Nu är jag på gång. Har tagit mig i kragen ordentligt. Hela dagen har varit som en seg röra idag, inte på grund av heavy drinking last night, utan för att jag har varit tvungen att plugga när solen lyser utanför fönstret. Pluggandet har inte gått särskilt bra heller, vilket gör att jag känner mig så otroligt stressad. Skjut mig?  Måste försöka ta och lugna ner mig något. Jag har i alla fall åtgärdat det berg av smutstvätt som fanns och kört 3 maskiner, städat iordning här hemma, diskat och lagat mat. Tog mig en promenad också på väg till Willys och ringde mamma och sa grattis på mors-dag (eller vad det nu är man säger). Nu får jag väl ta tag i pluggandet igen....

Jaja. Det kunde väl varit värre. Antar jag. 

Teknikens under. Det är fantastisk vad som hela tiden utvecklas. Jag har länge letat efter en bra digitalkamera som ska dokumentera vad som händer på diverse äventyr, och nu ser jag att det finns en kamera som på riktigt kan känna av  när två glada ansikten kommer nära varandra (kind mot kind) och automatisk ta en bild. Automatiskt. Damn. Den kan också känna av när flera personer på en bild ler, och sen knäppa av en bild i rätt ögonblick. Amazing! Fatta vad enkelt allt blir nu.... slippa oroa sig över att man ser ut som ett miffo på bilder, nu tar kameran bilder när man ler...

Den stora frågan är bara: finns det en kamera som automatiskt kan ta bilder där man inte blundar? Det är annars mitt absolut största problem (oavsett om alkohol är inblandat eller ej).... 

Jag hade så fina naglar när jag bodde i Göteborg. De var reltivt långa, och även om jag hade problem med kvaliten på naglarna ibland så fanns det åtminstone något som man kunde kalla för nagel. Så är det inte nu. Mina naglar har, sedan jag flyttade hit den 16onde oktober 2007, inte växt en centimeter. Utvecklingen har minst sagt stagnerat, och varje gång man ser en tendens till lite längre naglar så går dom av direkt. Jag vet inte vad det beror på, om det är luften som är dålig här uppe eller vad det nu är, men det är som om naglarna är rädda för något. Som om dom inte vågar växa och bli långa här.

Det finns uppenbarligen viktigare saker i världen än mina naglar, jag vet. Men, jag saknar dom. Det är sånthär jag sitter och funderar på när jag övergiven sitter i min säng en söndag och inte riktigt känner för att plugga fasten jag vet att jag desperat måste. Jag börjar allvarligt fundera på att åtgärda problemet när jag får min första fetinglön i augusti. Det måste ju finnas tusentals bra nagelstudios på denna sida landet. Jag menar, hallå Östermalm, stureplan, liiiidingö.... det säger ju allt.