Jag har gjort det! Jag har äntligen gjort det. Jag har förlorat oskulden. Åh, det var så underbart. Så skönt, så lungt och harmoniskt. Det gick till på precis det sätt som jag ville. Ingen stress. Det är härmed officiellt: Idag den 29 juli år 2008 förlorade jag min oskuld gällande att bada i Stockholm.

Jadå. För första gången badade jag idag i en sjö. Sjön i fråga blev Sickla sjö.

Det var visserligen en nära-döden-upplevelse, så jag ska inte direkt romanitisera det hela, but still.

Det hela skedde väldigt spontant. Jag och E var ute på promenad bara för att ta sig en runda, så kom vi till sjön och eftersom jag hade bikini under så hoppade jag i (okej, jag gick långsamt i, efter att försiktigt ha släppt mitt krampaktiga grepp runt stegen). Vattnet var i princip helt grönt (vaddå giftalger?), men det var förvånadsvärt varmt. Förstod knappt att man var i vattnet. Ja, om det inte hade varit för min konstanta känsla av skräck då. Jag fick sådan dödsångest. Det kändes som en fisk skulle bita tag i mig. När E försäkrade att "nejdå, det värsta dom gör är att nafsa lite" så blev man ju jättelugn. Not.

Egentligen (om jag ska erkänna) var jag inte så rädd för fiskar, utan mest rädd för att jag skulle stöta emot något luddigt. Något luddigt som när jag tittade efter skulle visa sig vara armen på ett manslik. Det var jag allra mest rädd för. Jag antar att det är det som kan kallas arbetsskada.... 

Just nu är jag mest tacksam att jag överlevde, även om det känns som att femton miljoner småkryp använder min kropp som en löparbana inför Stockholm Marathon. Iiish.

Återigen en riktigt skön sommardag är till ända. Känns udda att solen lyser så mycket som den gör, det är man inte riktigt van vid. Det är trots allt ändå kalla och regniga Sverige vi pratar om. Men hey, lika bra att njuta. Har blivit mycket sol i sommar då, både Bulgarien, Frankrike/Monaco och så sol här hemma. Inte fan klagar jag, jag trivs som allra bäst när det är över 27 grader. Hepp,hepp.

Njöt av solen i Luma park idag, återigen med en bok. Blir lätt så numera, lite avkapad känner man sig här ändå. Som om man tappat en arm eller någon annan vital kroppsdel. Hade gärna varit ute i Gbg med kompisarna och tagit en öl på en uteservering eller partat mig fram längs med Avenyn, tagit sig en tur till Styrsö, en öl i bältesspännarparken innan Blåvitt etc.etc.  Ja allt det där som gör Göteborg till Göteborg och som gör att jag trivs så ypperligt bra just där. Verkligheten är inte så dock...

Jag får roa mig på annat sätt just nu. Och precis i detta nu roar jag mig i form av speladet av xbox 360. Jodå, E kom hem med ett sådant idag. Bara därför var jag tvungen att battla honom i ishockey. Det gick åt helvete. Som vanligt. Antar att jag får smygträna när han inte vet om det. Fast bara när det regnar, jag är väl inte dum heller? Nu ska jag göra det bästa av den här kvällen. Det innefattar två saker: A) Dricka upp min hemmagjorda smoothie (banan/hallon/blåbär) och B) Måla på mitt nya nagellack (Mavala nr. 09 Lisboa). Ifall någon undrar alltså. Ifall någon skulle vara intresserad. Nu slipper ni lida i alla fall. Och till alla er suckers som trodde jag var usel i matlagning: en smoothie, vad säger ni nu då?

Vad var det då för överraskning som E hade funderat ut?

När klockan var 8.00 på söndag morgon hade jag fortfarande ingen aning. Och jag var fortfarande lika nervös. Sömnen hade varit orolig under natten - vi kan bara konstatera att det är hemskt att inte veta vad som planeras...

De få instruktioner jag fick innefattade dock att jag skulle klä mig för varmt väder, eftersom det skulle bli runt 25 grader ute. Medan jag var upptagen med det, packade E med sig en hemlig väska med okänt innehåll. Vad är det här för smyg? För att göra mig extra nyfiken visade han mig dessutom bilder från stället dit vi skulle. Slutsatsen av dessa bilder var att det rörde sig om någon form av skärgårdsö. Jag kan vara smart när jag vill.

För att ta sig till slutmålet tog vi en buss, som fortsatte mitt ut i ingenstans. Den slutade aldrig att åka. Efter flera år (ja, det kändes som det) hoppade vi av vid Stavsnäs vinterhamn. Där var det än mer klart - visst blir det en tur ut i stockholms skärgård. På väg till båten avslöjades att stället i fråga var: Sandhamn!

Uderbar skönt att komma bort från de centrala delarna av stan, skönt att komma bort från den trånga lägenheten. Skönt att få lite svalka från havet. Resan ut till ön varade i runt 40 minuter, och var otroligt mysig. Det var fint att bara stå och titta på vågorna och havet. Lugnade. Kändes nästan som om man var på väg ut till Styrsö (i Göteborg), och bara det skapade en känsla av att vara hemma.

Väl ute på ön gick vi bort mot stranden och bredde ut våra handdukar. Sen låg vi där hela dagen i solen och myste tillsammans. Pratade, skrattade och njöt. Ur den hemliga väskan dök badkläder upp, så vi passade dessutom på att ta ett par dopp, det vad inte särskilt kallt - konstigt nog, det är ju ändå havet. Men det är bara att konstatera att det som stockholmare kallas hav - knappast är hav om man kommer från västkusten. Var är saltet? Ni badar ju för fan i sjövatten. Ur väskan dök också en kall flaska vitt vin upp, och en stor klase med gröna vindruvor. Sedär ja, vad underbart han tänker. Love!

När vi kände att vi solat klart (man blir rätt mör efter ett tag), packade vi ihop och vandrade runt på ön. Pratade lite mer, skrattade och hade det mysigt. Vi upptäckte att det nära bryggan fanns ett otroligt sött ställe som sålde hemmagjorda våfflor. Klart att det blev en försenad luch där.

I väntan på båten hem gick vi sedan omkring på ön och tittade. Det är otroligt vilka båtar det finns (även om dom inte direkt slår dom i Monaco eller Antibes). Och vilka människor det finns. Vissa ser ju fan inte helt kloka ut, men det är ju trevlig underhållning i alla fall...

Efter en lång resa hem avslutade vi dagen med en stor Sushi i Hammarby sjöstad. En perfekt avslutning på en underbar dag helt enkelt. Han är så jävla underbar, och denna överraskning var precis vad jag behövde.

E, om du skulle råka ha hittat hit: Du vet att jag Älskar dig!