Hemma! Rätt sida landet.

Åh...det är så skönt att träffa familjen igen. Se syrran, mamma, H och småsyskonen- Ja, dom sover ju visserligen, men man kan viska ett litet tyst "hej älsklingar, jag är hemma" till dom. I väntan på morgondagen. Den yngsta berättade förresten för mig i telefonen förrut att hon hade en present till mig, en överraskning. Mamma berättade att hon hade suttigt sedan i tisdag och målat en teckning. Hon hade till och med lagt den på mammas bord vid sängen för att hon inte skulle glömma att ge den till mig. Så sött!

Det är underbart att bara gå omkring lite i huset (ja, det är ganska svårt eftersom det är mörk - jag har redan gått in i en stol och en vägg) och bara glädjas åt att man är hemma. Ta ett kallt glas mjölk som man brukar, krypa ner i sin egen säng. Komma till sitt barndomsrum med de blå tapeterna.

Det enda som saknas är Nisse, min katt som dog hastigt för över ett år sedan. Jag tror fortfarande att han ska komma springandes, men det gör han såklart inte. Saknar dig, men du vet att du alltid kommer finnas i mitt hjärta. 

Nej, nu blev allt sådär översentimentalt kletigt. En liten gegga av känslor. Jag tycker vi slutar här. Mitt tangentbord tål inte fukt. 

Snart framme i Göteborg. 5 timmars tågresa är över. Skönt. Nu är man snart hemma å kan träffa familjen igen. Jag längtar.

Äntligen hemma efter världens stressigaste dag. Jag har inte ens hunnit klämma i mig lunch än. Sjukhus, två timmars jobb och sista-minuten-shopping inför Frankrike, det tar aldrig slut. Har ungefär en timma på mig att packa klart allt, sen måste jag snabbt in till centralen och till mitt tåg som går vid 17.07 5 timmar på ett tåg västerut väntar sedan. Förstå ni, fem timmar! Det är helt sinnessjukt långt.Därför har jag med mig datorn, laddad med en massa avsnitt av Mord i sinnet och Mordkomissionen. Det borde väl  få timmarna att gå...

Nej, nu ska jag försöka få alla mina saker att få plats i en halv resväska. Inte en hel stor som vanligt, utan endast en halv. Hur fan ska det gå?