor. Det är därför det blir så jävla jobbigt. I relation till andra saker kan det ses betydelselöst, men för mig betyder det allt. Det kommer ta lång tid att smälta detta.

För övrigt tycker jag vi ska avbryra alla diplomatiska förbindelser med Skottland nu. Dom har en pakt med djävulen.

Jag orkar inte mer! Det är så jävla orättvist. Så jävla orättvist. Jag grät redan vid 82 minuten, och jag gråter fortfarande.  Jag orkar inte mer nu. Jag ska försöka stoppa skakningarna och lägga mig och sova. Jag vet att det inte kommer att fungera. Jag kommer inte kunna sova på länge, länge. Jag är så jävla besviken just nu, för det är så jävla orättvist....

Jag har laddat upp nu. Ångesten är nära. Jag har kalla heineken och jordnöttsringar, men jag tvekar om innehållet kommer stanna kvar i magen.

Fy fan vad jag är nervös. Så in i helvete.... 

Nej, nu skiter jag i att det ser ut som fan i lägenheten. Nu struntar jag i det. Jag är alldeles för nervös inför matchen idag, jag fungerar inte riktigt som normalt. Därför behöver jag hitta något sätt att distrahera mig på - och vad passar bättre än att bränna lite pengar på shopping? Så får det bli. Nu är det jag som packar ihop och beger mig mot Farsta. Det ligger tillräckligt långt bort för att jag kanske ska kunna släppa ångesten något.....