När jag flyttade till Stockholm, så trodde jag för ett litet tag (precis där i början) att jag skulle byta upp mig. Alltså, missförstå mig rätt, Göteborg är lovely - men en sak finns i Stockholm; nämligen kändiseliten. Jodå. Stureplan, hallå. Jag trodde helt enkelt att antalet kändisar per kvadratmeter skulle öka drastiskt. Att gå på stan i Stockholm skulle vara som att vandra omkring i en inspelningsstudio - med kändisar överallt. Efter ungefär ett år måste jag besviket tillkännage: den enda kändis jag sett på stan har varit Musse. Ni vet han MMA-killen med konstiga öron som ibland är på TV6. Detta trots att jag går förbi kändistäta Café Creme på Nybrogatan varje dag. Hur mycket jag än tittar så ser jag ingen Prinsessan Madeleine, inte ens en B-kändis. Det är förjävligt.

Därför blev jag otroligt förvånad idag. När jag satt på den där träningscykeln och svettades som mest (det var under mina sista 10 minuter av ett jobbigt 30 minuterspass) så såg jag självaste Mona Sahlin komma ut från gruppträningssalen. Hur jävla stor chans är det egentligen? En på tusen? Just det här stället, vid just den här tiden. Visserligen är inte Mona eliten av eliten när det gäller kändisar (förlåt Mona), men hon är väl ett pinnhål högre än Reinfeldt. Det är lite status på den kändis-spottingen i alla fall.

För övrigt var det där träningpasset inte så lätt som jag hade förutspått. Det blev ett riktigt pass idag ändå - jag kommer vara död imorgon. Fan.

Min träning har på den sista tiden bortprioriterats. Jag vet - det är fan mesigt av mig. Vad är det för pussy till människa som struntar i träningen tänker ni. Jodå, men är man gravt förkyld och hela kroppen värker - så finns det bättre saker att göra än att träna. Men nu jävlar. Nu har jag fått nog. Nu skiter jag i att kroppen värker. Efter det att jag slängt i mig lite mat ska jag och E dra till gymmet och köra lite kondition. Ska blir riktigt jävla skönt. Vi laddar inför Winter 2008. 

På ett år har vi tagit alla titlar man kan ta i Sverige:

- Vi har vunnit Supercupen

- Vi har vunnit Svenska Cupen

- Vi har vunnit SM-Guld (Allsvenskan).

Slutsats: Vi är bäst i Sverige 

Jag försöker bota min förkylning. Det är som ett litet luddigt monster som sitter i näsan och bara petar på mina bihålor. Det kliar överallt - och jag tänker bittert skylla på klimatet i Stockholm. De där huskurerna man läser om i alla tidningar (riv lite ingerfära, ta lite varmt vatten och blanda runt och yada fucking yada), det fungerar ju inte. Det smakar skit, och det är totalt jävla verkningslöst. Jag vet bara en sak som fungerar: En riktigt bra Whiskey. En rökig sak i ett fint whiskeyglas. Mhm. Det sitter som en schmäck.

Eftersom min förkylning är på väg att bryta ut på riktigt; finns det bara en sak att göra i helgen för att bota det där. I Stockholm är det denna helg (25-27 september) STOCKHOLM BEER AND WHISKY FESTIVAL. En mässa som är Europas största ölmässa, och världens största whiskymässa. Rena paradiset för mig med andra ord. Både öl och whisky på samma gång. Det är ölprovning, whiskeyprovning, ja you name it. För 170 pix får du en ölskola och ett ölprovningsglas. Sedär.

Det där om något borde fan bota min förkylning....

Annars är det kört för min del.

Idag kom den. Som jag har väntat. Min nya jobbtelefon. En finfin Sony Ericsson G700. Är otroligt nöjd med telefonen - mest för att den ser så jävla fräsch ut. Ytterligare ett plus är att den inte har ett tangentbort som alla andra telefoner på jobbet har. Den är lite mer top notch så att säga. Enligt tekniknördens utsagor har jag den bästa telefonen av alla på jobbet. I denna materiella värld som vi lever i, så värmer ett sådant uttalande gott.

Någon gång ska jag också ha lite gräddfil, och leva lite lyxigt....

Det känns bra att vara extremt ytlig ibland. 

Mitt lyckorus har inte riktigt lagt sig. Nejdå, det får ni inte tro. Allt är fortfarande lite rosaskimmrande och trevligt. Som HubbaBubba. Men mitt i all denna lycka smyger sig en tanke på. Den pickar lite i bakhuvudet, och vill inte riktigt lägga sig. Känslan som smyger sig på är att: jag tror nog jag behöver lite nya smycken. Mhm. Som ni kanske vet är det dock inte vilka smycken som helst jag trånar efter. Nej,nej. Vi snackar inte små kedjor med någon smakfull berlock. Inte heller några små pärlörhängen. Nej. Absolut inte. Vad jag söker är smycken som är lite mer udda. Gärna åt det bizarra hållet - även om det inte ska gå över gränsen (viktigt det där). Eftersom denna tanke inte riktigt ville lägga sig, har jag ägnat en stund åt att surfa runt och titta på diverse sidor med smycken. Jag har nu samlat på mig ett par favoriter (bortsett från MiLajki som jag redan tipsat om). Check it out!

•  Steven Shein
  

• Kenneth Jay Lane 

•  Lady Luck Rules Ok
  

•  82

Dagens hjälte. Vi älskar dig Kim! 

JAAA!!!

Så jävla underbart! SÅ JÄVLA UNDERBART!

Det finns inga bättre ord för att beskriva det. En hel match, plus totalt 30 minuter förlägning, och så straffar på det. Den sista halvtimman satt jag och skakade av nervositet. Skakade. Jag hade gett min vänstra arm för att få vara där nere i Kalmar. Nu sprack rösten istället. Kanske lika bra det. När Hjalmar sprang fram för att ta straffen var jag så jävla nervös (det är ju ändå Hjalmar), för att inte säga när Pontus var på väg fram. Men det gick! När allt var klart satt jag här och grät i sängen. Helt seriöst. Jag blir mörkrädd ibland, men jag satt där och grät. Vi är fucking mästare. Vi har vunnit Svenska Cupen. Två cuptitlar på en säsong!

Supercupen - vinst mot Kalmar

Svenska Cupen - vinst mot Kalmar

Vi är svenska mästarna från Götet!

Jag säger det igen: Vi har vunnit svenska cupen! 

Vi har vunnit Svenska Cupen.