Idag klockan 12.00 lottades de första omgångarna i Champions League, och jag var duktigt nervös. Vilka blev det? Hur svårt blir motståndet egentligen? Ja,frågorna var många. Och svaren då? Jo, i omgång 1 ställs Blåvitt mot mästarna från San Mariono, Murata, och överlever Blåvitt den matchen blir det sedan i omgång 2 Basel från Schweiz. Helt okej matcher, och en resa till Schweiz i början av Augusti känns inte hel fel om man säger så. Har alla förutsättningar för att bli en given klassiker...

Med detta i tankarna började jag bli än mer nervös för matchen mot Trelleborg på Ullevi klockan 19.00 Extra laddning för att det var länge sedan man såg Blåvitt, men såklart också en liten hjärtesorg för att man inte är på plats utan fast på fel sida landet. Ångest som vanligt alltså. Same procedure as last year James? Matchen sågs på O'learys Slussen, i sällskap med E och två Norrlands Guld. Inte riktigt Bulgarienstämning över det, men hey, close enough.

Det är väl i princip allt jag minns av matchen- för resten har jag förträngt. Någon form av akut psykos tror jag det kallas. Suck. Jag förstår verkligen inte hur ett lag som vann SM-Guld förra säsongen kan spela en sådan usel fotboll som idag. Det skär i hjärtat. Det har funnits indikationer hela våren om att något inte riktigt stämmer. Att det var dåligt självförtroende hos många spelare. Min fråga till er - hur i helvete kan man ha dåligt självförtroende om man startar en ny säsong som regerande svenska mästare? Vad är det som krävs egentligen? Jag hade hoppats och bett (jo, jag ber till Gud ibland - men bara i samband med sportsituationer, lite fusk jag vet) att ett uppehåll med bra fotboll skulle göra gott för Blåvitt. Ge inspiration. Nu såg det ut som om hela laget hade joinat Wernbloom, Gustav och Berg på Park Lane för en tredagarsfest och dragit i sig helrör efter helrör. Ingen fantasi, ingen keativitet - men framförallt: Inget konstruktivt passningsspel. Det är nästan så man tror att det är GAIS man tittar på. Man inser att något är fel i en förening när man dels sätter upp en Hysén på topp, som varit helt under isen, låter honom få understöd från en lika dålig Sella, för att avsluta allt med att låta Alexandersson spela. Det är bleka skuggor av fortstora spelare vi ser just nu- och inte kan sådana leda ett lag. Var är viljan? Det är patetiskt att se spelare missa enkla enmeterspass, det är patetiskt att se att man skjuter bollen på egna spelare. Det är patetiskt att se alla dessa luftbollar som inte leder någonstans. Det är patetiskt att se hur motståndarspelarna gång på gång får stå helt omarkerade. Det är patetiskt att se ett lag utan en konstruktiv spelide (hunden-katten-glassen, någon?). Det är patetiskt att se så lite vilja, styrka men kanske framförallt hjärta hos spelarna i IFK Göteborg.

Det är inget storlag vi möter, det är inte det. Ändå blir man utspelade av Trelleborg på hemmaplan.

Min fråga till er Blåvitt: Exakt hur hade ni tänkt att vi skulle klara oss i Champions League?

Idag  bevittnade jag en underlig liten figur sitta nersjunken vid en stolpe på t-centralen. Klockan var kvart ungefär över fem och helt svartklädd och med kolsvart hår satt denna person tillbakalutad med benen i kors. Tillsynes utan att vänta på någon.Det var ingen uteliggare jag såg sitta där, utan en ensam tjej av modell mindre. Helt tyst satt hon där och åt en grön mogen avocado med sked. En sådan där vit plastsked som man kan få gratis när man köper en yoghurt på ICA.

Jag kan tycka det är lite mysigt med udda människor ibland. 

Det här jobbet ger mig ett akut beroende! Ett kaffeberoende. Jag har alltid varit måttlig, nu är det min fjärde kopp. Det går utför...Fan.