Jag har tidigare nämnt vad jag är beroende av i detta jordeliv. Nej, det är inte droger, mat, kaffe eller ens sex (även om det kanske ligger närmast, haha). Nej, det är smycken. Halsband, armband, örhängen, ringar. Alla färger. Alla former. Allt material. Bling-bling. Jag har funderat en del över det där. Hur vet man att det egentligen är ett beroende? Låt oss kolla vad Nationalencyklopedin säger och hur bra det stämmer överrens med mig:

• ...."ett beroende är ett okontrollerbart begär efter njutnings- eller berusningsmedel."

      Jag kan inte kontrollera mitt begär efter smycken. Punkt.

• ...."Vid beroende tillkommer dessutom bl.a toleransutveckling, dvs. att dosen måste ökas om önskad effekt skall nås;"

        Mer och mer smycken måste köpas för att få samma effekt - och   

        tidsintervallen mellan gångerna blir kortare, sedär ja. Mitt liv i ett

        nötskal.

• ..." abstinenssymtom när tillförseln uteblir".

Jodå. Det stämmer, om jag icke får tillgång till smycken utan tvingas vara utan känner jag mig både naken och deprimerad.

Så, är jag då beroende? Det beror på vilken definition man använder sig av. Denna kunskapskälla i form av NE menar på att: "Enligt en annan definition behöver beroende inte vara förenat med missbruk; man kan t.ex vara beroende av kaffe eller nikotin utan att detta inverkar menligt på ens sociala liv och utan någon överdriven användning".

Svaret på frågan ovan kan såldes bli ett ja.

Nu när detta är konstaterat står jag således med mössan i handen och känner mig nödgad att tala om för er att jag återigen idag har matat mitt beroende. Extremt låga priser på smycken har återigen satt mig i pikära situationer - och tillslut följde ett par silvriga örhängen med mig hem. Jag var glad och flöt på små rosa moln över detta fynd, - men som sagt, jag matade mitt beroende.

Finns det rehab för sådana här åkommor?

GRATTIS!

Den här lille pojken och tillika min älskade kusin har idag officiellt blivit man. 18 år fyllda, grattis för fan! Han ska tydligen ut på icke-rumsrena äventyr idag i Göteborg (om jag nu inte blivit felinformerad), så om någon ser honom se något förvirrad ut på Avenyn - please rapportera hans förehavanden till mig. Som förste-kusin har jag rätt att veta. Jag vill inte vänta tills på lördag då jag kan fråga själv, nej - djungeltrumman är enklare. Capish? (Jag är medveten om att bilden är usel, men på grund av tekniska problem så...ja...)

Jag önskar att jag kunde slänga upp en fräsig present på bordet på lördag, bara ge han något roligt. Men jag vet att det jag har i åtanke förmodligen skulle försätta 83 procent av släkten i chock, och göra mig arvslös.

Vi har vissa restriktiva delar av släkten (älskar er dock precis lika mycket ändå!), vilket förhindrar att jag slänger upp ett flak öl. Nu måste jag komma på något annat. Kriterier: Det får inte involvera sprit, sex eller droger (nähä?).

Vad köper man till en 18årig kille? Någon?

....2) och tar sig en stor kopp gott kaffe...

Hur man startar en dag på ett bra sätt: 1) ta en promenad i soliga kungsträdgården....