Har ni någon gång haft känslan av att kastas tillbaka flera år i tiden? Ni vet, man stöter på en gammal kompis som man varken sett eller hört sen högstadiet (och som tyvärr råkade få syn på dig när du gömde dig bakom den där vita volvon), och fastnar i en halvtimma talandes gammla minnen. Resterande delar av dagen är det svårt att riktigt skaka av sig känslan.  Den sitter liksom fast och kliar lite, hela dagen. K'änslan av dåtiden.

Nästan ett sådant moment hade jag idag. Det var visserligen inte särskilt långvarigt men för en sekund var jag tillbaka till 1990någonting, ni vet, back in the days.... (åh, en musikhänvisning).

Vad framkallade detta tillstånd?

Något så oväntat som en choker. Ja, en choker. För er som känner er lika frågande som jag innan jag avände mig Google, så är det de officiella namnet för de där plastbanden som fungerade som ett tajt halsband för en herrans massa år sen (inte den snuskiga varrianten dock).  De där halsbanden som såg ut som låtsas-tatueringar och satt åt tajt runt halsen. De fanns i en uppsjö av olika färger. Standard-traditional var svart. En stor mängd människor hade den gul/bruna varianten (Iiish). Sen fanns det även i andra färger, rosa,vitt, blått, grönt - med eller utan pärlor.

Man såg dom i vilket fall som helst överallt. Jag minns att jag hade ett eget, men bara testade det en gång. Det var något med hela den där stryp-känslan som inte tilltalade mig.

Idag, den 8e juni år 2008, stötte jag på ett sådant halsband igen. På tunnelbanan stod hon där, den lyckliga bäraren.  Jag trodde det var borta, jag trodde att sådana barndomsminnen var för alltid förpassade till de bakre delarna av hjärnan. Men icke!

Då återstår bara en fråga: Fanns det någon som på fullaste allvar tyckte att det var snyggt? Helt ärligt?

Nu börjar ytterligare en arbetsdag. Jobb,jobb,jobb. Skriva, räkna,tänka. Man minns hur det var när man var liten och hade sommarlov. Ett riktigt sommarlov utan arbete. Bara vara ledig.  Man vaknade upp sent på morgonen, gjorde lite frukost och sprang barfota ut i gräset.

Det är andra tider nu, men man kan fortfarande minnas....