Nu börjar det. Champions League final i Moskva. Man United mot Chelsea. Åh, jag ryser.Hur ska det gå? Jag blir så nervös, antar att det är abstinensen från bra fotboll som gör sig gällande. Tror det kommer bli en enastående match. Ölen är framme, popcornen på poppning, min bakdel placerad i sängen. Förväntningarna är höga. Skyhigh.Nu håller jag tummarna att Terry, Lampard och älskade Didier Drogba vinner det här.

Det är i sådanahär lägen man önskar att man var på plats, men å andra sidan, det dröjer inte så länge, Blåvitt är på gång nu...

 Uppdatering (23:52):

Fan,fan,fan,fan. Det finns ju inte! Fan. Jag har varit som ett nervvrak den senaste tiden. Underläge. Kvittering av Lampard. Chanser hit, och chanser dit. Förlägning. Osportsligt uppförande av Téves. Ännu mer av Drogba (varför gör du så Drogba? Varför??) Straffar. Den hatade Ronaldo missar.
Underbart. Guldläge. Min älskade Terry går fram och...halkar! Avgörande läge som blev till, ingenting! Sen skiter sig allt och helvetes jävla fanskap till Man U vinner. Det gör ont i mig. Det gör ont att veta vad dom kommer skriva om Drogba, vad dom kommer att skriva om Terry. Det gör än mer ont att veta att Ronaldo kommer att få fira. Det bortskämda aset till människa.

Satan. Jag stänger av Tv:n nu. Låtsas som att ingenting har hänt. 

Står här och försöker svänga ihop lite mat. Det är svårt av flera orsaker. För det första för att jag endast har två plattor att laga på (studentlya, hej hej) för det andra för att själva köksområdet måste ha varit designat av antingen A) en dvärg B) två dvärgar C) världens smalaste person eller D) en människa som kan gå genom väggar (och därmed stå inne hos grannen och laga min mat).

Sen är det inte enklare när man har tv:n på och Anna Skipper står där och tjatar om inte-äta-hit och nu-dör-du-dit. Jag tittar ner på min besynnerliga skapelse kallad kycklinggryta, mitt billiga Eldoradoris, min kalla öl. Tänker på popcornen i skåpet....

Det ser inget bra ut det här....

Nu bär det av till jobbet.....

Måste springa iväg till sjukhuset...inte direkt något jag ser fram emot. Finns ju inget värre ställe. Dom är helt hopplösa där. Inkompetenta. Byråkratiska. Ska prata med en helt ny doktor. Han lär ju inte förstå ett enda skit, och så blir det pappersarbete i flera år....Jag orkar inte det just nu....