Okej, om jag nu blir kvar här i Stockholm kan jag lika gärna ta mig i kragen och hitta på något vettigt. Aktivera mig änna. Living the life. Problemet är bara att jag inte har det blekaste om vad man kan göra i denna stad som så vackert och passande kallas för huvudstaden och The Capital of Scandinavia.... (man kan ju lika gärna försöka smöra lite...host...)

Så vad gör man?

...Var kan man ta sig en riktigt god (och kall) öl efter jobbet? Finns det något mysigt ställe där man kan se solen gå ner i sjön/havet och fiskmåsarna skrattar (ni fattar poängen..) Finns det något bra?

... Vart kan man gå om man känner för att bränna lite cash och röra på benen åtminstone något synkroniserat?(läs supa skallen i bitar och dansa ohämmat) för en vettig peng?

...Var går man om man desperat behöver en dos av kaffe och en dammsugare/kladdkaka? Uteservering? Fik? Var?

Har ni fin skärgård här borta? Finns det någon vettig ö att spatsera omkring på? Vad annars kan man göra? Film? Musik? Upplyftande aktiviteter? Vad händer i stan? Finns det nått?

Vad gör man inte? Vad bör undvikas? (ja..som att i Göteborg frivilligt åka buss hela dagen när det samtidigt är Gothia Cup, rekommenderas ej...)

Något finns det väl att göra?

...Eller?....

Fan, jag blir så irriterad.

För det första är jag frustrerad och ledsen att jag inte kan närvara. På plats. The Real Deal. Det har varit min fasta punkt under alla år, så mycket känslor - glädje och sorg. Hur många gånger har jag inte låst in mig på toaletten och gråtit när det gått åt helvete? Hur många gånger har jag inte hoppat runt av glädje? Jo, vi pratar om Blåvitt, IFK Göteborg. Vi pratar om att vara på plats på Ullevi.

Jag har sett tre matcher live i år. Bara tre. I vanliga fall har jag stått där på läktaren varje hemmamatch, och följt med på bortamatcherna. Jag var där på träningsmatcherna, jag var där mot Sandefjord, Royal League på vintern. Jag var helt enkelt där. Alltid.

Nu har det vara blivit AIK hemma, Ljungskile borta, och Hammarby borta (eller hemma för min del...). Spelet har sett för jävligt ut. Det ser illa, illa ut. Det blir inte bra. Hysén är under isen, Sella är i frysboxen. Alex är fortfarande skakig, lill-Alex har inte "step up". ja... det ser inte alls bra ut.Ranégie, som jag hoppats på, funkar inte.

Jobbigt var det mot Ljungskile, jobbigt var det mot Bajen.

Det var väl egentligen tänkt att jag skulle skriva av mig om matchen nu mot Kalmar. Det lät inte bra. Inte bra alls. Orkade inte ta mig till O'learys för att titta, kände inte för att möta folk just nu (depp,depp). Jag som alltid är där med en öl, men nä...inte idag. Enligt rapporter ser det uselt ut, och jag kände att, va fan, hur kan man inte ha självförtroende som regerande svenska mästare? Ångesten är total. Jag börjar tagga upp.

Men nu, nu tappade jag bort allt. 0-2 vändes till 2-2. Underbara Walle med huvudet två gånger (!). Jag har ont i halsen efter allt jag skrek, jag har fått stämningsrapport från Daddy som ringde och höll upp mobilen mitt i klacken ...

JA! JA! 3-2! Det är inte sant.

Nu jävlar är vi på gång! Nu satan! Nu skiter jag i allt depp, nu är vi på gång.

Nu skiter jag i det här. Nu hämtar jag ölen och tar några danssteg här i lägenheten. Grannarna har redan hört mig skrika tre gånger nu.

Hörrni, Stockholmaren, Jag bjuder på det!

Känner mig så otroligt ofokuserad på sista tiden. Antar att det beror på att jag är fast här uppe för tillfället. Antar att det är för att jag just nu känner för att dra härifrån och inte komma tillbaka på ett tag. Eller?

Egentligen trivs jag, egentligen. Egentligen är det inte så farligt. Det kunde vara värre, mycket värre. Egentligen flyter det på ganska okej. Eller?

Min framtid är så oviss just nu. Jag blir så förvirrad. Var hamnar jag i slutändan? Var vill jag hamna? Vanliga random livsproblem alltså....

Mitt extrajobb ringer och vill ha mig på heltid från 15 augusti, fine. Ska börja jobba på halv/heltid redan nästa veckan, försöka kombinera det med skolan nu den sista tiden. Det är lungt. Bara det att jobbet egentligen inte är så roligt. Bara det att jobbet gör att jag blir fast här i Hufvudstaden  till december (minst!) om jag inte får mitt polis-jobb. Vill jag det? På riktigt?

Anyway, jag lär bli kvar. Ett tag. Kanske blir bäst så. Har ändå E här uppe, det gör att det funkar. En sommar i stockholm med.  Förhoppningsvis med jobb. Sen vet man inte vad som händer, mycket som måste stämma: måste få (ett annat) jobb, E måste få jobb, måste få bostad i antingen Göteborg eller Stockholm. Så mycket osäkerhet. Damn it.

Men...det löser sig...det gör det alltid? (Ja, det ordnar sig...)