Jag fyller 22 år på torsdag. Ett steg närmare rynkor och annan skit. Klimakteriet, kraftigare benstome, gäddhäng. Ett steg närmare 50. Det går bara utför nu. Nej, riktigt så illa är det kanske inte, jag ser faktiskt fram emot min födelsedag. Det blir enklare och enklare för mig att komma in på uteställen, och svårare och svårare för folk att neka mig (man ska alltid vara positiv...) I alla fall. Jag har försökt spåna lite på vad jag önskar mig; och har kommit fram till följande alternativ. En nätt liten lista.

1)  En digitalkamera: helst  en Canon Digital IXUS 80 IS.

Helst en rosa.Kom på att det vore väl ganska smart att ha en digitalkamera om man ska till Bulgarien på fest och bad. Eftersom ingen annan har en och jag länge har tänkt skaffa en - så, två flugor i en smäll. Min Nokia N95 funkar, med sina 5 mpx, men...denna har 8 mpx. Uppgrade! Sen hoppas jag att den har nån form av spärr mot fyllebilder och andra pinsama upptåg.

2) Pengar: Jo, det hade faktiskt varit skönt att få lite mera cash i fickan. Kan ju inte gå fel, liksom. Visst, det är standard önske-saken, men vaddå. Det är praktiskt. Hell yeah.

3) Presentkort på Make-Up Store: Älskar sminket som finns där. Ä-l-s-k-a-r. Men det är ju så satans dyrt. Så, ett presentkort sitter aldrig fel. Då ska jag gå bananas där inne. Nu blir vi mentala, Nu blir vi mentala (sjunger). Såklart!

4) Smycken: Det är min enda svaghet, min enda fetisch. Smycken (dreglar) Halsband, armband, ringar, osv osv. Jag vet inte hur många halsband jag har, men över 50 känns högst otroligt. Får ju abstinens om jag inte har köpt nått på ett tag. Give me more, give me, give me more.

5) Body butter: Älskar BodyShops body butter med smaken (eller, lukten är det väl) av kokosnöt. Det är ett måste till sommaren. Så jatack, det hade varit fint att få det där.

6) Underkläder:Skulle verkligen (lite halv-desperat sådär) behöva nya underkläder. Egentligen är jag i akut behov av nya strumpor, men hur kul är det då? Nej, snygga underkläder känns bättre.

7) Naglar:Mina egna naglar är i princip obefintliga. Numera. De var finfina när jag var på rätt sida landet, men nu är de hemska. Åh, vad fint det hade varit med lite längre naglar. 

Äsch, man kan ju hoppas att man får något av det ovan. Den bästa presenten finns dock inte på denna lista. Det bästa hade varit att få fira födelsedagen hemma i Götet. 

Sådär ja. Nu har man nästan kommit igång lite. Första tecknet till liv skönjades runt klockan fyra, då jag faktiskt lyckades ta mig ur sängen och hela vägen till Willys. Vilken bedrift! Det ekade ganska tomt i kylskåpet nämligen.För att riktigt komma igång bestod eftermiddagens diet av kall cola och honungsmelon. Jag blev ju åtminstone något piggare, så dieten verkar funka. Bäst att lägga den på minnet...

Äsch, jag ska väl inte klaga egentligen. Gårdagen var rolig.

Fick ett tidigt telefonsamtal av A, vilket gjorde att jag packade iordning mina saker, tog en sväng om Systemet för att handla vitt vin och placerade sedan min bakdel i en solstol på hennes terrass. Vi låg där och solade ett tag (jag älskar Hawaiian Tropic solskydd) och gjorde oss sedan iordning. Duschade och sminkade sig lite: målet för denna uppiffning var en grillfest någonstans i Stockholm. Ja, någonstans i Stockholm för att jag inte har någon aning om var det var någonstans; jag minns nått om Svedmyra station och gröna linjen ut mot Hässelby. Så jag antar att det var i krokarna där någonstans. Anyway, fick springa in på ICA och köpa korvbröd och korv (logiskt...) eftersom det faktiskt var en grillfest.Tog en såndär "grilltallrik" med spanska smaker, färdigkomponerad från ICA. Det visade sig vara ett stort misstag. Ett enormt misstag. Främst för att korvarna smakade anus,men även för att de såg ut som en korsning mellan spya och skändat kött (jo, från ICA då) - fast i korvformat. Illa.

