Jag är sjuk. Magsjuk. Det är bara att konstatera: det är hemskt. Spenderade hela natten jämte toaletten, fastklamrad, och inte blev det bättre på morgonen. Jag hatar att vara sjuk, men främst hatar jag magsjuka. Jag är så snurrig nu, utan möjlighet till att äta något på ett dygn, att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig bort mot toaletten.

 Jag ligger här och skakar helt enkelt.

Det är i sådana här lägen jag saknar mamma. Tycker hon ska komma in och badda min panna, och ge mig lite vatten. Prata lite snällt, och säga att allt kommer att bli bra. Tyvärr får jag klara allt själv istället, eftersom E verkligen är tvungen att jobba (nackskott annars). Han lyckades komma iväg lite tidigare, och nu köper han hem ett överlevnadskitt till mig. Jag har stort sug efter nektariner. Underligt.

Fan, det värsta är inte magsjukan i sig. Jag skiter väl i det egentligen, shit happens. Det värsta är att den kom just idag. Jag skulle ju till Gävle och bortamatch med IFK Göteborg imorgon. Jag har längtat i tre veckor!

2 och en halv timma med buss, känns inte så lockande just nu.

Fan!

Skitsamma, jag åker ändå!