Tanken var att vi skulle dra hemmåt sen, men det blev ändrade planer vilket resulterade i en snabb visit hemma hos A eftersom fan,vi hade inte snygga kläder för att komma in på nått fancy ställe ( jeansshorts och linne kan ju funka kanske...men..mnja).Fick låna en klänning. Sen åkte vi tillbaka till grillfesten för att dricka lite mer. och sen stydes stegen (eller en taxi) till Ambassadeur på Kungsgatan 18. Med åldersgräns 25. Eftersom H kände nån, som kände nån, (you know the drill) så kom vi i alla fall in. Ser ni, det är bara i Göteborg jag måste visa legg!

Sen rök det en jäkla massa pengar. 140 spänn i inträde, en del drinkar (106 spänn för en drink? Oh my..) och öl (Heineken for the win). Sen rök det en del cigg. Oh ja, det blev en del dans också. Jäklar vad roligt.

Kvällen slutade klockan 02.49 då jag ytterst förvirrad försökte hitta hem.

Slutsats: Ett jäkligt bra ställe. Gillar det skarpt. Riktigt bra musik (House) en musikstil som jag faktiskt egentligen inte tycker om, men som funkade förvånadsvärt bra igår. Snyggt helt enkelt. Enda minuset är prisnivån, men jag antar att det är standard-standard i Stokholm.

Nej, nu ska jag återställa energin med Blodpudding. Standard-svensk-husman. Känns som ett bra val denna dag.

Det finns vissa saker som alltid har haft en betydande del av mitt hjärta. Såsom exempelvis fotboll. Inget konstigt med det. En av dom sakerna som dock, lite otippat, ligger mig varmt om hjärtat är Formel 1. Fråga mig inte varför, men jag, mamma och syrran har suttit så många lördagar/söndagar och sett på Formel 1- 1998,1999, 2000,2001. Ja, i flera år.

Stora bunkar med popcorn och en hel dag framför TV:n. Det var inte så att vi bara såg några varv, nej nej. Vi satt klistrade framför Tv:n. Hela loppet igenom. Kommenterade och hejade. Och åt popcorn, såklart.

Numera har detta intresse avtagit, främst för att jag har flyttat.

Men så sitter jag här nu, en söndag. Solen skiner, men jag känner mig något halv-bakis och seg efter igår natt. Orkar inte röra mig. Zappar runt och där ser jag det. Formel 1 på Istanbul Park, Turkiets GPtävlingar. Känslorna kommer tillbaka; Ljudet, förarna, bilarna.

Jag älskar ljudet. Helt underbart. (Schvishhh--schviiiisssh). Jag minns hur jag hejade på Mikka Häkkinen. Denna man ger mig fortfarande bra minnen även om det var long time no see. Kan fortfarande namnet på alla som kör, det är så roligt när kommentatorerna pratar om någon och jag kan tänka att  "ja visst ja, det är han, är han fortfarande lika dålig?"

På något sätt ger även banorna nostalgiska minnen. Favoriten är Monaco, men även Silverstone, Hockenhiem och framförallt Monza ligger mig varmt om hjärtat....

Nostalgi, nostalgi.

Jaja, kanske bäst att runda av, innan jag försvinner långt in i nostalgins värld och börjar recitera varvtider, historik,stalllorder och kvaliteten på Bridgestonedäcken ....

Ytterligare ett bevis för att det där med att skaffa barn bör skjutas upp tills dess att jag är 30+.... eller ännu längre.

 Check it out